Läsvärt ur kvartaltidskriften Menorah från och om Israel

Keren Hayesod

Etiopiska invandringen ännu ej slut

Av Janet M. Moshe

FOTO: Joe Malmcolm
Unga mödrar med sina barn, nyligen anlända från Quara.

Det må vara att det inte längre skapar stora rubriker ute i världen, men faktum är att etiopiska immigranter fortfarande förs till Israel av Jewish Agency, tyst och effektivt. De är inte längre så många sedan flertalet av de bortglömda Quara-judarna anlänt under 1999. Men det omsorgsfulla arbete som lagts ner på att ta emot och inlemma de 74 000 etiopiska immigranter, som hittills kommit till Israel, fortsätter att bära frukt. Och ända sedan den första etiopiska massinvandringen under det tidiga 80-talet har det engagerade arbetet skördat markanta framgångar.

Ta till exempel Dr Avraham Yitzhak, som nyligen blev färdig läkare. Han är en av de 1 700 etiopier, som studerar vid israeliska högskolor och universitet idag. Eller se på Ricki Ya´acov, en 26-årig etiopisk ungdomsarbetare, som hjälper handikappade barn vid en ungdomsalijaskola. När hon var ung och ny i Israel fick hon hjälp och stöd, och nu kan hon återgälda den gåvan till andra. Medan hon tjänstgjorde i försvaret arbetade Ricki med immigranter från forna Sovjetunionen.
"Jag tror att etiopierna i allmänhet är lyckliga i Israel", säger Ricki. "Vi har en anspråkslös kultur, och till och med äldre människor, som aldrig lyckats få något arbete, trivs bra i Israel".
På frågan om etiopierna har anpassat sig bra i samhället, säger hon att det fortfarande finns problem, och föräldrar får ofta lära sig förstå kulturen av sina mer insatta och medvetna tonårsbarn.
"Till och med de äldre, som levt i jordbruksområden och har svårt att passa in i ett modernt industriland som Israel, är nöjda här", fortsätter Ricki. "De bor ofta nära sina barn och deras behov är få och små. Även om det kan låta som en klyscha, är de faktiskt lyckliga bara därför att de förverkligat sin dröm att få leva i Israel".
Men absorptionsministeriets rapporter visar dock att trots att man gjort framsteg i vissa avseenden, finns det alltjämt mycket att göra. Hela 75% av de etiopiska invandrarna kan fortfarande inte skriva på den enklaste hebreiska.
Trots att 90% har fått permanenta bostäder, bor ännu 1 100 familjer kvar i absorptionscentra eller husvagnar. Siffrorna avslöjar att 68% av de etiopiska männen mellan 20 och 44 år har arbete, men deras löner ligger vid skalans lägsta ände.

Förståelse behövs Det är viktigt när man studerar de etiopiska immigranterna att man tar hänsyn till deras tidigare upplevelser. Många av de 7 000, som fördes från Sudan till Israel med Operation Moses 1984-85, hade i månader i största hemlighet vandrat nattetid för att inte bli infångade på den långa vägen till Sudan. Då var det inte bara det sorgliga att familjerna splittrades. Många led svårt och dog på vägen. Under 80-talets mitt var det mer än 1 600 etiopiska ungdomar, som kom på alijah till Israel utan sina föräldrar, och många av dem visste inget om sina familjers öde eller var de kunde finna dem.

Och så kom då det stora lyftet, då Operation Salomon under den historiska långa weekenden i maj 1991 flög 14000 etiopier från Addis Abeba till Israel. Glädjande nog höll de flesta familjerna ihop under den perioden. Men religionen blev en stötesten, då man upptäckte att tusentals etiopiska judar hade konverterat till kristendomen för att klara sig från förföljelse. Till slut bestämde israeliska myndigheter att Falas Mora, som de assimilerade judarna kallades, också skulle få hjälp att komma till Israel.
Åtta år senare, 1999, fick man kännedom om judarna i Quara och deras svåra situation. Trots att deras religiösa identitet inte ifrågasatts, hade hela denna judiska grupp i västra Etiopien helt förbisetts. Deras förflyttning till Israel som började i juli 1999 väckte på nytt en smula uppseende och även stolthet, när israelerna försökta hjälpa till med att underlätta deras integration. Idag bor det mer än 1 000 nya israeler, som just börjat lära sig sina första hebreiska ord, i Mevasseret Zions absorptionscenter alldeles utanför Jerusalem. Förläggningschefen Avi Levinson framhåller hur viktigt det är att sätta dessa nykomlingar in i livets alla skiften från de enklaste hälsoregler till kunskapen om hur man fungerar i det moderna israeliska samhället. De får genast bekanta sig med den israeliska kulturen och språket, och föräldrar uppmanas att raskt sätta sina barn i daghem eller skolor så att de kan börja lära sig hebreiska. Absorptionscentret ligger i en välbeställd förort till Jerusalem, och nu kan man se de nya invandrarna gå och handla bland Mevasserets bofasta familjer. Samtidigt lär de sig vad det finns för mat att välja på, och dessutom får de ett begrepp om hur mycket de kan få ut för sina shekel.

Ungdomarna lär sig snabbast Unga immigranter, även de som har en minimal utbildning, tycks göra snabba framsteg i Israel. De tar sig kvickt in i det tjugoförsta århundradet. Efter ett par månaders förberedelser börjar de sin skolgång och tjänstgör därefter inom försvaret eller anmäler sig beredvilligt som volontärer i Sherut Leumi, d.v.s. den nationella frivilligtjänsten för religiösa kvinnor.
"Det finns dock en viss distans mellan äldre etiopier och deras barn och barnbarn, förklarar 39-åriga Yafet Alamo. Det kanske är så att Alamos generation befinner sig någonstans mitt emellan de tvenne åldersgrupperna, eftersom han kom redan 1983 via Sudan som ung 23-årig man. Som tur var kom de flesta av hans familj samtidigt, men hans hustru och två små barn kunde inte komma efter förrän två och ett halvt år senare.
Alamo hade just börjat studera medicin i Addis Abeba, när han hörde att han kunde ta sig iväg till Israel. Efter en kort tid i ett absorptionscenter i Ovakim i södra Israel flyttade han till en kibbuts-ulpan, där han lärde sig grundläggande hebreiska, och efter det började han med ett förberedande utbildningsprogram för nya immigranter vid Tel Avivs universitet.

Vi leker på hebreiska. Daghem på invadrarförläggningen i Mevasseret Zion nära Jerusalem.

Foto: Joe Malmcolm

Eftersom han kände sig motiverad för att fortsätta sin medicinska utbildning, tog Alamo en serie psykometriska tester, som han säger var anpassade till västerländska kulturer och visade att han inte var mogen för att klara den nivån. Men han fullföljde sin vårdutbildning på tre år, och strax innan han var klar anlände hans fru och barn och återförenades med honom i Israel.
Alamo kanske inte var förutbestämd att bli läkare. Faktum är att hans tidigare utbildning som ung pojke hade förberett honom för att bli en kes, en av de respekterade religiösa ledarna för sitt folk. Nu, trettio år senare, har han återupptagit sina religiösa studier, och i år blir han prästvigd som konservativ rabbi vid Schechter Institutet för Judiska Studier i Jerusalem.
Det finns ganska få inhemska israeler vigda till konservativa rabbiner, och Alamo blir den första etiopiska.

Kulturer som smälter samman "Jag hoppas att på något vis kunna återskapa kärlek till religionen", deklarerar Alamo. "Tyvärr har de israeliska religiösa myndigheterna gjort mycket litet för att uppmuntra de etiopiska religiösa traditionerna. Israeliska myndigheter bestämde att de flesta barn skulle sändas till ortodoxa internatskolor och det har lett till att etiopiska tonåringar i många fall har övergett sina egna traditioner, vilket ibland lett till svåra kontroverser med deras familjer".
Alamo hoppas kunna återuppväcka kärleken och respekten för fädernas tro. Hans ambition är att kunna ingjuta litet mer stolthet genom att undervisa i den judiska tro, som han växte upp med som barn, och framförallt vill han öka uppskattningen av den äldre generationen i samhället.
"Den unga generationen har klarat sig fantastiskt bra i Israel, men det är viktigt att komma ihåg vårt ursprung", tillägger han. "Vi har fortfarande en hel del att lära av våra äldsta".
Kanhända överger de unga den traditionella vita klädedräkten för att klä sig modernt och moderiktigt. Om de sedan förmår att blanda sina egna värderingar av samhällelig gemenskap och självständighet med den västerländska kulturen, kan de ha ett väsentligt bidrag att ge till staten Israels märkliga mosaik. Med sin fasta beslutsamhet och sina skygga men ändå hoppfulla leenden, går de sin väg rakt in i den sionistiska staten. Kombinationen av deras känslighet och israelisk kultur kan nog bli en utmärkt blandning.

Översättning: Norma Wiel-Berggren

Textlänkar

Till nästa artikel (i detta nummer)

Till föregående artikel (i detta nummer)

Till framsidan

Till arkivet