Till förstasidan   Arkiv
Förenade Israelinsamlingen Keren Hayesod
Reportage
Data-Forskning-
Medicin
Ekonomi
Kultur
I bokhyllan
I skivstället
Sport
Krönikor
Ståndpunkten
Israeliana
Myter och fakta
Judiska symboler
Organisationer
Länktips
Övriga rubriker

Menorah

Förenade Israelinsamlingen - Keren Hayesod



Årets Israelresa

Text & bild Margarete Nudel

Så kom äntligen avresedagen. Dags att åter få åka till Israel och besöka en del av Förenade Israelinsamlingens projekt. 32 entusiastiska deltagare samlades på Arlanda för att ta direktflyget till Tel Aviv.

Väl framme på Ben Gurion-flygplatsen väntade bland andra Ulf Cahn, Lisa & Michael Cohn, och Eva Yaron, vår eminenta guide, med smörgåsar och dricka inför resan till den första destinationen, Beersheva.

Efter ett varmt välkomnande i bussen informerades vi om att programmet dag ett hade ändrats på grund av det rådande säkerhetsläget. I princip hade alla planerade besök ställts in då det regnat ner raketer över Beersheva och södra Israel, något som kändes väldigt tråkigt.

Bussresan till Beersheva tog cirka 1,5 timme. Alla försvann snabbt in på sina rum, bytte om, för att sedan mötas för en gemensam buffémiddag tillsammans med Nati Metuki, Europachefen, Avi Wurtzman, vice borgmästare och Ester Amar, socialchef i Beersheva.

Avi Wurtzman, vice borgmästare, Iris Biton, rektor Alumotskolan, Nati Metuki, Europachef Keren Hayesod, Ester Amar, socialchef Beersheva.
- Det är en stor ära för oss att den svenska gruppen väljer att komma hit till oss under denna svåra tid, sa Avi Wurtzman. Han berättade att all undervisning hade ställts in för 200 000 elever de tre senaste dagarna, något som påverkat hela samhället.

Ester Amar valde att fokusera sitt tal på en del av de projekt som finansierats från Sverige under de senaste tjugo åren, med fokus på äldrevården.

- Tack vare er får fler än 100 äldre hjälp med mat, bad och sysselsättning varje dag. Ytterligare över 100 personer kan komma till våra center på eftermiddagen för aktiviteter. Och detta är bara några av alla som berörs av den svenska generositeten.


Detta var den dag gruppen ursprungligen skulle besöka en del av de svenskfinansierade projekten i Beersheva med fokus på de äldre. Nu gjorde säkerhetsläget att det inte blev så. Vi inledde istället med att hälsa på hos Ayalim, gasellerna, i staden Ashalim. Projektet startade för cirka fem år sedan och kan idag kallas för en social revolution.

När man går in genom portalen till Ayalim i Beersheva kan man läsa: "The sky is the limit".
Keren Hayesod stöttar ungdomar som i sionistisk anda vill bygga upp och stärka samhällena i Galiléen och Negev. De 650 universitetsstuderandena har gjort om gårdagens sionism till en modern tanke och tagit tillvara på David Ben Gurions idéer om att låta öknen blomma.

I stället för att bosätta sig i storstäderna har dessa ungdomar flyttat ut i periferin, områden som utgör 70 procent av Israels yta men har bara 30 procent av befolkningen och står enbart för åtta procent av landets BNP.

I gengäld för att Keren Hayesod ger stipendier till skolavgifter, bidrar varje student med 500 timmars samhällstjänst. 100 av dessa timmar går ut på att aktivt bygga och renovera själva byn.

- Ayalim finns idag på 13 socialt utsatta platser, berättar Lex Paul, en av kontaktpersonerna.

Projektet har nu tagits till nivå två då de första entusiasterna avslutat sina studier och således inte får stanna kvar längre. En del av dessa har bildat mindre samhällen som de kallar för "garinim" - frön. Nya små samhällen i utkanten av städer som Beersheva, helt i enlighet med David Ben Gurions tankar om att låta öknen blomma.

Vad passade då bättre än att besöka David Ben Gurions hem i kibbutzen Sde Boker, följt av ett besökt vid gravplatsen? Hemmet är bevarat som museum och står precis som det såg ut när han dog.

Utsikten vid gravplatsen är häpnadsväckande vacker Lisa Cohn lägger en sten på David Ben Gurions grav.

Dagen avslutades i utvecklingsstaden Ofakim där grundstenen för ett nytt fritidshem för barn i Youth Futures projektet. Ofakim är en utsatt stad med många fattiga familjer. Ett av de problem staden har är att många unga väljer att lämna den efter avslutad utbildning. Kvar blir de äldre och de utsatta, de som inte har möjlighet att flytta.

Youth Futures är ett mentorprojekt för barn och familjer med stora sociala problem. En mentor utbildas och tar sedan hand om 10-20 barn i problematiska familjer. Föräldrarna har en annan mentor än barnen. Målet är att barnen och föräldrarna, var och en för sig och tillsammans, på ett konstruktivt sätt får lära sig att lösa sina egna problem och vara delaktiga och utnyttja vad det israeliska samhället kan erbjuda.

Chai Lazar, ansvarig för Youth Futures, Ulf Cahn, Michael Cohn, Zvi Gringold, borgmästare i Ofakim, Avi Bitan, utbildningsansvarig Ofakim samt en hel grupp härliga barn som deltar i programmet. En av de unga deltagarna i Youth Futures projektet i Ofakim

Via Youth Futures ges våra barn möjlighet att utnyttja sin fulla potential. Det nya fritidscentret som bekostas från Sverige kommer att bli som ett hem för de barn som deltar. De kommer att kunna gå dit efter skolan och få hjälp med allt de behöver, sa Zvi Gringold, borgmästare i Ofakim.

Chai Lazar, chef för Youth Futures-programmet, berättade att de nu är inne på sitt sjätte år och finns i 32 olika samhällen i Israel. Totalt är cirka 10 000 barn inskrivna.

- Med Dana kan jag prata om allt. Detta är ett fantastiskt program och alla barn borde få vara med, sa Desta 11 år. Hans tal rev ner rungande applåder, precis som Miriams cellospel och Noams framförande på keybord.

Fritidscentret "före" - nästa år kommer vi stolt att presentera bilder på "efter". Ulf Cahn och Michael Cohn lägger ner "grundstenen". Gun Andréasson skriver på dokumentet som kallas för "grundstenen".

Att det blivande fritidscentret behövde renoveras rådde det inget tvivel om. Huset har stått tomt och övergivet de senaste 30 åren. Jag kan inte påminna mig om när jag såg något så nedgånget senast och det ska bli oerhört roligt att se det färdiga resultatet om ett år samt att visa "före" och "efter" bilder. Innan avfärden mot Tel Aviv deltog alla i grundstensceremonin som bestod i att skriva på ett dokument som sedan "begravdes" i ett hål i den blivande trädgården.


Det är grått ute när vi stiger på bussen för att tuffa mot barnbyn Neve Michael. 14 extra personer har valt att följa med oss denna dag och inviga det center för familjeterapi som bekostats från Sverige.

Neve Michael är en unik barnby i Israel. Cirka 250 barn har sitt hem där, barn som tagits dit via socialen, barn som genomlidit hemskheter hemma och inte längre kan bo kvar med sina föräldrar. Om de nu har sina föräldrar kvar i livet. På Neve Michael finns det både en grundskola, två kriscentra, varav ett bara för tonårsflickor, fritidsverksamhet, familjeenheter och mycket annat.

I Neve Michael ges dessa barn en ny chans i livet. Här får de möjlighet till terapi, de får mat, de får kärlek, och de får undervisning.


Hava Levene med ett av barnen i barnbyn.
Vi möts av Hava Levene som inleder med att berätta att Neve Michael behöver oss och att Sverige är en del av Neve Michael sedan många år.

David Friedman, ansvarig för driften av barnbyn, berättar att veckan innan Förenade Israelinsamlingen kom på sitt årliga besök hade barnbyn en återträff för 600 tidigare "Neve Michaelare". Många av dem som tidigare hade spenderat sina barnår där kom och berättade om sin tid men också om hur de hade gått vidare och vad de gjorde i dag.

Bland besökarna fanns advokater, en kriminolog och en hjärtkirurg för att nämna några.

- Tragiska omständigheter gjorde att de hamnade här. En gång i tiden hjälpte vi dem, nu hjälper de oss, sa David Friedman.

Knappt ett öga var torrt när Zahava 11år, som representant för alla barnen, talade:

- Det är tack vare er vi går i en modern skola, vi bor fint och rent och att vi kan stiga upp varje morgon med ett leende på våra läppar. Allt detta har ni gett oss. Gud vare med er.

Alla närvarande fick även möjlighet att lyssna och se på Neve Michaels egen danstrupp innan det var dags för den klassiska gruppbilden i spiraltrappan. Alla gavs sedan möjlighet att titta på den nyrenoverade enheten som erbjuder cirka 40 familjer terapi en eller ett par gånger varje vecka. Huset som totalrenoverats med svenska medel innehåller rum för dramaterapi, bibliotek och socialarbetares och kuratorers kontor.

Benny 11 år, spelade trumpet för oss Michael Cohn, Yaacov Moreno, vice Europachef för Keren Hayesod och Monica Nejman klipper bandet och inviger den nya terapienheten. Den utdömda gymnastiksalen kommer stå helt klar tills nästa års besök.

Den svenska gruppen delade sedan upp sig i två grupper. Jag hade förmånen att hamna i skolan där musik var dagens tema. Sedan två år tillbaka har Neve Michael ett samarbete med Israels filharmoniker som kommer dit en gång i veckan för att lära barnen spela instrument samt att samarbeta genom att spela tillsammans. Spontant fick vi höra Benny, 11 år, spela en snutt på trumpet innan han jättegenerad rusade tillbaka till sitt klassrum.

Nu hoppas vi att Neve Michaels egna filharmoniker ska framföra en liten konsert för den svenska delegationen nästa höst. Till nästa år ska den utdömda gymnastiksalen stå klar för invigning. Se där - ytterligare två anledningar att följa med nästa höst!

Lunchen intogs på Tishbi Winery med efterföljande vinprovning innan det var dags att bege sig till Yemin Orde, ett projekt ingen från Sverige hade besökt tidigare.

Yemin Orde är den ungdomsby som drabbades hårdast av branden som härjade i Israel den 2 december 2010. Branden slog hårt. 44 personer dog, 17 000 personer evakuerades och 25 tusen tunnland mark förstördes.

Keren Hayesod beslöt sig snabbt att adoptera ungdomsbyn där 40 procent hade förstörts. Snabbt startade en akutinsamling över hela världen, naturligtvis hjälpte vi från Sverige till. Den svenska styrelsen beslöt att fördela de pengar som kom in på två ändamål: dels finansierades bygget av ett utomhusgym och dels gick pengar till stipendier till fem ungdomar vars pappor dog i branden.


Ulf Cahn, Michael Cahn, Henrietta Cahn, Jacob Cahn och Elisabeth Citrom inviger det nya utomhusgymet som finansierats av svenska donatorer.
Chezi Levy, vice ansvarig för brandkåren i västra Galiléen, berättade om branden och hur den fått hela Israels brandväsen att moderniseras. Sedan var det dags att inspektera de två brandbilar som dagen till ära hade kommit till Yemin Orde för vår skull. Några modiga deltagare fick också möjlighet att åka upp med brandstegen och hade det inte regnat så hade Menorahs redaktör också passat på.

Besöket på Yemin Orde avslutades med att utomhusgymet invigdes officiellt med bandklippning i regn.


Efter ytterligare en underbar israelisk hotellfrukost (och de som prövat vet vad det innebär) bar det iväg till Independence Hall, det hus där David Ben Gurion utropade staten Israel år 1948. Den svensktalande guiden berättade livfullt och engagerande om Israels historia och hur det hela gick till.


Noa och Nofars berättelse om hur deras pappa omkom i branden lämnade inte ett öga torrt.
Dagens andra stopp gick till det relativt nyöppnade Rabin museet där gruppen inledde med att träffa två flickor vars pappa förolyckades i den tragiska branden i december 2010. Noa och Nofar, 28 respektive 25 år, har fått stipendier från Förenade Israelinsamlingen, för att kunna fortsätta sina studier, något de annars inte hade kunnat göra.

Mötet var oerhört rörande och ingen kunde hålla tillbaka tårarna när de tackade oss och berättade hur de hade fått reda på att deras pappa först var försvunnen och sedermera hittat död i lågorna.

- Utan er hjälp hade jag aldrig kunnat fortsätta följa min dröm, sa Nofar samtidigt som tårarna trillade ner för hennes kinder. Jag tackar er av hela mitt hjärta.


Vi besökte det nyöppnade Rabinmuseet på den 16:e årsdagen av Yitzhak Rabins mord.
Den 4 november 1995 mördades Yitzhak Rabin och mycket symboliskt var det precis just den dagen som vi besökte museet. Det består av tre olika delar invävda i varandra. Dels kan man välja att följa Yitzhak Rabins egen historia från det att han var ung fram tills hans begravning. Parallellt med detta kan man följa Israels historia och stora världshändelser under samma tidsperiod. Jag säger bara: Wow! Vilket museum! Så intressant uppbyggt och så inspirerande. Har du inte varit där så tag dig tid och besök. Gärna gott om tid, för det är det värt.

Dagens sista punkt var ett besök hos organisationen Etgarim - utmaningar som Menorah skrev om i nummer 2-2011. Etgarims mål är att stärka mentalt och fysiskt funktionshindrade personer via idrott. De väljer att fokusera på vad man kan göra och inte på vad man inte kan göra.

När presentationen var klar och helgen skulle ta sin början, drog himlen sig samman och regnet började vräka ner. I Israel ses regn som en välsignelse men inte vet jag… Det var fler än jag som hoppades på att solen skulle komma fram på lördagen för möjlighet till sol, bad och sand mellan tårna.


Söndagens första besök gick till barnsjukhuset Dana som har ett aktivt samarbete med dataföretaget Compedia. I Israel säger lagen att barn som hamnar på sjukhus måste få skolundervisning om de blir kvar där mer än två veckor.


Engagerade lärare ser till att vistelsen på barnsjukhuset Dana blir mer lustfylld.
- Jag anser inte att barn ska straffas två gånger; det räcker med att de blivit sjuka. De ska dessutom inte behöva fråntas rätten till skolan och sina vänner, anser Gil Ilutowich, ägare och grundare av Compedia.

På Dana undervisas alla barn genom en speciell lek- och lärmetod som Compedia tagit fram. Barnen deltar i den mån de orkar och ges via datorer även möjlighet att hålla kontakt med sina klasskamrater via internet. Detta gäller alla barn i Israel, oberoende av om de är judar, araber eller palestinier. Dana tar emot dem alla.

Nästa stopp blev ungdomsbyn Ramat Hadassah. Där bor 200 barn i åldrarna 12-18 år under internatliknande förhållanden. Barnen kommer från socialt svåra förhållanden och Ramat Hadassah är lite av en sista chans för dem att anpassa sig till samhället, alternativet är sluten ungdomsvård. Byn grundades efter Andra Världskriget som en av flera ungdomsbyar som tog emot föräldralösa judiska barn. Till skillnad mot Neve Michael bor ungdomarna på Ramat Hadassah i närområdet och åker hem till sina föräldrar varannan helg.

Ridlektion i Ramat Hadassah. Rektor Shlomit Or skriver på grundstensdokumentet som Elisabeth Citrom håller i. Några av ungdomarna i Ramat Hadassah.

En viktig del i rehabiliteringen sker bland annat via den lilla djurpark som finns på området. Barnen sköter nästan allt själva och lär sig därmed ta ansvar för andras liv.

I Ramat Hadassah var det grundstensläggning till den nya matsal som ska renoveras och stå klar nästa år. Därefter bjöds det på lunch och så var det dags att tuffa vidare.


Lisa Cohn får hjälp av en hop ungar att inviga ett av de två fritidshem som Sverige varit med att finansiera renoveringen av.
Barnbyn Afula Ilit finns med på Förenade Israelinsamlingens projektlista sedan fyra år. Barnbyn påminner om Neve Michael bortsett från vissa viktiga fakta: dels är den mycket mindre, där bor bara 90 barn jämfört med Neve Michaels 250 barn, dels har den ingen egen skola på området och dels är den oerhört mer nedsliten.

Via generösa donatorer i Sverige har Förenade Israelinsamlingen under dessa år byggt upp och renoverat en stor lekplats, en fotbollsplan, ett storkök och nu även två fritidshem.

30 barn utanför området får nu ett mål varm mat om dagen, stimulans, läxläsning och övervakning.


Afula Ilits härliga ungdomskör uppträdde bland annat med ett medley av Israels bidrag till Eurovisionsfestivalen genom åren.
Parallellt med de traditionella tacktalen, kakorna och drickan, fick vi även lyssna till barnbyns fantastiska kör som bland annat uppträdde med en medley av de sånger som representerat Israel i Eurovisionsschlagerfestivalen.

Ytterligare en grundsten lades. Till nästa år ska ett bostadshus för tonåringar vara renoverat.

Mörkret faller fort i november månad. När bussen drog in på kibbutz Hagoshrim var det svart ute. Alla bytte fort om för att under middagen lyssna till tre unga tjejer som valt att komma till Israel från USA och Finland för att göra militärtjänst trots att de inte har sina familjer i landet.


Morgonen börjar med lätt skrämselhicka till frukosten. Det strejkas på flygplatsen, kommer vi hem i morgon? Tack och lov är den över efter fyra timmar och alla andas ut. Vi åker till Tel Hai College i strålande sol och med lätta hjärtan.

Tel Hai är det enda college i Israel som har en separat sektion för studenter med läs- och skrivsvårigheter. Genom fantastiska insatser fångas studenter upp som tidigare i livet knappt kommit igenom sina utbildningar på grund av olika problem. Många har gått igenom hela sin skolutbildning utan att förstå varför de haft det så svårt. På Tel Hai får de hjälp. 98,5 procent av eleverna med läs- och skrivsvårigheter klarar sig igenom sin utbildning.

Med svenska medel har en gammal byggnad renoverats där dessa ungdomar får extra studiehjälp. På Tel Hai studerar totalt 3 300 elever.


Professor Yona Chen, orförande för Tel Hai College, Talia Sapir, Keren Hayesod och Ulf Cahn hjälps åt att dra ner skynket för plaketten.
Tel Hai är det högst belägna colleget i Israel och det som ligger närmast den libanesiska gränsen. Detta åskådliggjordes tydligt genom besöket på kibbutz Misgav Am dit det tar fem minuter med buss. Kibbutzens gräns mot Libanon ligger cirka 300 meter bort. Från utsiktspunkten kunde vi blicka ner över libanesiska byar, mot Syrien samtidigt som vi hörde både minaretutrop och kulsprutesmatter en bit bort.

Efter en stärkande lunch och utmärkt guidning nådde vi till absorptionscentret Mevasseret Zion strax utanför Jerusalem. Dit kommer många etiopiska nyinvandrade israeler.

Absorptionen av den etiopiska minoriteten är en stor utmaning. Etiopierna stannar längre (upp till tre år) i dessa center. Många som kommer är analfabeter.

Kulturellt utgör flytten till Israel en enorm utmaning eftersom de äldre, och särskilt männen i Etiopien, har all makt och mest status. Barnen är längst ned på stegen till skillnad ifrån västvärlden. I och med att barnen anpassar sig snabbt, och fokus är på barnen i Israel samtidigt som kvinnorna har en helt annan position, blir det en stor belastning på familjestrukturen och en stor utmaning för dem som arbetar med integrationen.

Vi mötte och fick lyssna på Assia som sju år gammal vandrade tillsammans med sin familj genom hela Sudan i sju månader innan de med hjälp av Operation Moses kom till Israel. Assia är ett exempel på hur lyckad integration kan se ut.

Kvällen avslutades med middag tillsammans med Moodi Sandberg, den nye världsordföranden för Keren Hayesod.


Den siste dagen spenderades vandrandes i Jerusalem med tyngdpunkt på Davids stad, Ir David, och de tunnlar som grävts ut under den. Läs mer om denna fantastiska plats i Menorah 3-2008. Mycket nytt kommer dock fram i dagen hela tiden i detta arkeologiska paradis.

Det var en nöjd och glad grupp som landade på kvällen i Stockholm, fyllda med intryck och minnen från ytterligare en lyckad resa. Du som har möjlighet, följ med oss nästa år, du kommer garanterat inte att ångra dig!


Jag är den jag är tack vare de åtta år jag bodde i Israel. Israel gav mig mitt självförtroende och min självkänsla åter efter Andra Världskrigets fasor. Tack vare Israel har jag blivit en stolt judinna.

Vi i Sverige lever gott och jag tycker att vi kan ge en bråkdel av våra tillgångar till dem som är i behov av vår hjälp. Jag kom utan något, helt nedbruten utan föräldrar. Israel har gett mig allt, nu ger jag tillbaka.
Elisabeth Citrom, Stockholm


Jag har alltid haft en personlig relation till det heliga landet, Bibelns land. Mitt första besök gjorde jag redan 1968.

Denna resa har gett mig en ny dimension. Jag har fått uppleva landet och folket i nutid och jag har fått ut mycket mer än vad jag trodde. Jag har fått komma nära inpå det israeliska folket och är så tacksam att jag fick möjlighet att delta.
Irene Ringbäck, Filipstad


Hade inte min käre Pär (Stenberg) tagit med mig till Israel så hade jag nog aldrig vågat själv. Allt negativt jag läste om Israel i svensk media trodde jag på. Men Israel består av ett spännande, kreativt och snabbt folk. Här får man saker ur händerna och man gör verkligen något av de pengar man får. Det går inte att låta bli att tycka om detta land, varje dag är spännande och alla är så kärleksfulla.

Detta var min elfte resa med Förenade Israelinsamlingen och jag kommer fortsätta åka. Projektet närmast mitt hjärta är Alumotskolan. Där ser man till varje barns unika förmåga och hjälper dem att växa. Dem vill jag fortsätta stödja.
Mona-Lis Lidholm, Stockholm


Årets resa bestod av en oerhört spännande grupp, fem personer hade aldrig tidigare besökt Israel. Det är alltid kul att träffa alla eldsjälar här i Israel som förvaltar de gåvor vi skickar dit.

Jag imponeras alltid av israelernas engagemang i våra projekt. Vi judar hör ihop med vårt judiska hemland, vi har alla en skyldighet att hjälpa till.
Ulf Cahn, Stockholm


Detta är min femtonde resa till Israel. Jag har upplevt landet som ung nation, det har skett en enorm utveckling sedan mitt första besök. För mig är det alltid en stor glädje att få åka till Israel. Det är ett speciellt land för min del.

Jag har lärt mig mycket om Israel via Menorah, genom besöken på de olika projekten ser jag vart de pengar jag donerar tar vägen. Den hjälpverksamhet som Förenade Israelinsamlingen bedriver är precis det jag står för och vill jobba för att andra ska bidra till.
daniel möller, Hjältevad


Resan med Förenade Israelinsamlingen är mitt sjätte besök till Israel. Varje gång jag är här lär jag mig mer om landet och historien. Tidigare har jag mest sett Tel Aviv så det är spännande att få se andra platser och uppleva nytt.
Gisela Levit, Stockholm


Detta har varit en dynamisk, glad och aktiv grupp. Jag hoppas denna resa ger dem mersmak och att alla snart återkommer till Israel.
Eva Yaron, Jerusalem


Jag hade så många förutfattade meningar om resan innan jag åkte; helt övertygad om att det skulle vara trist att åka runt och kolla in massor av projekt som jag inte var ett dugg intresserad av, men detta har varit en livsupplevelse som jag absolut kan tänka mig att göra om.

Neve Michael gjorde ett väldigt starkt intryck på mig. Barnen där får mig att tänka på dem som vi kanske inte möter i vardagen, de som inte syns i samhället.

Att träffa de två tjejerna vars pappa hade dött i branden förra året var också väldigt gripande, det är sällan man kommer så nära några som drabbas på det sättet.
Michael Cahn, Stockholm


När jag tänker på Israel tänker jag på solidaritet. Det gäller att inte bara känna solidaritet med landet och med folket utan man måste visa den också. Jag är uppvuxen med historierna ur Bibeln och jag har alltid velat se Israel. Nu var det dags.

Den ensidiga vinklingen av Israel i den svenska pressen upprör mig men det är svårt att argumentera emot när man inte sett landet med egna ögon. Nu har jag det. Det har varit omtumlande och jag har blivit väldigt, väldigt berörd. Jag har haft många aha-upplevelser och jag kommer definitivt att komma tillbaka!
Christina Hermansson, Göteborg


Detta är min tredje resa med Förenade Israelinsamlingen och den var lika bra som de tidigare. Resan ger mig en chans att komma det israeliska folket inpå livet och inte bara se turistmålen. De traditionella platserna har jag redan upplevt.

Starkast intryck denna gång gav nog besöket på Independence Hall och besöket på Rabin museet då det inföll exakt 16 år på dagen sedan han mördades.
Astrid Magnusson, Karlstad



Textlänkar
Till nästa artikel (i detta nummer)
Till föregående artikel (i detta nummer)
Till framsidan
Till arkivet



© Citera oss gärna - men ange källan!