Till förstasidan   Arkiv
Förenade Israelinsamlingen Keren Hayesod
Reportage
Data-Forskning-
Medicin
Ekonomi
Kultur
I bokhyllan
I skivstället
Sport
Krönikor
Ståndpunkten
Israeliana
Myter och fakta
Judiska symboler
Organisationer
Länktips
Övriga rubriker

Menorah

Förenade Israelinsamlingen - Keren Hayesod



Israelafton i Göteborg

90-årsjubilerande Förenade Israelinsamlingen/Keren Hayesod bjöd stort lördagen den 13 mars. Kvällen inleddes med ljudet av Salomon Helperin som spelade ”Hatikva”, Israels nationalsång, på trumpet.

Kvällen gav huvudorganisatören Dan Fibert ett unikt tillfälle att göra en grundlig hälsokontroll med speciellt fokus på hjärttillståndet. För trots att inbjudningarna skickades långt i förväg var det bara 70 personer som hade anmält sig när en vecka var kvar. Men sedan blev det rusning, fler än 200 gäster samlades till ett evenemang som både manade till eftertanke och bjöd på imponerande bredd på underhållningen.

Israels sverigeambassadör Benny Dagan och hans fru Irit besökte Sveriges egentliga huvudstad Göteborg för att gästa kvällen. Ambassadören nämnde de många positiva steg som ofta förtrycks av medierna: att Israels ekonomi kommer att växa med fyra procent i år, att Israel går med i OECD (Organisationen för ekonomiskt samarbete och utveckling), att Israel är första icke-europeiska ordförandeland för det viktiga EUREKA-projektet, ett samarbetsprojekt för marknadsnära forskning, att allt fler länder öppet talar om det viktiga i att Israel förblir ett judiskt land – till och med det arabiska Bahrain har uttalat detta – och att de senaste diplomatiska förvecklingarna till trots har USAs vicepresident Joe Biden ändå talat om Israel som ”den judiska demokratiska nationen”.

Ambassadören var noga med att poängtera att Bidens tal om ”två stater för två folk” inte är något nytt utan en upprepning av ståndpunkten från 1947 som Israel godkände redan då men som arabvärlden förkastade. Det handlar inte om kapitulation utan snarare om att realisera en 63 år gammal förhoppning.

Dagan avslutade med att citera Israels moderne anfader, Theodor Herzl, som sade att ”om ni vill det, så blir det”. Herzl syftade på Israels återfödelse men idag kan uttrycket lika gärna appliceras på förhoppningar för fred i Mellanöstern.

En god måltid serverades medan författaren och journalisten Dilsa Demirbag-Sten äntrade podiet. Hon talade om sin personliga relation till Israel: när familjen flydde till Sverige från Turkiet, som så många andra förföljda kurder, var deras första möte i Sverige med en invandrande amerikansk-judisk läkare som berättade om frihet, demokrati och det nya landet. Han berättade om hur svenskarna varje jul hugger ned träd, släpar in skogen i hemmen och hoppar groda. En jude av amerikansk börd som förklarar jul för en kurd i Sverige...

Dilsa sade att hennes far var en hängiven socialist som berättade för barnen att Israel var den enda demokratin i hela Mellanöstern och att det väckte hopp om en liknande utveckling i resten av regionen – inklusive för kurderna. Under sin uppväxttid blev hon allt mer fokuserad på koncepten frihet och demokrati, och uttrycket ”aldrig mer” blev ett allt viktigare mål för henne. Att aldrig mer upprepa gårdagens hemskheter kräver verklig frihet och demokrati – de är levnadsregler, inte bara imponerande slogans.

Dilsa Demirbag-Sten sade att Israel lever i en skör liten del av världen där frihet och demokrati uppfattas som exotiska inslag. Och just på grund av Israels frihet och demokrati är det vår plikt att stödja dess rätt att existera i fred.

Komikern Ronn Elfors Lipsker bytte spår när han intog scenen. Med allvarlig min frågade han hur många judar som var med i publiken. Sedan hur många icke-judar. Och slutligen hur många judar som var glada över sin tillvaro. ”Där har vi konvertiterna”, sade han…

Han fortsatte skämta om den judiska självbilden, om den typiska ”jiddishe mamme” och som betraktare i publiken var det roligt att se hur många äkta män som gapskrattandes pekade på sina fruar. Lite oroväckande att min fru samtidigt pekade på mig…

Ronn fick publiken att vrida sig av skratt medan han tecknade bilder som alla kände igen. Hur vet man att man är i ett judiskt hem? Jo, du är 40+ år gammal, du övernattar hos din mamma, går på toalett mitt i natten och när du återvänder är din säng nybäddad. Vill du inte äta? Inga problem, öppna munnen och tugga bara. Vill du göra din mamma lycklig? Ge henne ett videoband visandes barn som äter. Och så fortsatte det tills publiken inte hade några skratt-tårar kvar. När Ronn lämnade scenen gick han tillbaka till sitt bord och fortsatte äta – hans mamma ville ju ha några bilder av det lyckade evenemanget…

Hava Levene, en av eldsjälarna i barn- och ungdomsbyn Neve Michael, berättade om hur mycket Förenade Israelinsamlingens givares generositet har hjälpt barn, ungdomar, äldre och invandrare i Israel. Som exempel nämnde hon den nyligen avslutade totalrenoveringen av ett kriscenter. Hava talade om framstående läkare, advokater och Knessetledamöter som tacksamt erkänner Neve Michael som räddningen i nöden. Och hon talade om hur glada, tacksamma, och stolta, barnen i Neve Michael är över sina länkar till Sverige. Hava vädjade till publiken att fortsätta visa sin generositet.

Och det var i samma anda som evenemangsgeneralen Dan Fibert avslutade denna del av kvällen, med en appell till fortsatt generositet gentemot dem som har det sämre. Han poängterade hur viktigt det är att samlas kring Israel på ett positivt sätt i stället för det ständigt negativa som kännetecknar landets belackare. Han citerade den amerikanske kolumnisten Burt Prelutsky: ”Det måste vara något allvarligt fel när man är mer bekymrad över att en jude bygger ett hus i Israel, än över det faktum att islamister bygger en atombomb i Iran” med det uttalade målet att förinta landet Israel.

Dan Fibert påminde om att ett av Keren Hayesods mål i Israel är integration. Sittandes i publiken kunde man inte undgå att reflektera över utvecklingen i Malmö och den stora skillnaden gentemot Göteborg: bland annat tack vare Rabbin Peter Borensteins nära kontakter med religiösa ledare och medlemmar i andra religiösa samfund är atmosfären lugnare här. Inte minst för att Peter utför omskärelser på muslimska pojkar, sådant skapar vänliga band med muslimska familjer. Det är tydligt att integration kräver ett lika generöst sinne och lika mycket resurser i Sverige som i Israel.

De som till äventyrs trodde att kvällen var över bara för att sista talet hållits fick tänka om. För nu klev Max Wulfsons orkester med sångaren Sven Törnell upp på scenen och underhöll med ljuvlig musik. Max Wulfson är en verklig stöttepelare i dessa sammanhang, alltid lika eftertraktad som uppskattad. Det ena numret avlöste det andra och när de sista tonerna ekade genom salen kom Dan Fibert tillbaka och gav beskedet:

Kvällen hade gett ett resultat på mer än 800 000 kronor till Israel.

Bra gjort Dan och ditt hårt arbetande team, bra gjort alla talare och underhållare. Och verkligen bra gjort alla som visade sådan generositet i dessa svåra tider.
Ilya Meyer, Göteborg



Textlänkar
Till nästa artikel (i detta nummer)
Till föregående artikel (i detta nummer)
Till framsidan
Till arkivet



© Citera oss gärna - men ange källan!