Jaacov Turner (borgmästare), Pär Stenberg, Raymonde och Jaguar Abergil.

I Skrifterna kan vi läsa att Abraham grävde en brunn i Beersheva för över 4 000 år sedan som ett tecken på fred och förståelse. Landets gränser nämns också i Bibeln "från Dan till Beersheva". Idag håller denna sömniga södra stad i Israel på att vakna upp. Årtionden tillbaka försökte David Ben Gurion uppmana unga israeler att följa hans exempel och befolka öknen men det är först nu som de unga har börjat hitta hit, kanske tack vare ett utmärkt universitet, sjukhus och en framåtsträvande industri. Men kanske också tack vare svenska insatser?

Av Janet Mendelsohn Moshe

Ett av Israels mest nytänkande universitet finns i Beersheva, Ben Gurion universitetet. Hit kommer ungdomar och de bosätter sig mitt i några av stadens största slumområden. Långsamt håller stadens sammansättning på att förändras och Beersheva håller på att dra sig upp ur det träsk det befunnit sig i under många år. Staden som associeras med patriarken Abraham och sedermera med David Ben Gurion, associeras idag med många projekt där svenska Förenade Israelinsamlingen finns inblandade.

- Vi tar emot många immigranter, vårt främsta mål är att skapa ett integrerat och väl fungerande samhälle som kan ge unga människor framtidsmöjligheter, förklarar Yaakov Turner, borgmästare i staden.

Eftersom Negevområdet står för nära 60 procent av landet Israel och bebos av mindre än tio procent av befolkningen finns det mycket kvar att göra. Beershevas befolkning har vuxit från 113 000 personer 1988 till närmare 200 000 personer idag. Bland dessa finns 70 000 invandrare från 60 länder.

- Beersheva är inte längre porten till öknen utan snarare en sjudande gryta av utveckling med lovande livskvalitet, ett njutbart halvtorrt klimat och oräkneliga kulturella aktiviteter, förklarar Raymonde Abergil, sedan länge även boende i stadsdelen Daled och aktiv i sitt område.

I Daled bor cirka 17 000 personer varav många nya immigranter och många med sociala problem. Idag upplever området en helomvändning.

Raymonde och hennes man Mordechai (mer känd som Jaguar i hela staden) lämnade Marocko 1965 för att bosätta sig i Israel tillsammans med sina tre barn. I många år stannade Raymonde hemma för att ta hand om de åtta barnen, maken arbetade med att bygga upp Negevområdet på Solel Boneh, ett fackföreningsägt företag som ägnat sig åt att bygga upp landet med kibbutzer, stora lägenhetskomplex för invandrare samt dra vattenledningar.

Raymonde påbörjade sina studier till socialarbetare sent i livet samtidigt som hon ägnade mycket volontärtid åt sitt bostadsområde. 1984 kom en svensk grupp från Förenade Israelinsamlingen till staden och borgmästaren föreslog att de skulle äta hemma hos familjen Abergil, redan då kända för sin gästfrihet. Den svenska gruppen lät sig väl smaka och rördes av familjen och den energi de utstrålade.

- Jag tror att de insåg hur mycket vi ville att vår kommun skulle gå framåt, förklarar Jaguar. På den tiden fanns 400 tomma lägenheter i vårt område, det fanns droger på gatorna och vi ville se en förändring när de nya familjerna skulle flytta in.

Ett förändringsprojekt drog igång. Sverige började sina investeringar och deras ansträngningar har bidragit till en stor skillnad i staden. Läs om några av de svenska projekt som ändrat Beershevas utseende.

Rehabcentret Beersheva Ramot

Detta center ger ett konstruktivt ramverk för fysiskt och mentalt handikappade.

- Vi försöker att ge dem vi vårdar ett produktivt innehåll. De arbetar och skapar här med glatt sinne, förklarar Anna Shireto, ansvarig för centret.

Byggnaden uppfördes av Förenade Israelinsamlingen och öppnades i augusti 2002. Idag finns bland annat specialanpassade datorer som även de mest fysiskt handikappade kan använda sig av. Datorerna används dagligen av de 52 vuxna i åldrarna 18 - 55. Akademiska klasser är också populära, trädgårdsklasser hjälper dessutom till att försköna området.

Centret sysslar mycket med konsthantverk och många produkter säljs i den shop som finns i huvudbyggnaden eller på marknader över hela landet.

För närvarande är väggarna fyllda av klara och glada tavlor målade av Nissim från Irak. När han först kom till centret var hans händer så spastiska att han inte kunde öppna sina fingrar tillräckligt mycket för att få in en pensel mellan dem. Idag visar hans vackra tavlor att rehabiliteringen fungerat.

En annan talangfull konstnär var med om en allvarlig bilolycka. Sin förlamning till trots skapar han vackra föremål i keramik, sittande i sin rullstol.

För närvarande kan centret inte ta emot fler behövande även om såväl socialarbetare och medicinsk personal försöker.

Dagcentret Beersheva Gimmel

Detta vibrerande dagcenter för äldre byggdes av Förenade Israelinsamlingen för sju år sedan i området Gimmel. Hit kommer cirka 80 äldre varje dag mellan åtta på morgonen och två på eftermiddagen. Jag besökte centret samtidigt som en Chanukapjäs spelades upp för de äldre och för deras barnbarn. Det var svårt att avgöra vem som hade roligast.

- Vi bjuder gärna in de unga från vårt närområde till oss så att de kan delta i våra aktiviteter, förklarar Suzie Marciano Davidpur, ansvarig för äldreboendet.

- Skolbarn kommer och är med de äldre och blandningen av generationer är väldigt stimulerande.

Dagliga aktiviteter omfattar gymnastik, musik, konsthantverk, föreläsningar om aktuella händelser och firandet av judiska helger.

Maya Tennenbaum från Moldavien har varit anställd på centret i över fyra år. Hon arbetar med aromaterapi och massage.

- Folket här är underbara och jag njuter av att få hjälpa dem att må bättre och mjuka upp deras stela, värkande leder, berättar hon.

Trots att hon pratar en prickfri hebreiska så uppskattar många besökare att hon kan tala med dem på sitt ryska modersmål. Centret är öppet fem dagar i veckan. På eftermiddagarna används lokalerna som mötesplats för äldre. Förra året utvidgades centret med ytterligare 200 kvadratmeter. Den nya tillbyggnaden används för föreläsningar, datorer samt aktiviteter.

Äldreboende och dagcenter Yud Alef

Idag får 24 äldre, av många fler behövande, dygnet-runt vård på Yud-Alef. Den nybyggda flygeln öppnades i slutet av 2005. De boende har demens eller alzheimer. Här får de kärleksfull och kunnig vård av engagerad personal.

Vägg i vägg med äldreboendet finns det ursprungliga dagcentret som nyligen renoverades. Här får 64 patienter daglig stimulans i en strukturerad och vårdande miljö.

- Detta är den enda platsen för äldre med lättare demens eller begynnande alzheimer i hela staden, förklarar Tzila Hadas, ansvarig för dagcentret. Idag är vi välsignade med äldreboendet men vi skulle behöva utöka vår service för att kunna ta emot de som är rullstolsbundna.

Sverige har också skänkt en buss med flertalet funktioner till centret så att dagpatienter kan komma till och från sina bostäder.

Beit Scandinavia och tandkliniken

	Raymonde Abergil assisterar Pär Stenberg när han provar en tandläkarstol.

Detta, det första svenska projektet i Beersheva, startade för drygt 20 år sedan, 1986. Här sysselsätts äldre under dagtid, de får ett mål varm mat om dagen. Byggnaden finns i norra Daled-området. Svenska medel har byggt fastigheten, byggt om köket, donerat en minibuss och mycket annat under åren.

Under 2007 kommer renovering och ombyggnad av centret att ske med pengar från Sverige.

Tandkliniken ligger på baksidan av byggnaden. Där är det alltid fullt i väntrummet med patienter från hela staden. De tre behandlingsrummen håller öppet mellan 8.30 till 20.00 varje vardag. Specialprojekt ser till att äldre får utmärkt tandvård för en bråkdel av det ordinarie priset. Barn mellan 7 - 10 år får gratis tandvård och unga etiopier i åldrarna 12 - 21 betalar bara tio procent av den ordinarie kostnaden.

Alumotskolan

	En elev på Alumot har konstruerat en hiss i lego.

Hela Negev är stolta över Alumotskolan. Och varför skulle de inte vara det? Den befinner sig i Daled-området, det som en gång var mitten av stadens slum. Skolan är idag ett bevis på hur riktade donationer kan förändra livet för unga människor som befinner sig i riskzonen. Skolan koncentrerar sig på språk, matematik och naturkunskap. Individuella talanger spåras upp tidigt och även elever vars stjärnor inte kommer att lysa på den akademiska himlen klarar sin skolgång med bra betyg.

Rektor Iris Biton berättar för mig om en etiopisk pojke, vi kallar honom för M.

- M kom till oss ganska snart efter det att familjen hade kommit från Etiopien. Han kan inte sitta still i klassrummet men han har utvecklat sin konstnärliga ådra och hjälpt till att bygga upp en scen och göra kulisserna för en teaterproduktion som vi sätter upp i vår.

- Vi har en annan elev vars mor gick bort i en tragisk olycka förra året men deltagandet i skolans danstrupp har givit denne pojke fokus på livet igen och han kommer att resa utomlands med danstruppen för att representera oss senare under året.

Att Alumotskolan är vad den är idag beror helt och hållet på Pär Stenbergs och Mona-Lis Liedholms generösa donationer. Skolan har gått från att vara en slumskola till att dra till sig elever från hela staden. Data-, laboratorie- biologi- och konstklassrummen gör de flesta grundskolor gröna av avund. Alla elever undervisas dessutom i engelska redan från första klass.

Det är möjligt att Raymonde Abergil har dragit sig tillbaka officiellt vid 70 års ålder. Det innebär dock inte att hon slutat arbeta för att täcka staden Beershevas behov. Hennes senaste projekt omfattar även det Förenade Israelinsamlingen i Sverige. Genom ett generöst bidrag på 20 000 dollar har hon startat ett "klädesbytesprojekt" som hon kallar "Styrkan i att ge". - Vi samlar in begagnade kläder och distribuerar dem till behövande i Beersheva på ett respektfullt sätt, berättar Raymonde Abergil.

Textlänkar

Till nästa artikel (i detta nummer)

Till föregående artikel (i detta nummer)

Till framsidan

Till arkivet