Textlänkar finns längst nere på denna sida

Läsvärt ur kvartaltidskriften Menorah från och om Israel

Förenade Israelinsamlingen - Keren Hayesod

PORTRÄTT AV EN ISRAELVÄN

Gunnel Lindblom 80 år

Gunnel Lindblom

En klarsynt 13-åring med både hjärta och huvud på rätta stället utvecklade sig med tiden till att bli en av judendomens och Israels trognaste supporters i vårt land. En idog medarbetare i Menorah och mångårig medlem i Samfundet Sverige-Israel. Våra kära läsare, som i åratal uppskattande läst och berömt lsraeliana-sidan, förstår säkert att detta handlar om Gunnel Lindblom, som dessvärre på grund av allvarliga förändringar i ögonen nödgats lämna sitt skötebarn i andra kompetenta händer. Hon kan ju också göra det med ålderns rätt - att pensionera sig först vid 80 är en bravad i sig. Hur började då hennes historia?

-Jag är född i Göteborg och började mycket tidigt att läsa dagstidningen. Jag har alltid varit lite enstörig, avskydde barnkalas och blev som vuxen inte mycket för föreningsliv. Vid 13 års ålder var jag en lika ung som ivrig läsare av Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning, vars chefredaktör Torgny Segerstedt var en stor idol för göteborgarna, inte minst för mig, säger Gunnel. Som med all sin vakna läslystnad vid något tillfälle kom över en skrämmande otäck skrift på svenska om koncentrationslägret Oranienburg, där man misshandlade judar och kommunister.

Hon berättar om sin moster, gift med en tysk advokat som var en helt assimilerad jude. Av fruktan för de uppblossande judeförföljelserna kom mostern och barnen till Sverige. Maken, som inte trodde på faran, stannade i Tyskland, men kunde lyckligtvis ta sig hit i början av 1939.

-Moster, som ju var född i Sverige, och hennes judiske man fick också svenskt medborgarskap.

Genom mostern å ena sidan och en faster med helt väsensskilda åsikter å andra sidan fick Gunnel, så ung hon var, en inblick i två diametralt motsatta världar och visste genast var hon hörde hemma. Som 13-åring började hon läsa stora tyska böcker om Hitler och nazismen. För henne var och förblev antisemitismen det mest avskyvärda, som man måste kämpa emot med all kraft. För att kunna göra det måste man skaffa sig mycket kunskap, och det gjorde den kloka flickan.

Eftersom föräldrarna hade judiska vänner i Tyskland, fick hon hälsa på där sommartid. Då såg hon till sin förskräckelse på gatorna i Hamburgs centrum plakat med hatiska slagord mot judarna: "Arier bleibt stehen, Juden weiter gehen", stod det bland annat.

l minnet kan hon än idag se det framför sig, likaväl som hon minns åsynen av en avskyvärd svensk nazistflagga, med gult hakkors på blå botten, fladdrande på en husvägg på Östra Hamngatan i Göteborg.

Judehatet är vidrigt! säger hon med emfas.
Efter studentexamen fortsatte Gunnel sina studier, blev med tiden pol.mag. och tjänstgjorde i många år först vid Arbetsmarknadsstyrelsen och därefter vid Statistiska Centralbyrån. Sitt glödande intresse för judendomen och Israel har hon ständigt varit trogen.

Gunnel Lindblom är till sin läggning försynt och tystlåten och gillar inte att bli uppmärksammad. Men hon har temperament och erkänner att hon kan bli "rysligt arg".

-När jag en dag I 956 hörde Tage Erlander i radion meddela att regeringen beslutat sända vapen till Egypten, blev jag så arg att jag genast började skicka 10 kronor i månaden till lsraelinsamlingen. Det har jag fortsatt med sedan dess, men bidragen har förstås vuxit genom aren, och jag stöder naturligtvis även Kommittén mot Antisemitism. Det är viktigast av allt för mig.

-Ett kortare inlägg i Aftonbladet, nedsättande för lsraelhjälpen, gjorde mig så upprörd att jag kontaktade Birgit Blideman på Menorah, som jag tyckte måste skriva om eländet.

Därmed fick Menorah en ny, värdefull medarbetare. Då Gunnel helst vill jobba i det tysta, åtog hon sig att ta över korrekturläsningen efter Lisa Hyttner. Och Birgit var glad över att få så effektiv hjälp i detta krävande och tidsödande arbete.

Så kom den dagen då Ralph Philiphson inte längre kunde skriva den innehållsrika Menorah-sidan lsraeliana. I och med nr 3 1990 började Gunnel Lindblom entusiastiskt fylla sitt pensionärsliv med det bästa frivilligarbete hon bara kunde önska sig. Det blev åtta härligt jobbiga och lyckliga år med lsraeliana. Dessutom har hon flitigt bistått Judisk Krönika med manusgranskning och korrekturläsning i gott samarbete med Jackie Jakubowski.

-Arbetet med Israeliana fyllde mig helt. Jag älskade att läsa och forska i allt som rörde Israel, och jag tycker det är väldigt sorgligt att inte kunna fortsätta längre, eftersom synen inte står mig bi, säger lsraelianas dåvarande, varmt uppskattade redaktör.

Och även om Gunnel Lindblom nu dragit sig tillbaka från aktiv medverkan, förblir hennes intresse för Israel och det judiska oförändrat. Vi tackar och hyllar henne av varmaste hjärta.

Norma Wiel-Berggren

Foto: N.W-B.



Textlänkar
Till framsidan
Till arkivet



© Detta material är skyddat av lagen om upphovsrätt. Eftertryck eller annan kopiering förbjuden.