Till förstasidan   Arkiv
Förenade Israelinsamlingen Keren Hayesod
Reportage
Data-Forskning-
Medicin
Ekonomi
Kultur
I bokhyllan
I skivstället
Sport
Krönikor
Ståndpunkten
Israeliana
Myter och fakta
Judiska symboler
Organisationer
Länktips
Övriga rubriker
Menorah

Förenade Israelinsamlingen - Keren Hayesod



In memoriam
Gösta Goldman

Talmud ställer en intressant fråga; vem får ett långt liv?

Svaret är att den som kommer till synagogan först och går sist får ett långt liv och det gällde verkligen för Gösta Goldman.

Jag var personligen bekant med Gösta i sju år och jag kan intyga att vår synagoga Adat Jeschurun verkligen var hans liv. Han var den som öppnade på morgnarna

Judiska traditioner var mycket viktiga för Gösta, och en stor del av hans hjärta gick till Adat Jeschurun dit han gick varje dag innan han hamnade på sjukhem. I maj 1993 skänkte Gösta en Torarulle till Adat Jeschurun, och detta firades förstås med en stor fest. Gösta hade en mycket vacker sångröst och många gånger var han gudstjänstledare i Adat Jeschurun och på Sessionssalen.

Gösta var mycket starkt engagerad i att hjälpa sjuka och behövande i hela sitt liv, han hjälpte även flyktingar som kom hit under Andra Världskriget. Han var mycket social och tyckte om att prata med andra.

Gösta var mycket barnkär och träffade med glädje barnen i Hillelskolan när han var i Jeschurun. Hans omtanke om barn ser vi i hans generösa testamente till förmån för barn i Israel.

Meir Horden
Rabbin

In memoriam
Inga Gottfarb

Inga Gottfarb avled i slutet av december vid 93 års ålder. Född i en av de två judiska familjerna i Falun kom hon som ung flicka till Stockholm, där hon tog sina examina vid Stockholms Högskola.

Inga Gottfarbs minne förknippas främst med hennes insatser för flyktingar. När de danska flyktingarna hösten l943 båtledes lyckades komma över Sundet, stod Inga på kajen i Helsingborg för att ge sin hjälp. Med samma goda vilja och stor intensitet hjälpte hon de utsvultna, lidande flyktingflickor som 1945 kom till Sverige med Bernadottes vita bussar.

Efter kriget studerade Inga i New York vid Columbia Universitetet och tog examen som Master of social sciences. Hon arbetade också som socialarbetare i Harlem. I tio år, från 1952, arbetade Inga i Rom för American Joint Jewish Distribution Committee. Där trivdes hon och fick tillfälle att göra stora insatser inom flyktinghjälpen. Motvilligt kom hon sedan att tjänstgöra på Joints kontor i Paris.

När Algeriet blev fritt från Frankrike 1962 var Inga med och organiserade evakueringen av de franska judarna. Väl tillbaka i Stockholm kom Inga till den verksamhet som blev Statens invandrarverk, där hon stannade tills verket flyttade till Norrköping.

Hennes insatser för de utsatta judarna i Sovjet får inte förglömmas. Deras situation var så svår. De diskriminerades och hade svårt att få tillstånd att emigrera. Inga påverkade inflytelserika personer att följa med henne på resor dit och sedan försöka påverka myndigheterna där ge stöd åt "refusniks."

Inga samlade sina erfarenheter av flyktingarbetet i sin intervjubok "Den livsfarliga glömskan". I den berättar överlevande från koncentrationslägren hur deras liv gestaltat sig efter befrielsen.

Vi i Förenade Israelinsamlingen tänker med glädje på att Inga var med och startade vår egen tidning Menorah, något som hon var mycket stolt över. Hon var också alltid beredd att hjälpa till i arbetet för Israel med kloka råd och genom sitt stora, viktiga kontaktnät. Hennes intresse för våra projekt i Israel var levande liksom för Tel Avivs Universitet och andra viktiga institutioner i Israel.

Vi minns Inga Gottfarb som en sällsynt klok och omdömesgill person, alltid beredd till insatser för mindre lyckligt lottade medmänniskor.

Birgit Blideman

In memoriam
Adèle Fajntuch

Adèle Fajntuch föddes i en stor familj i Cluj, Rumänien och hon kom till Sverige 1945. Hennes föräldrar och tre yngre systrar överlevde inte Förintelsen. Efter flera år på sanatorium flyttade hon till Örebro där hon hade några vänner. Där träffade hon också sin blivande man, Abraham Fajntuch, och de gifte sig.

Adèle utbildade sig inom hud- och fotvård och arbetade i många år, tills försämrad hälsa tvingade henne att sluta. Till sin stora sorg fick hon aldrig några barn. Hon ägnade sin tid åt sin man, som dog för två år sedan, efter svår sjukdomstid. Hennes hobby var att göra mycket vackra handarbeten. Hon var hjälpsam och omtänksam och hade många vänner.

Israel låg henne väldigt varmt om hjärtat och hon gjorde många generösa insatser för olika projekt i landet.

Adèle var alldeles ensam när hon dog. Hennes död kom helt oväntat för oss alla som stod henne nära. Hon blev 75 år gammal. Vi sörjer och saknar henne.

För vännerna
Motek Diamant



Textlänkar
Till nästa artikel (i detta nummer)
Till föregående artikel (i detta nummer)
Till framsidan
Till arkivet



© Detta material är skyddat av lagen om upphovsrätt. Eftertryck eller annan kopiering får endast ske med skriftligt tillstånd från redaktionen och med angivande av författare och källan.