Textlänkar finns längst nere på denna sida

Läsvärt ur kvartaltidskriften Menorah från och om Israel

POLITIK

HISTORIA ATT MINNAS
Jordanien dödade FN-resolution 194 redan 1949

De palestinska förhandlarna vid de spruckna fredssamtalen med Barak och hans team satte återvändandet av flyktingarna till sina forna hem inom Israel som ett av sina huvudkrav.
Under hand har man dock medgivit, att det är orealistiskt att alla flyktingar, som nu genom hög nativitet har vuxit i antal från ursprungligen omkring 600 000 till 3,5 miljoner skulle kunna tas emot av Israel. Istället har helt orealistiska belopp på kompensation till både flyktingarna och deras värdländer nämnts.

Som rättslig grund för sina krav anger palestinierna FN:s generalförsamlings resolution nr. 194(III) antagen den 11 december 1948. Den stöddes för övrigt inte av arabländerna. Denna resolution är som alla generalförsamlingens resolutioner endast en rekommendation och är således icke tvingande. En av dess viktigaste paragrafer, pkt 7, om fritt tillträde till alla religioners helgedomar, sattes genast och fram till 1967 ur spel av Jordanien. Därmed föll naturligtvis hela resolutionen inklusive dess pkt 11. om flyktingars återvändande eller kompensation. Hela resolutionstexten finns på CD-ROM-skivan "Mellanöstern 1947-2000" (1). I skivans kapitel om tiden efter 1948 redogörs för hur Jordanien härjade inom sin ockuperade och senare annekterade del av Jerusalem:
"Den jordanska ockupationsmakten förbjöd judar tillträde till den plats som är allra heligast för dem, nämligen den västra muren av det andra templet ("Klagomuren"), vilken vanhelgades genom anläggningen av offentliga pissoarer i dess omedelbara närhet. Även Israels muslimer utestängdes från sina heliga platser i östra Jerusalem under hela den period som Jordanien kontrollerade östra Jerusalem. Samma behandling drabbade Israels kristna befolkning. Vid vissa högtider såsom jul och påsk fick de kristna emellertid ibland tillstånd att avlägga korta besök på den sida av gamla staden som jordanierna kontrollerade.
De jordanska myndigheterna förstörde systematiskt det judiska kvarteret i Jerusalems gamla stad. Trettioåtta synagogor - några mycket gamla - revs eller skadades svårt, liksom många judiska skolor. Andra synagogor användes som latriner, stall eller hönshus. Från den judiska begravningsplatsen på Olivberget revs 38 000 gravstenar ner. Stenarna användes sedan för att bygga vägar och stenlägga latriner i arablegionens läger. Efter Jerusalems återförening 1967 upptäcktes hebreiska inskriptioner på väggar, stenläggningar och latringolv i jordanska arméläger. Gravstenar från Olivberget användes också för att bygga en mur runt trädgården som omgav hotell Intercontinental på Olivberget."
I resolution 194 gör FN själv vissa åtaganden om att upprätta en internationell kommission för att säkerställa resolutionens rekommendationer om fritt tillträde till hela Jerusalem. Dessa åtaganden fullföljdes aldrig.

RESOLUTIONSREVISIONISMEN
Såväl Hanan Ashrawi och hennes palestinska kollegor som en del svenska stödgrupper har felaktigt upphöjt resolution 194 till en tvingande resolution och därmed till ett internationellt avtal att gälla som folkrätt. De har inte varit pålästa.

"Man merkt die Absicht und wird verstimmt." (Goethe)

FTC

(1) CD-ROM "Mellanöstern 1947-2000, redaktör Marie-Hélène Boccara. Pris kr150, Förenade Israelinsamlingen, postgiro 454260-1. tel.08-667 6770.)

hurva.gif

Hurva-synagogan i Jerusalems gamla stad, byggd 1267, förstördes av arabiska trupper under kriget 1948. Valvets vackra form är symboliskt rekonstruerad.
Foto: Franz T. Cohn




Textlänkar
Till nästa artikel (i detta nummer)
Till föregående artikel (i detta nummer)
Till framsidan
Till arkivet



© Detta material är skyddat av lagen om upphovsrätt. Eftertryck eller annan kopiering förbjuden.