Det tomrum som Libanon och det internationella samfundet lämnat i södra Libanon togs i anspråk av Hizbollah som byggde en stat i staten. Den staten har haft som främsta syfte att under islamistisk fundamentalism agera för att utplåna Israel. Därav de mycket stora lager av raketer och missiler som man fått från Iran och Syrien. Det är inga lager man byggt upp för att trygga freden utan för att göra den egna politiken möjlig. Att de kunnat göra detta, under löften om krig och martyrskap, är det misstag som lett fram till dagens katastrof för civila i både Libanon och Israel och för Libanon som stat och samhälle.

Det är rätt uppenbart att Israel inte kommer att acceptera att detta tomrum på nytt uppstår, med ökat utrymme för Hizbollah att med iransk och syrisk hjälp fortsätta beskjuta Israels städer utan att någon stat tar ansvar för dessa krigshandlingar. Antingen blir det en stor internationell styrka eller så måste Libanons regering visa att en egen styrka kan agera för Libanons bästa och inte som en buffert för Hizbollah. Det är ingen lösning att stationera militär trupp som istället för att avrusta Hizbollah skyddar terrororganisationens utskjutningsramper. Det övergripande mönstret är att det saknas arméförband som kan ställas till förfogande, trots att dessa är avgörande, mer än så har Europa inte gjort för att göra den egna utrikes- och säkerhetspolitiken trovärdig. Samtidigt är viljan liten att sända förband som på marken kan tvingas ta strid med Hizbollah.

Det tredje alternativet blir i slutändan att Israel fortsätter sin offensiv. Det rymmer stora faror av många olika slag. De som vill odla hat mot Israel får det ännu lättare, Hizbollah riskerar att bli ännu starkare som rörelse, israeliska soldater kommer att stupa i ännu större omfattning och civila i Libanon kommer att drabbas ännu hårdare med de risker det har för Israels ställning i världen. En viktig konklusion av detta är att världssamfundet måste bidra till både och av de två första alternativen. Libanon måste få hjälp och krav på sig att kontrollera södra Libanon med de krav det innebär gentemot Hizbollah och man måste få stöd av en internationell styrka. Annars är risken stor att eländet fortsätter. En annan viktig konklusion är att om den fria världens demokratier hade insett vilket ansvar man hade för att undvika den situation som nu har uppstått hade mycket kunnat göras. Det misstaget får man inte nu göra om.

Gunnar Hökmark
EU-parlamentariker, ordförande i Samfundet Sverige-Israel

Textlänkar

Till nästa artikel (i detta nummer)

Till föregående artikel (i detta nummer)

Till framsidan

Till arkivet