Barnbyn Neve Michael har spelat en viktig roll under kriget genom att vi tagit hand om fattiga familjer från norr som inte haft någonstans att ta vägen. Redan på krigets tredje dag öppnade vi våra dörrar och våra hjärtan för de stackare som inte bara flydde från den brinnande konflikten, utan även flydde från sina egna svåra förhållanden. Totalt tog vi emot 53 socialfall, bland dem ensamstående föräldrar, 33 barn och sex spädbarn. Genom att hjälpa dessa från kriget blev vår barnby, som i vanliga fall tar hand om utsatta barn från trasiga hemförhållanden, en säker plats för familjer i stor fara. Vi tog på oss att ge våra nya gäster mat, kläder och vi hjälpte dem med tvätten. Men vi såg även till att de barn som kom till oss med krigstrauman fick samtalshjälp. Mitt i stressen fick vi förmånen att utföra en brit mila (omskärelse) på lille Ariel som kom till våra grindar i sin nyförlösta mammas armar, precis i tid för att försegla sitt förbund med det judiska folket. Vår fantastiska personal gick samman och skramlade ihop till en barnvagn till den nyfödde.

Jag vill passa på att delge er några speciella fall från denna surrealistiska krigstid.

Bland våra gäster finns en femårig pojke som kom till oss direkt från en psykiatrisk sjukhusklinik i norr. Anledning till hans plötsliga avfärd var både speciell och hjärtknipande: mitt bland alla nedfallande Katuysha-raketer fanns det inte tillräckligt med personal för att ta hand om honom. Men omständigheterna bakom hans sjukhusvistelse var mer än alarmerande. Sedan han var tre år gammal har han gjort inbrott och stulit på uppdrag av sin far som dessutom tvingat honom att leverera och sälja droger. Detta vackra barn, som vissa skulle betala pengar för att få ta hand om, har tvingats se och delta i skräckinjagande orgier. Den skada som tillfogats honom kommer att ta åratal att reparera. För honom kom kriget som ett tursamt avbrott i en plågsam vardag. Nu är han omgiven av vår personal på Neve Michael, psykologen säger att han redan nu gör framsteg.

Men den bisarra berättelsen om en sjuårig flicka kastar oss snabbt tillbaka till krigets hemskheter. Denna lilla flicka skickades från Nahariya till ett hotell i Tel Aviv tillsammans med sin 16-årige bror och hans vän. Föräldrarna blev kvar. Flickan kom till vårt kriscenter tidigt en fredagsmorgon, fullständigt vettskrämd. Natten innan hade hon våldtagits av sin bror och hans vän. Personalen hade brutit upp dörren när de hörde hennes skrik och ringde därefter till myndigheterna. Det var inte tänkt att Neve Michael skulle bli ett stopp på denna lilla stackares resa undan kriget. Hon var heller inte förberedd på den chockerande upplevelse som kommer att förändra hennes liv för alltid.

Krig framkallar det mest sjuka i människor under de mest förfärliga förhållanden. Trots det fortsätter vi med vårt arbete som blev allt mer komplext allt eftersom kriget fortskred.

Under hela konflikten har vi sporadiskt tagit emot föräldrar till några av våra egna barn. Bosatta i norr har de varit rädda för att stanna kvar i det krigshärjade området. De av våra barn som har familjer i norr har varit konstant oroliga för dem så vi har sett till att de fått vara i kontakt med sina familjer och vi har försäkrat våra barn om att deras familjer mått bra.

Några av våra regelbundna sommargäster har vi däremot inte kunnat ta emot i år; 50 blinda handikappade barn med följeslagare brukar anlända till fem lyckliga dagar i augusti varje år. Vi ser fram emot att träffa dem nästa sommar.

Jag vill ta tillfället i akt och tacka er, kära vänner och starka supporters, för att ni funnits vid vår sida under denna svåra tid. Vi hoppas på bättre och säkrare tider framöver för våra barn med kunskapen om att det alltid kommer att finnas utsatta barn och att Neve Michael alltid kommer att finnas där för dem.

Hava Levene,
Neve Michael i augusti

Textlänkar

Till nästa artikel (i detta nummer)

Till föregående artikel (i detta nummer)

Till framsidan

Till arkivet