Arkiv
Förenade Israelinsamlingen Keren Hayesod
Reportage
Data-Forskning-Medicin
Ekonomi
Kultur
I bokhyllan
I skivstället
Sport
Krönikor
Ståndpunkten
Israeliana
Myter och fakta
Judiska symboler
Organisationer
Länktips
Övriga rubriker

Förstasidan
Senaste numret

Menorah

Förenade Israelinsamlingen - Keren Hayesod



En miljon nya invånare har valt att flytta till Israel efter det att Gorbatjov öppnade järnridån. Dessa människor har förändrat Israels utseende.
Av Sever Plotzker,
redigerad av Janet Moshe Mendelsohn

De nya israelerna
- 15 år efter järnridåns fall

I Bnei Ayish, en liten slumrande stad i södra Israel bodde fram till 1990 1 200 personer. Staden grundades 1958 av judiska immigranter från Yemen. Den stora vågen av ryska immigranter innebar förändring och Bnei Ayish växte sexfalt. Idag bor där 7 500 personer. 60 procent av dess invånare kommer från forna Sovjetunionen och ryska är ett vanligare språk på gatan än hebreiska.

- Det finns spänningar mellan dem som kom före 1990 och dem som kom efter, men det finns också samförstånd, tillstår Mark Bessin, kommunalråd och en av de första immigranterna från Georgien. Det kommer alltid att finnas frågor som vi kommer att ha olika uppfattning om men det gäller att sluta trampa varandra på tårna.

En av stadens mest känsliga frågor är tre icke-koscher matbutiker. I början av 1990-talet krossades deras fönster i protest. De "nya" invånarna krävde att butikerna skulle hålla öppet på lördagarna, de "gamla" invånarna kontrade med en begäran att stänga av alla gator för trafik på shabbat.

- Bägge förfrågningarna var extrema, anser Bessin. 1999 gjorde ett lokalt fotbollslag ett försök att spela en match på en fotbollsplan mitt i hjärtat av den gamla delen av staden på en lördag. Jag var tvungen att själv ta mig dit för att stoppa den. Idag förekommer sportaktiviteter på shabbat men i den andra delen av staden och med den lokale rabbinens välsignelse.

Men vilka är de då, dessa ryska immigranter som kom till Israel i slutet av 1900-talet? 1989 öppnades den ryska porten som tillät obegränsad invandring till Israel och sedan dess har 950 000 personer anlänt. När trycket var som starkast kom 1 000 personer varje dag till Ben Gurions flygplats. Till skillnad mot många andra invandrare, flydde dessa personer främst inte undan förföljelse utan kom för att bygga sig ett bättre liv i den judiska staten.

Det kom alla sorters människor, nationalistiska men inte religiösa, kulturella men utan kunskap i engelska, arbetare men utan den typiska färdigheten från Mellanöstern eller Nordafrika. Olikt tidigare immigrationsvågor från Marocko och Polen skämdes dessa nykomlingar inte för sitt ursprung. Stolta över det tsarrike de lämnade hade de nu två hemländer och befann sig tillrätta med situationen. De experter som förutsåg kulturkrockar hade således fel.

Ekonomer och immigrationsexperter såg först på som i en dröm men efter ett tag började israelerna fråga sig själva: Hur ska vi kunna stötta hundratusentals nya immigranter som inte har tillgångar eller bostäder? Hur ska Israel nu ha råd med framtida investeringar i vägar, utbildning, hälsovård och kunna skapa nya arbetstillfällen?

Mellan åren 1995 till 2000 sågs de nya immigranterna från forna Sovjetunionen som ett hot mot befolkningen i utvecklingsstäderna. Men de hade kommit för att arbeta och frågade inte efter bidrag. De svalde sin professionella stolthet och tackade aldrig nej till arbete så länge dessa drog in de pengar de behövde för att betala barnens utbildning. Denna grupps del i den totala arbetskraften i Israel är långt högre än israeler som bott i landet länge och arbetslösheten ligger på nio procent.

Ryssarna har också bidragit till att Israels hightech sektor blomstrat då cirka 100 000 ingenjörer kom till landet mellan 1989 och 2002. I motsats till en vanlig missuppfattning är mellan en tredjedel till 50 procent av dem anställda på verkstadsgolvet; i industrin, handel, service och transport. Israelerna har också insett att de aldrig hade kunnat klara av den andra Intifadan utan ryssarnas hjälp. Under Israels mörkaste terrorfyllda dagar har den ryska delen av befolkningen i Israel visat hur man tar förluster, biter ihop tänderna och stannar kvar.

Ryssarna har inte bara räddat det sociala livet i småstäderna utan fått dem att bli eftertraktade bostadsorter. Kiriyat Gat, Carmiel och Ashdod består idag av 30 procent invandrare. Hur skulle Beersheva se ut idag utan sina 55 000 immigranter eller Nasaret utan sina 22 000 nykomlingar? Idag anser tre av fyra av de israeler som bodde i landet före 1989 att immigrationen är livsviktig för Israel. Minst 62 procent erkänner att immigranterna har en positiv effekt på anställningsstatistiken. Enbart en fjärdedel av landets befolkning anser att de nya immigranterna tar arbetstillfällen från "urinvånarna". Detta är en tydlig omsvängning. Tidigare låg siffran på 50 procent.

Sammanfattningsvis kan Israels största immigrationsvåg genom tiderna enbart summeras i positiva termer. Den miljon immigranter som kommit från forna Sovjetunionen, både före och efter järnridåns fall, har tagit Israel framåt. De har smält samman med oss och vi har smält samman med dem. Denna tvåsidiga syntes har alltid varit livlinan i Israels livskraft.



Textlänkar
Till nästa artikel (i detta nummer)
Till föregående artikel (i detta nummer)
Till framsidan
Till arkivet



© Detta material är skyddat av lagen om upphovsrätt. Eftertryck eller annan kopiering får endast ske med skriftligt tillstånd från redaktionen och med angivande av författare och källan.