Av Janet Mendelsohn Moshe

Det är närmare 220 elever, som bor och pluggar på Neve Michael. Dessutom kommer cirka 30 externa elever varje dag till grundskolans lektioner och stannar kvar för att delta i eftermiddagsaktiviteterna. Sextio procent av barnen kommer från immigrantfamiljer. Neve Michael har adopterats av Förenade Israelinsamlingen - Keren Hayesod i Sverige som ett behjärtansvärt och angeläget projekt, lämpligt för öronmärkta donationer och legat. Besök i barnbyn välkomnas. I denna artikel tar oss Menorahs reporter Janet Moshe-Mendelsohn på en tur genom denna unika internatskola.

Neve Michael, som från början hörde till ungdomsalijahn, har hållit på med arbetet att rädda barn i över 50 år. Det var ungdomsalijahn, som efter andra världskriget förde dit överlevande barn från Förintelselägren, barn som fick sin utbildning och uppfostrades till att bli självständiga medborgare i det israeliska samhället. Andra tider har skapat nya samhällsproblem och nu behövs barnbyn Neve Michael för att ge barn från trasiga familjer ett tryggt hem och utbildning. Idag är det flera ministerier, som jämte JDC (Joint Distribution Committee) finansierar driften, men de ger inga pengar till nödvändiga investeringar eller till kompletterande fritidsaktiviteter. Dessa måste komma från generösa donatorer.

Så här lever barnen
Tio olika byggnader rymmer Neve Michaels bostäder, och varje familjegrupp leds av ett äkta par som "adopterat" upp till 12 barn, som i fem år ska leva tillsammans med parets egen familj. Husmammorna och - papporna får hjälp av en hängiven skara unga flickor, som tjänstgör i byn under ett av sina värnpliktsår.

Inredningen har gjorts så lik ett vanligt, normalt hem som möjligt med ett stort vardagsrum, omgivet av flera sovrum, vardera försett med eget skrivbord, garderob, dator och privat område. Även om så många som sex barn delar varje sovrum, är dessa rena, städade och prydliga, och man kan lätt spåra varje barns personlighet genom hans eller hennes val av privata prylar och dekorationer.
l köket finns det en lista över olika hushållsjobb, och precis som i andra familjer har barnen ansvar för vissa uppgifter.

En tillfällig besökare i barnbyn skulle aldrig misstänka att det kan finnas minnen av hemska upplevelser bakom barnens ansikten på lekplatsen eller i den trevliga matsalen. Barnen kilar iväg till klassrummen på stigar, som är kantade av blommor, och i den vackra trädgården finns också skönt skuggade bänkar och gulliga djur, som barnen faktiskt själva har gjort. Byns område sträcker sig över 22 dunam (22 000 kvm) av det vackra lantliga landskapet.
De flesta husen är inte nya men ljusa och välhållna. Till byn hör skolhus, aktivitetscenter och en liten sporthall, som kan användas för många olika sportgrenar, och dessutom en stor allmän matsal och en tvättstuga.

Marja Entrich-skolan
Även om nu ett av de större husen skall renoveras och inrymma ett nytt aktivitetscenter tack vare donationer som redan kommit in till Keren Hayesod i Sverige, är det en mängd investeringar, som måste göras för att garantera att barnen får en god utbildning i tillfredsställande miljö. Den planerade Marja Entrich grundskolan (se Menorah nr.3, 2000) innebär ett välbehövligt tillskott av klassrum i en moderniserad byggnad, som passar för en ny generation av vetgiriga elever. Hela skolan ska nyinredas, inget har gjorts på 50 år och man ska bygga till en våning med klassrum och laboratorier för naturvetenskap och datakunskap. Huset kommer också att efter dagens lektioner användas till konst-, musik- och datakurser, studiehandledning och andra aktiviteter.

Kriscentret
Tro det eller ej, men det händer också i Israel att tidningsrubrikerna skriker ut våldsutbrott inom familjelivet. Och barnen bakom rubrikerna kan numera nästan alltid placeras i det nya Nationella Kriscentret i Neve Michaels barnby i Pardess Hanna, som ligger mellan Tel Aviv och Haifa. Centret är väl rustat för att kunna ta hand om barn mellan 3 och 18 år, och man försöker alltid att hålla ihop syskon. l de flesta fall har dessa barn hämtats från sina hem med kortast tänkbara varsel. De kan lida av allvarligt trauma.

Kriscentret är nybyggt och har donerats av två familjer i Australien och England genom Keren Hayesod. Där finns ljusa och luftiga klassrum, massor av olika leksaker och böcker, ett bekvämt familjerum, sovrum, kokvrår och kontor. Tanken är att ge sina skyddslingar en känsla av naturlig barndom med säkerhet och kärlek. I kriscentret blir nykomlingarna noggrant undersökta, och ett helt lag av specialister finns till hands för att hjälpa dem att reda ut sina rädslor och lära sig att leva en dag i sänder tills de är mogna att fortsätta ut i den öppna delen av barnbyn.
Israel har gjort ett fantastiskt fint jobb med att absorbera mer än en miljon immigranter på ett årtionde. Ändå finns det familjer som inte har kunnat klara den stora omställningen och förlusten av allt det välkända i deras liv. Det är svårt också under de bästa förhållanden att omplantera en hel familj, och ibland har familjer, som kollapsat under bördan av fattigdom i en ny och obekant miljö, sökt tröst i spriten och förfallit till brott och våldsamheter.
Här några tragiska fall:
- Den nioåriga flickan hörde sin fars hot att han skulle mörda hennes mor. Samma eftermiddag smet hon iväg till polisen, och den natten kunde hon och hennes femårige lillebror sova tryggt i Neve Michaels barnby.
- Under Pesach 1999 kom en pojke till Neve Michael, när hans mamma lagts in på sjukhus för gulsot. Kontakten med pappan var begränsad, eftersom fadern satt i fängelse för narkotikabrott.
- Ett annat oskyldigt litet barn är Yaffa, ett av fem syskon, vars mor är intagen på mentalsjukhus. Yaffa har aldrig träffat sin far. På Neve Michael gör man allt för att hålla ihop syskonskaran, och det lyckas man med trots att den egna skolan bara har första till och med sjätte klass. De äldre barnen får gå i närbelägna skolor som har mellan- och högstadieklasser.

Barnen berättar:
"Jag tycker att jag vid min ålder inte borde bli slagen mer - därför slår jag tillbaka. Dom säger att jag inte uppför mig som folk, men jag tänker inte låta någon, inte ens ur min egen familj, behandla mig så längre. Varför ska jag straffas när jag slår tillbaka?"

"Jag fick en ny klänning på min födelsedag, Den har ingen annan använt tidigare"

"Jag tog ringen från min mammas ask för att jag tyckte att hon var skyldig mig någonting efter allt som har hänt Det var hennes fel, men jag visste att hon aldrig skulle betala för det - bara alla vi andra. Jag tyckte att jag förtjänade allt jag kunde sno åt mig utan att bli upptäckt."

"Jag är ledsen för att jag inte vet vem som är min pappa. Vill han inte sparka boll med mig?"

"Jag blev utvald till att posera för ett foto - det blev en riktigt stor bild som de skyltade med i min hemstads kamera- och videobutik. Varenda en som går förbi där ser mitt ansikte. Kanske jag en vacker dag får vara med i en modeshow - men först måste jag vinna en skönhetstävlan. "

"Idag känns det bra för jag har fått en ny tand i munnen", Ilana

Alla de här citaten samlade Eva Kraft från London ur uppsatser som barn i Neve Michael skrivit 1995. Hennes bok "Children Talking with Eva" (Barn pratar med Eva) kan man finna i Neve Michael Youth Village, Pardess Hanna, Israel.

Janet Moshe-Mendelsohn
Översättning Norma Wiel-Berggren

ÖNSKELISTA FÖR ÖRONMÄRKTA DONATIONER    TILL NEVE MICHAEL    Datorrum    Musikrum    Bibliotek    Luftkonditionering i stugorna    Nya madrasser    Pengar till olika fritidsaktiviteter    Glasögon    Idrottsredskap mm.    Om något av detta intresserar dig för en större eller mindre donation,    v.g. ta kontakt med Ulf Cahn, Förenade Israelinsamlingen,    tel.08-667 6770

Textlänkar

Till nästa artikel (i detta nummer)

Till föregående artikel (i detta nummer)

Till framsidan

Till arkivet