Till förstasidan   Arkiv
Förenade Israelinsamlingen Keren Hayesod
Reportage
Data-Forskning-
Medicin
Ekonomi
Kultur
I bokhyllan
I skivstället
Sport
Krönikor
Ståndpunkten
Israeliana
Myter och fakta
Judiska symboler
Organisationer
Länktips
Övriga rubriker

Menorah

Förenade Israelinsamlingen - Keren Hayesod



Tankar från ett besök på Neve Michael

Barnen som lever här kommer från hela landet och har olika bakgrund. Gemensamt för dem är att de alla har en smärtsam historia. Men ändå gav barnen i Neve Michael intrycket av att vara lyckliga och nöjda.
Text och bild Didine Bedraoui

De bor i fina och rena hus, de äter sig mätta, de går i rena kläder, de får mycket kärlek från alla som jobbar i byn och de får uppmärksamhet. Det är till och med lätt att ibland glömma att de kanske lider av saknaden av föräldrarna.

Neve Michael såg ut som ett stort kollo där barnen är kungar och stortrivs. Jag tyckte aldrig synd om barnen under min vecka i byn. Visst blir de arga, frustrerade eller ledsna ibland men vilket barn blir inte det? Trots att jag fick höra en hel del om deras trasiga familjeförhållanden var det svårt att föreställa sig att dessa barn kunde vara olyckliga. Det är ett av de bästa bevisen på att Neve Michael har lyckats med sin uppgift: göra allt för att barnen ska känna sig trygga och älskade. Neve Michael kan konsten att skapa en trygg och kärleksfull miljö.

Det krävdes att jag åkte tillbaka hem till mina egna barn för att jag skulle inse hur mycket barnen på Neve Michael egentligen saknar. Även om det aldrig syntes kan jag bara föreställa mig vilket handikapp det måste vara att inte växa upp tillsammans med och bo med sina föräldrar. Häromdagen jobbade jag över på jobbet och kom hem vid 21-tiden. Min sexårige son hade saknat mig och var ledsen för att han och jag inte kunde leka och mysa lite innan sängdags. Han hade ändå tillbringat kvällen med sin mamma och sin lillebror. Jag la mig bredvid honom i sängen och smekte honom på ryggen tills han somnade. Jag kom hem från Israel en torsdag och på fredag var det dags för fredagsmys med hela familjen!

Jag tänkte då på alla pojkar jag umgåtts med i Neve Michael och tänkte att visst saknar de mycket! Ingenting kan slå närheten till pappan och mamman och tryggheten de genererar.

Jag fick i stort sett bara umgås med barnen under min vecka i Neve Michael. Allt annat praktiskt sköttes av alla som jobbar i byn. Och vilka insatser! De som jobbar här är vardagshjältar! Hjältar som ingen skriver om eller talar om. Hjältar som bidrar med mycket kärlek för att barnen ska klara av att vara utan sina föräldrar. I mitt "hem" i Neve Michael är det Rachel och Hagai som tar hand om de sju pojkar mellan 8 och 11 år som bor där. De är som extraföräldrar. Det är de som väcker barnen på morgonen och det är de som säger "layla tov", god natt, till barnen på kvällen. Precis som vilka föräldrar som helst ser de till barnen under hela dagen.

Rachel har vuxna barn och många barnbarn. Men hon ser barnen i byn som sina egna också. Hagai som är i fyrtioårsåldern har fyra små barn. Det är både glädjande och rörande att se att det finns människor vars kärlek inte riktar sig exklusivt till sina egna barn. Människor som har mycket att ge och som har förstått att alla barn förtjänar kärlek, egna barn eller inte. Neve Michael kändes som en stor familj där alla känner varandra, hjälper varandra. Barnen får ovillkorlig kärlek från alla och det kramas hit och dit hela tiden.

För att byn ska kunna fungera behövs det pengar, det är ingen hemlighet. Men en sak kan inte köpas för pengar: det är engagemanget av alla som jobbar i byn, från kökspersonalen till direktören. Att se barnen le, skratta, leka, springa runt i byn var ett nöje. Sist men inte minst, såg de ut att ha en bra självkänsla och en stark personlighet.

Jag tror inte att min närvaro bland barnen under en veckas tid förändrade mycket för dem. Jag hoppas dock att de blev glada att någon dök upp en dag och stannade med dem en vecka. Jag tycker att jag, som redan har allt jag kan önska mig, fick enormt mycket av denna erfarenhet. Jag fick en enorm läxa av kärlek. Jag pratar om den kärlek som man kan dela med och ge till sina medmänniskor, inte bara sin egen familj. Jag fick vidga mina vyer och fick bekräftat att människor behöver varandra även om "man kan själv" och är självständig.

Jag fick för första gången se en annan sida av Israel som jag aldrig fick se under mina tidigare resor i landet. Jag fick träffa och umgås med israeler och dela deras vardag. På det sättet inser man att Israel som vilket annat land som helst, består av människor som kämpar för att förbättra sin vardag, människor som önskar inget annat än att leva ett hederligt liv.

Jag fick än en gång det bekräftat att israelerna är mycket smartare och mer moderna än vad rubrikerna här i Sverige påstår ibland. Jag blev välkomnad med öppna armar och utan skepticism på grund av att jag inte är jude. Och varför skulle israelerna vara så annorlunda från oss svenskar? De önskar, precis som vi, leva i fred, umgås med sina nära och kära och ha mat på bordet.



Textlänkar
Till nästa artikel (i detta nummer)
Till föregående artikel (i detta nummer)
Till framsidan
Till arkivet



© Citera oss gärna - men ange källan!