Textlänkar finns längst nere på denna sida

Läsvärt ur kvartaltidskriften Menorah från och om Israel

Jerusalem

1-97 sid.4

Tsedaka lever och har hälsan i Jerusalem

av Janet M. Moshe

Tsedaka är benämningen på en av de högsta formerna av välgörenhet - där man skänker sitt bidrag helt anonymt.
När en fattig man bevekande sträcker fram sin hand för att få lite hjälp, vänder sig Jerusalemborna inte bort. Det var ju Simon den Rättfärdige som sade: "Världen vilar på tre ting - på Torah, på gudsdyrkan och på handlingar av kärleksfull godhet", och det tycks som om Jerusalemborna är medvetna om detta. En av våra viktigaste böner säger ju att botfärdighet, bön och välgörenhet skyddar oss från ondo. Så när vi skänker till välgörande ändamål hjälper vi inte bara en mindre lyckligt lottad medmänniska utan hjälper också oss själva, och ädlast är det alltså om givaren förblir okänd. I Jerusalem finns det så många exempel på tsedaka att det är svårt att veta var man ska börja. Man kunde kalla dem alla "g´mach" efter ett gammalt hebreiskt begrepp för osjälvisk hjälpsamhet.


Hjälp åt handikappade
Jad Sarah är den kanske största frivilliga hjälporganisationen i Israel som kostnadsfritt lånar ut praktiska hjälpmedel åt handikappade i hela landet. Starten gjordes av Uri Lupoliansky, som behövde en sprayapparat åt en nyfödd och inte visste hur han skulle få tag i en. När då hjälpsamma grannar genast kom till undsättning, insåg han klart hur viktigt det var att skapa en regelrätt frivilligorganisation, som ständigt skulle kunna ställa upp med utlåning av medicinsk utrustning.
Han började blygsamt med att samla in skänkta bidrag i ett rum i sitt hem. Idag har verksamheten vuxit enormt och det finns 70 Jad Sarah-lokaler skötta av 4000 volontärer runtom i Israel. Det låter så enkelt, men faktum är att samhällsekonomin besparas utgifter på omkring 220 miljoner dollar om året på lasaretts- och sjukvårdssidan tack vare Jad Sarahs verksamhet.
I deras egna verkstäder reparerar pensionärer rullstolar, elektroniska larmapparater och mycket annat, som man fått och som behöver repareras för att kunna lånas ut. Här ombesörjs även underhåll av allt material. Deras hjälpcentral kan dessutom ställa upp med nödvändiga transporter av såväl mat till gamla och sjuka som av handikappade, som ska till läkare eller ibland får chansen till ett teaterbesök. Hembesök och reparationer i hemmen av utlånad utrustning hör också till uppgifterna. Goda idéer till hjälpverksamheten växer i kapp med tillgång och efterfrågan. Till och med turister kan få hjälp, dock mot en viss avgift. Jad Sarahs huvudkontor finns på Hanevi´im street 43 i Jerusalem, tel. 02-624 42 42.
Jad Sarahs vänförening i Sverige stöder verksamheten både ekonomiskt och genom insamling av hjälpmedel samt förmedlar gärna studiebesök hos Jad Sarah. Vänföreningens ordförande är Magnus Neuberg, kassören heter Esther Schönkopf, tel. 08-663 22 74, och adressen är c/o Schönkopf, Nybrogatan 89, 114 41 Stockholm.

En riktig kycklingmamma
Det finns många sätt att hjälpa på. Clara Hammers berättelse låter som en saga av H.C. Andersen. För femton år sen såg hon hos sin slaktare hur en liten flicka hämtade en stor påse ben, fett och skinn och frågade hur många hundar och katter hon skulle mata. Clara blev chockad när ägaren avslöjade att tösen var nionde barnet i en familj, där fadern var svårt sjuk och man inte hade pengar att köpa riktig mat för. Slaktavfallet fick de för att kunna sätta smak på sin magra soppa. Clara Hammer beställde genast en regelbunden leverans av två kycklingar och ett halvt kilo kalkon i veckan åt familjen för att debiteras på hennes egen räkning.
Snart nog hade slaktaren gett henne namn på tio familjer i grannskapet, där alla behövde närande mat på hennes bekostnad. Det blev upptakten till Clara Hammers kycklingfond, för naturligtvis lyckades hon få sin egen familj, släktingar och vänner med på noterna. Och idag konstaterar den 86-åriga damen belåtet att hon nu förser 87 familjer med kyckling. Men det är bara några få av dem, som har en aning om vem deras anonyma välgörare kan vara.
Undantagen är femton ryska immigrantfamiljer, som hon tagit med sig till slaktaren och presenterat som sina släktingar för att de inte ska känna sig generade av att behöva ta emot välgörenhet.
Finns det några som är vegetarianer, får de annan mat istället. Varför skulle de behöva lida för att de inte gillar kyckling? undrar Clara, denna märkliga 87-åring, som trots sin ålder alltid sänder ett handskrivet tack till envar som bidrar till hennes kycklingfond. Clara Hammers adress är Mishmar HaGvul street 4, Ramat Eshkol, Jerusalem.

Drömmar blir verklighet
Om en ung Jerusalemflicka drömmer om ett underbart bröllop och en sagolik hellång brudklänning trots att hennes familj inte har råd med sådan lyx, kan hon gå till en brudklännings-g´mach. Där kan hon bara gå in, prova ut en klänning som passar och boka den till sin bröllopdag endast mot en avgift som täcker kemtvätten efteråt. Också brudgummen kan få hjälp att se prydlig ut, t.ex. låna en vit slips eller fluga. Är de dessutom lyckligt nyblivna föräldrar kan de få låna en fin babyutstyrsel.

Hjälpsamhet och förståelse har många ansikten och finner många former
Den store Maimonides sade ju en gång i Simon den Rättfärdiges anda att ingen blir fattig av att osjälviskt hjälpa andra, eftersom sådana gåvor kan betraktas som investeringar.
En kvinna, som känslomässigt upplever att hon blir rikligt belönad för sina insatser, är den jemenitiska rabbinhustrun Bracha Kappach, som bor på Lod street 12 i Nachlaotkvarteren i Jerusalem, ett område med 120 år gammal bebyggelse.
Bracha har berättat att hon i sina böner enträget bett och drömt om att få chansen att hjälpa andra människor, och så fann hon att nöden var stor i hennes eget grannskap.
Det var för 33 år sedan, då hon ännu drev en egen framgångsrik rörelse, som hon en dag hörde en kvinna gråta bittert av hunger. Hon följde rösten och hittade en utmärglad åldring i ett fruktansvärt smutsigt och fattigt rum. Bracha skyndade sig hem och lagade ett gott näringsrikt mål mat åt gumman, det första hon fått att äta på många dagar. Sedan kokade Bracha vatten, gjorde grundligt rent i det enkla rummet och badade den gamla.
Det ledde till att hon resolut förverkligade sin dröm genom att upplösa sitt företag för att på heltid kunna ägna sig åt att städa hos gamla och sjuka, bada dem, föda de hungriga.
Hennes energiska insatser har bara vuxit med åren, och naturligtvis har hon fått medhjälpare. På de judiska helgerna kan hon utspisa så mycket som 1400 personer, och varje vecka ser hon till att det delas ut mat och kläder till hundratals behövande i Jerusalem. Det är inte bara de timliga behoven hon tillgodoser, hon bemödar sig också om att ingjuta mod hos dem och ge dem en känsla av värdighet, som betyder så mycket för varje människa.
Som om det inte räckte med detta lyckas hon också ordna sommarläger med aktiviteter åt de unga, skaffar värme i de äldres hus och ser till att de får hjälp med reparationer. Kort sagt är Rabbanit Bracha väl känd som en pålitlig rådgivare och hjälpare i nöden varhelst hon behövs i Jerusalem.

De gyllene åren
Jerusalem, Israels betagande huvudstad, är också den stad, som har det högsta antalet äldre invånare och den högsta procenten, som lever under fattiggränsen. Lyckligtvis finns det många hjälporganisationer, som försöker hjälpa de gamla att klara sig på en mager pension.
Jerusalem Luha Slome Dental Clinic, grundad 1985 i Bukariska kvarteren, stöds av Keren Hayesod. Kliniken är modern med skicklig personal som behandlar unga och gamla behövande gratis. Adressen är David street 10, Jerusalem.
Översättning och bearbetning Norma Wiel-Berggren.

Israelerna själva ställer upp

Israel har utvecklats ekonomiskt de senaste åren. Det gör att många israeler numera kan ge frivilliga bidrag till många, fastän knappast alla, sociala och kulturella behov inom landet. Diasporans bidrag till Keren Hayesod används därför huvudsakligen till att hjälpa utsatta judar i diasporan och främja deras invandring till Israel, dvs alija, samt deras integration, klita.
Artikeln om tsedaka på föregående sidor belyser traditionell välgörenhet i Israel. Vad som däremot inte framgår är de stora donationer som görs av israeliska företag och privatpersoner till bl.a. sjukhus, universitet, museer, konst och teater, opera och musikliv. Denna typ av gåvor inom landet har för 1995 uppskattats till att motsvara ca 2 miljarder kronor. Ej heller nämns staten Israels humanitära och medicinska hjälp vid katastrofer i andra länder. Nyligen har man sänt sitt andra plan med utrustning till krigsdrabbade Rwanda samt en container med läkemedel till fattiga Bulgarien.

Magbit i Israel

Denna vår startar Magbit i Israel, som i likhet med Keren Hayesods kampanjer i västvärlden ska samla pengar till Jewish Agencys verksamheter för invandring, nykomlingarnas integration och sociala projekt. Kampanjen kommer att rikta sig till Israels växande övre medelklass och storföretag. Till dess ledare har utsetts Joe Dushansky, som tidigare arbetat för Keren Hayesod, bl.a. i Sidney, London och Jerusalem. Han har också besökt Stockholm. Senast var han vicedirektör för Diasporamuseet i Tel Aviv. Joe är född i Sydafrika, gift och har tre barn. Han träffas på Kaplan Street 17, rum 430, Tel Aviv, tel 050-418494. E-mail janjoe@netvision.net.il



Textlänkar
Till framsidan
Till arkivet



© Detta material är skyddat av lagen om upphovsrätt. Eftertryck eller annan kopiering förbjuden.