Till förstasidan   Arkiv
Förenade Israelinsamlingen Keren Hayesod
Reportage
Data-Forskning-
Medicin
Ekonomi
Kultur
I bokhyllan
I skivstället
Sport
Krönikor
Ståndpunkten
Israeliana
Myter och fakta
Judiska symboler
Organisationer
Länktips
Övriga rubriker

Menorah

Förenade Israelinsamlingen - Keren Hayesod



- Men hur hittade du till Neve Michael? frågade Hava Levene. Det var henne jag ett år tidigare hade kontaktat med anledning av att jag ville arbeta som volontär i barnbyn.

Kosher fisksoppa

- Det började med att jag letade på internet efter recept på fisksoppa, berättade jag. Jag ville göra en fisksoppa utan skaldjur, men i alla recept var det en av ingredienserna. Till sist sökte jag på "kosher fisksoppa" och hamnade på en sida om Israel, där det fanns en länk till svenska Keren Hayesod som i sin tur skriver om Neve Michael.

Hava gjorde stora ögon.

Utan att ha någon som helst anknytning till Israel blev jag på detta vis intresserad av landet och dess situation. Kanske skulle jag kunna göra en insats? tänkte jag. Säkerligen skulle jag få många nya erfarenheter, som kanske till och med skulle komma till nytta i min framtida roll som läkare.

Mina tankar blev verklighet och jag tillbringade en månad som volontär i barnbyn Neve Michael. Här finns olika institutioner samlade för barn i svåra situationer, bland annat ett stort barnhem, fritidshem samt skola. Mest umgicks jag med barnen, men dessutom hjälpte jag till med underhåll av byggnaderna. På barnhemmet är de flesta i personalen kvinnor, och jag tror att jag som man därmed blev någon slags förebild för en del av pojkarna. Jag kände mig hedrad när en av dem sa att jag var som en bror för honom. Eftersom min hebreiska är mycket begränsad var det ibland svårt att göra sig förstådd. Men det tycktes mig som om det viktigaste i kommunikationen inte var språket, utan den goda viljan och ett leende.

Då ett av mina intressen är att måla och rita ägnade jag en stor del av min tid åt att rita porträtt av barnen och ungdomarna. Jag hann bland annat med att porträttera alla barnen på kriscentret i Neve Michael. Hit skickas barn från familjer som inte tar hand om dem eller vansköter dem. På kriscentret får barnen psykiskt stöd under några månader samt mat och kläder, innan de skickas vidare till barnhem eller liknande institutioner. Inte sällan tror barnen här att det är de själva som är orsaken och därmed bär skulden till det de blivit utsatta för hemma. De mår dåligt och känner sig fula inuti, så att säga, och ofta tror de att de även är fula utanpå.

Min tanke med porträtten var att visa att de är vackra, samtidigt som det är roligt för dem att få en gåva. Och det verkade som om jag hade haft rätt då en av flickorna utropade just "så vacker jag är!" när hon fick se sitt porträtt. Alla barnen på kriscentret tyckte om att stå modell, och en del av dem verkade dessutom vara mindre spända då. Vissa av barnen på centret var väldigt slutna men andra var mer benägna att visa sina känslor. Som den lille pojken som varje gång då jag kom till centret rusade fram till mig och hoppade upp i min famn. Eller som den lilla flickan som ville att jag skulle följa med och hålla henne i handen då hon skulle gå någonstans. Det viktigaste jag gjorde på Neve Michael var kanske trots allt att vara mig själv och finnas till.

För min del har det varit väldigt intressant och jag är glad att jag fick detta tillfälle att hjälpa barnen att må bättre. Men något recept på fisksoppa utan skaldjur har jag faktiskt inte hittat ännu.
Rickard Hultgren



Textlänkar
Till nästa artikel (i detta nummer)
Till föregående artikel (i detta nummer)
Till framsidan
Till arkivet



© Citera oss gärna - men ange källan!