Till förstasidan   Arkiv
Förenade Israelinsamlingen Keren Hayesod
Reportage
Data-Forskning-
Medicin
Ekonomi
Kultur
I bokhyllan
I skivstället
Sport
Krönikor
Ståndpunkten
Israeliana
Myter och fakta
Judiska symboler
Organisationer
Länktips
Övriga rubriker

Menorah

Förenade Israelinsamlingen - Keren Hayesod



Antisionismen - vår tids antisemitism del 3


Michael Cohn, Ordförande Keren Hayesod/Förenade Israelinsamlingen
En lärare vid namn Ruhollah (senare "Ayatolla") Khomeini flydde 1938 vid 36 års ålder ifrån Irak till staden Q'om i Iran. Med sig hade han en engelsktillverkad kortvågssändare. Hans hem blev den naturliga samlingsplatsen för studenter och vänner som kom för att lyssna på honom och hans radio. Tyska Radio Zeesens utsändningar med sitt antisemitiska budskap kopplat till en tidig islam påverkade denna grupp så starkt att det fick en avgörande betydelse för händelseutvecklingen i Mellanöstern ända till denna dag.

Mellan 1909 och 1979 hade Iran det mest upplysta religiösa ledarskapet i Mellanöstern som också accepterade relationerna med Israel. Antisemitismen var då inget problem.

1963 började Khomeini krydda sitt anti-Shah budskap med samma antisemitiska invektiv som han hört ifrån Radio Zeesen. Genom att byta ut ordet jude mot sionist löstes en rad ideologiska problem och därmed kunde Shahen nu bli en sionistisk agent som förstörde Islam. 1967 började Khomeini kräva statens Israels förstörelse. Den nya generationen islamistiska ledare med Khomeini i spetsen tog över makten 1979. En gammal fundamentalistisk islam dopad med den radikala nazistiska antisemitismen förändrar nu spelplanen i hela Mellanöstern. Khomeinis arvtagare i dagens Iran fortsätter med det antisemitiska språkbruket och ser sig som ett verktyg för den tolfte imamens återkomst där sionisterna och väst är ett hinder på vägen.

Egypten och Nasser

I Egypten bildades 1933 "The Young Party" med panarabiska och fascistiska sympatier inspirerad av stormuftin al-Husseinis religiösa nationalism och med beundran för Nazityskland.

En ung officer vid namn Abdul Gamal Nasser tillhörde "The Young Party's" unga paramilitära gren "grönskjortorna". De gjorde till och med Nazistpartiets motto "ett folk, ett parti, en ledare" till sitt eget. Partiet byter skepnad efter att nazisterna förlorat kriget och England utövat påtryckningar.

Något tidigare, 1928, grundas det muslimska brödraskapet av Hassan al-Banna, en stor beundrare av den äldre stormuftin. I al-Bannas läror hittar vi ursprunget till den sunniinspirerade islamismen och dess avståndstagande till den västliga levnadsstilen. Efter att al-Banna mördats 1949, troligen av den egyptiska regeringen, blev poeten och den mycket produktiva författaren Sayyid Qutb, Muslimska brödraskapets chefsideolog och nya ledare. Han var nära förtrogen med Nasser och hans böcker var läroböcker under 40-och 50-talet. Hans bok "Our Struggle with the Jews" är en uppvisning i öppen antisemitism, lika extrem som Hitlers och blev grunden till Hamas stadgar.

Nasser behåller sina kontakter i från ungdomstiden och tillsammans leder han och General Naguib en statskupp 1952 som störtar Egyptens kung Farouk som de tycker är för svag och inte kan stå emot engelska politiska påtryckningar.

Det muslimska brödraskapet inser att Nasser inte vill införa Sharialagar och försöker därför mörda Nasser varpå han förbjuder brödraskapet. Nasser tar slutligen makten ifrån General Naguib 1955 och avskaffar samtliga partier. Han avrättar sex stycken ledare inom muslimska brödraskapet och fängslar tusentals av dess medlemmar. 1966 avrättas också Sayyid Qutb av Nasser.

Qutbs följeslagare flyr till Saudiarabien där wahabiterna och Al-Quaida för hans idéer vidare. Han skriver exempelvis att "varje plats där islamistiska sharia inte är införd och där islam inte dominerar blir ett Hem för Fiendskap (Dar-ul-Harb)".

Dessa organisationer radikaliserar ytterligare den Iilamistiska ideologin baserad på sharialagar, panarabisk nationalism och samma antisemitism och terror som introducerades redan på 20-talet av al-Husseini och på 40-talet genom radio Zeesen.

Efter Tysklands sammanbrott 1945 flyr stormuftin al-Husseini med fransk hjälp till Egypten för att undvika krigsrätt för sina krigsförbrytelser i Serbien. Al-Husseini påverkar den egyptiska regeringen att delta i kriget mot Israel 1948 trots att de inte är förberedda. Att staten Israel till sist bildades var ett stort nederlag, men han lät sig dock inte nedslås.

När han misstänker att Jordaniens kung Abdullah förhandlar med sionisterna (Israel) och dessutom inte låter honom återvända till Jerusalem konspirerar han för att mörda Kung Abdullah vilket också sker 1951.

Nasser sekulariseras än mer och i efterkrigstidens stormaktspolitik allierar han sig med det kommunistiska blocket emot väst. Nasser bibehåller sin vision av det panarabiska riket genom hela sin politiska gärning. Den judiska staten har ingen plats i den visionen vilket Israel fick erfara bl.a. 1967 och 1973.

Operation Odessa

Al-Husseini kunde dock fortsätta verka i Egypten och var en del av ett nätverk under beteckningen Operation Odessa som i början på femtiotalet med hjälp av schweiziska banker och Vatikanen slussar forna SS-officerare ut ur Europa till olika fristäder, främst i Sydamerika och Mellanöstern. Cirka ettusen SS-veteraner ifrån Tredje Riket beräknas ha passerat Egypten. Al-Husseini placerade flera av dem på strategiska platser i Mellanöstern.

Otto Skorzeny, en av grundarna till operation Odessa och som gick under benämningen "den farligaste mannen i Europa" skickades i början på 50-talet på begäran av al-Husseini till Egypten för att agera som general Naguibs militära rådgivare. Skorzeny rekryterade en styrka före detta SS-officerare för att utbilda den egyptiska armén. Bland de nationalsocialister som anslöt sig till honom i Egypten fanns SS-generalen Wilhelm Farmbacher, pansargeneral Oskar Munzel, Leopold Gleim, chef för Hitlers personliga livvakt, och Joachim Daemling, tidigare chef för Gestapo i Düsseldorf. Nasser utnyttjade dessa "tyska konsulter " vid sitt slutliga maktövertagande 1954. En av tredje rikets främsta propagandister fick också tjänst i Nassers informationsministerium.

Förutom att utbilda armén, utbildade Skorzeny arabiska frivilliga i militärtaktik för eventuell användning mot brittiska trupper stationerade vid Suezkanalen. Flera palestinska flyktingar fick kommandoträning och Skorzeny planerade även räder mot Israel från Gazaremsan 1953-1954. En av de palestinier han tränade var Yassir Arafat.

Efter ett initiativ av Nasser möts Arabförbundet i Kairo 1964 och grundar den palestinska organisationen PLO. PLO kontrollerades initialt av de arabiska staterna men efter Nassers debacle i sex-dagarskriget tas PLO över av de oberoende palestinska organisationerna. Efter 1969 leds den av det nationalistiska Al Fatah och dess ledare, Yassir Arafat.

Arafat arbetade som 17-åring under två år direkt för al-Husseini och ska ha varit ansvarig för att importera vapen till Fatah. Al-Husseini skolade in sin nya protegé som sin efterträdare.

Den nationalistiska palestinska rörelsen flyttade till Gaza men upplöstes av Nasser 1959 och al-Husseini flyttade till Beirut.

Hamas

Hamas bildas så småningom som en reaktion mot det sekulära Al-Fatah, och blir en palestinsk nationalistisk och islamistisk gren av det muslimska brödraskapet.

I Hamas stadgar (artikel 7) finner man följande citat: "Domedagen kommer inte förrän muslimerna bekämpar judarna (dödar judarna), när juden gömmer sig bakom stenar och träd. Stenarna och träden ska säga: O Muslimer, o Abdulla, det är en jude bakom mig, kom och döda honom......"

Dessutom finner man bl.a. referenser till Sions vises protokoll (artikel 32), den judiska världskonspirationen (artikel 22 & 28), att judarna missleder den muslimska kvinnan (artikel 17) samtidigt som judar och israeler jämförs med nazister (artikel 28 & 31).

Det är återigen samma antisemitiska retorik som spreds under nazisttiden och genom radio Zeesen.

Läsningen av Hamas stadgar är islamistiska nationalistiska och fundamentalistiska tankar dopade med antisemitism, förklädd till antisionism.

Nazismen och Syrien

Alois Brunner, Adolf Eichmanns assistent och ställföreträdare, passerade också Egypten. Han kom 1954 och tjänstgjorde som livvakt till Nasser men hamnade så småningom i Syrien där han tillbringade resten av sitt liv bl.a. som konsult åt alawiternas och det härskande Ba'athpartiets fruktade hemliga polis.

Dess antisemitiska ideologi var ingen hemlighet. Sami al-Jundi, en av grundarna säger: "Vi var rasister. Vi beundrade nazisterna. Vi läste allt vi fick tag på av nazistiska böcker och litteratur. Vi var först med att komma på att översätta Mein Kampf. Alla som bodde i Damaskus på den tiden kunde vittna om den arabiska fascinationen för nazismen."

Andra som fick sin tillflyktsort i Syrien var Theodor Dannecker, som hjälpte Adolf Eichmann implementera utrotningarna av judar i Frankrike, Bulgarien och Ungern och Karl Rademacher, Eichmanns assistent som var inblandad i massmorden på judar i Belgien, Holland och Kroatien. Efter kriget flydde Rademacher till Syrien och blev tjänsteman i den syriska hemliga polisen.

Att "Mein Kampf" och "Sions vise protokoll" fortfarande säljs öppet i bokhandeln över hela arabvärlden och ligger högt på bästsäljarlistorna är mot denna bakgrund inte förvånande.

Det sista al-Husseini gjorde 1962 när han avgick som Islamska Världskongressens (sic!) ledare, var att ta fram en resolution där han förespråkar en etnisk rensning av alla judar inom den arabiska världen och etablera en judefri zon. Hans vision om arabvärlden som judefri har tyvärr besannats och nu vänder man sig istället emot de kristna.

Al-Husseini avled i Beirut i juli 1974, men hans värderingar lever kvar i hela arabvärlden.

Två världsbilder

Den förhärskande tanken i den muslimska världen idag är att om staten Israel upplöses och judarna försvinner så uppnår palestinierna sin självständighet. I det palestinska folkets egna ögon är de ett offer för sionismen. Det förklarar varför det är så riskabelt för arabiska ledare ifrån PLO, Hamas eller andra att sluta fred med Israel. De som vågar argumentera för ett fredsavtal säger samtidigt att andra vilsefört sitt folk i över 65 år!

Israels dilemma är att omvärlden kräver att man ska förhandla med en motpart som har en ideologi där israeler (judar) inte har ett existensberättigande, människovärde eller några rättigheter. Detta dilemma belyses sällan i svensk politik och media. Efter andra intifadan blev israelen i gemen medveten om detta. Att hitta en lösning på den palestinska frågan och västbanken har p. g. a. detta fått en underordnad betydelse i israelisk politik.

Denna artikel belyser hur den nazistiskt antisemitiska världsbilden lämnade Europa under och efter kriget och transformerades till en muslimsk fundamentalistisk version som har spridits i den muslimska världen under täckmanteln antisionism. Tyvärr kommer den nu bakvägen tillbaka till Europa via islamistisk demonisering av Israel och judar. Slutsatsen blir att det är terror (jihad), kvinnoförtryck, fundamentalism och demonisering av judar och Israel som är grunden till det våld vi ser i Mellanöstern och inte Israels politik visavi palestinierna och på Västbanken såsom det så ofta hävdas.

Genom Sidas och Forum Syds stöd till Palestinagrupperna bidrar Sverige till att demoniseringen av Israel sprids till den svenska allmänheten. TT har till exempel systematiskt underlåtit att rapportera beskjutning ifrån Gaza mot civila inne i Israel men rapporterar dock samvetsgrant israelernas militära svar. Genom denna selektiva rapportering bidrar TT också till en demonisering av Israel. Sverige är följaktligen det land i väst där flest är negativa till Israel (68%). När Ilmar Reepalu fördömer svenska nynazister och sedan kopplar judarnas situation i Malmö till ockupationen på Västbanken utan att samtidigt ta upp den islamistiska antisemitismen bidrar han till demoniseringen av judar och Israel. Exemplen är många.

Föreställningen bland muslimska länder och bland många i vänstern om judarna som orsak till västs dominans flyttar fokus ifrån deras egen roll och gör konflikten än mer svårlöst. Genom att i väst acceptera den antisionistiska retoriken mot Israel anammas samma ideologi som gav upphov till Förintelsen och Andra världskriget. Vi måste vara klara över att det existentiella hotet mot Israel och judarna, som går under namnet antisionism försvårar alla fredsinitiativ, särskilt i Israel.

Det politiska etablissemanget i Europa och västvärlden måste ha nolltolerans mot demoniserande antisemitiska yttringar maskerade som Israelkritik oavsett om de kommer ifrån Iran, högernationalister, vänstermedia eller islamistinfluerade grupper här i Sverige och i Europa.

Det är bara genom att skildra regionens dilemman och ta tillvara alla parters legitima intressen som det finns förutsättningar för en ömsesidig respekt och varaktig fred i Mellanöstern.

Michael Cohn
Ordförande Keren Hayesod/Förenade Israelinsamlingen


En bra sammanfattning om islamismens ideologiska grunder finns i Anna Ekströms och Lisa Abramowicz artikel på Newsmill 2012-08-21

Hamas stadgar på engelska kan man läsa bl.a. på avalon.law.yale.edu/20th_century/hamas.asp

Historiska fakta, referenser och analyser om nazismens roll kan hämtas ifrån Matthias Küntzels hemsida. Matthias Küntzel är en ledande akademisk auktoritet på islamistisk antisemitism och dess rötter.

Ian Johnsons bok "A Mosque in Munich: Nazis, the CIA, and the Rise of the Muslim Brotherhood in the West" är en grundlig redogörelse i ämnet.

Paul Bermans bok "De intellektuellas flykt" (Atlantis förlag) ger en fördjupning i ämnet.

www.memri.com översätts texter och medieinslag från arabiska och farsi. Ett aktuellt YouTube klipp hittar ni på www.memritv.org/clip/en/3614.htm.



Textlänkar
Till nästa artikel (i detta nummer)
Till föregående artikel (i detta nummer)
Till framsidan
Till arkivet



© Citera oss gärna - men ange källan!