Textlänkar finns längst nere på denna sida

Läsvärt ur kvartaltidskriften Menorah från och om Israel

TURISM

En skymt av ett italiensk-judiskt kvarter i Jerusalem

Av Janet Mendelsohn Moshe

På Hillel Street i centrala Jerusalem är det gott om populära fik och ministerier. Där har också utlandsjournalister sina kontor. Man kan också snappa upp en skymt av italiensk-judiskt liv i nr 27, där en öppen gård leder in till ett stort stenhus, som hyser både museet för italiensk-judisk konst och den italienska synagogan. Den byggdes ursprungligen för cirka 300 år sedan i Conegliano Veneto i Italien, och har alltså flyttats till ett nytt hem i centrala Jerusalem.
Typiskt nog för Jerusalems speciella tolerans har synagogan fått tak över huvudet i en tidigare tysk-katolsk institution, som byggdes där 1886. När den katolska skolan flyttade till en ny adress nära Damaskusporten, fick huset senare istället ta emot en religiös judisk skola. Idag är det ett psykologiskt rådgivningscenter som fått en fristad där förutom synagogan. Eftersom den håller öppet både på shabbat och vid de judiska högtiderna, har israeliska judar av italiensk börd bildat ett alldeles eget samfund där. Ofta kommer nyfikna turister dit och förenar sig med de bedjande.

Melodier och ritualer från gamla Rom
Trots att gudstjänsten kan tyckas säregen för dem, som inte känner till italiensk tradition, har melodierna och ritualerna förblivit desamma som dem man använde i Rom, sedan kejsar Titus fört dit judar som stadens fångar.
Den som under vardagar besöker museet och denna synagoga, som räddats från Conegliano Veneto till Jerusalem, får en inblick i den dåtida judisk-italienska församlingens historia,.

Synagogans ark är ett skönt förgyllt och elegant konstnärligt arbete från mitten av 1600-talet, och man tror att den faktiskt skapades före synagogan som blivit dess tillflykt. (Arken som finns i alla judiska bönehus och synagogor innehåller Torah-rullarna med de fem Moseböckerna.)
Jerusalemarkitekten David Cassuto, som är bördig från Italien, har gjort ett forskningsarbete om synagogan i Conegliano och skriver nu ner byns historia.

italiensksynagoga Interiör av synagogan från Conegliano Veneto med den vackra förgyllda arken från 1600-talet som räddades undan förstörelse och återuppbyggdes i Jerusalem.

År 1398 börjar Coneglianos judiska historia
Det förefaller som om venetianarna på 1300-talet hade erövrat Conegliano från dess furstliga herrar och förvandlat byn till en gränsstad, som skulle skydda Venedig mot anfall norrifrån. 1398 erbjöds judarna att slå sig ner i staden som penningutlånare. De fick också tillstånd att handla med mat och siden, men många andra yrken var tabu för dem. Det finns även arkivhandlingar, som visar att stadens ledare ville skapa en talmudisk akademi eller yeshiva för judiska studier i Conegliano, och judiska studerande lockades dit från hela Italien, Turkiet och övriga Europa. Förutom de religiösa studierna fick eleverna en bred utbildning i bland annat latin, folklig visdom och till och med musik och dans.
Akademin, som leddes av rabbinen Nathan Ottolengo, var högt ansedd, åtminstone fram till hans död i mitten av 1600-talet.
Av arkivhandlingarna framgår att en ark åt Torah-rullarna donerades för att hedra minnet av rabbi Ottolengo, så den magnifika förgyllda arken, som har en så rik historia, är förmodligen minst femtio år äldre än själva synagogan, som började byggas 1701.

Judiskt liv i ghettot
Enligt arkitekt Cassuto tjänade den ursprungliga Conegliano-synagogan som kulturellt och andligt centrum för akademiska och religiösa studier men användes dessutom vid familjefester, konserter och teaterpjäser. Eftersom synagogan låg inne i ghettot, där judarna var ålagda att bo, var den en av de mest centrala byggnaderna där. (År 1629 krävde stadens myndigheter att judarna skulle bo i ett avskilt område, och förbjöd dem att inlemma nya familjer, och ännu 1675 höll man strikt på dessa lagar.)

chanukkia-italsynagoga Chanukka, ljusens fest, firas i den italienska synagogan. Den åttarmade Chanukkah-menorahn (Chanukkian) härrör från Casale Monferrato och dateras till år 1830.

Napoleon öppnade ghettot
När så fransmännen under Napoleon kommit dit 1797, fick judarna frihet att bo var de önskade, men de föredrog att stanna kvar i närheten av sin synagoga.
I Conegliano var den i ständigt i bruk ända fram till tidigt 1900-tal, då det bara fanns sju judar kvar i staden och synagogan stängde sina dörrar för gott. Men 1918 invaderades staden av den österrikisk-ungerska armén, och då en militärkaplan vid namn Deutsch hörde att där fanns en synagoga, fick han den öppnad och gjort i ordning för Yom Kippur-gudstjänsten.
1952 hotade de lokala myndigheterna med rivning, varför en väl genomtänkt räddningsaktion planerades. Synagogan tömdes och allt packades in bit för bit med stor omsorg för att kunna flyttas till Jerusalem, där man återuppförde inredningen i minsta detalj. Vid invigningshögtiden, då synagogan tillägnades Jerusalem, kom en gammal religiös gentleman in genom dörren - samme Deutsch som hade inlett bönestunderna för så många år sedan. Hans familj förrättar än idag sina böner där, trots att de inte är av italienskt ursprung.
Vid en renovering 1989 återfick synagogan helt sin ursprungliga skönhet och försågs både med en gallerinhägnad kvinnosektion och en dekorativ talarplattform, en s.k. bimah, av trä. Nu har interiören också prytts med donationer från andra italienska 1700-talssynagogor. I samma byggnad har vidare det italiensk-judiska konstmuseet förvärvat några otroligt fina judaicaföremål, som bevarats från Italiens en gång så blomstrande judiska församlingar.

Här bjuds både judaica och pesto
Vid en runda genom museet får man tillfälle att snabbt beundra några av de utsökta föremål, som tidigare prytt judiska hem och synagogor under de senaste 450 åren. En stor stentavla från Padua på 1400-talet har inskriptioner med de hebreiska orden för "Vet vem du står inför".
Endast den tavlan och arken fanns kvar intakta, när synagogan förstördes av en bomb under andra världskriget.
Ett vackert broderat draperi eller "Parochet" till en Torah-ark från 1620, av silke med mönster av guldtrådar, sydde troligen bruden Rachel Olivetti till sitt bröllop med Judah Montefiore, som var en av Sir Moses Montefioris förfäder.
Mången stor ark av trä kan man beundra i synagogan. Då man började renovera en av dem, upptäckte man att den en gång varit skönt förgylld. Nu fortsätter man långsamt och försiktigt med att försöka återställa det naturliga träet under åratals sotlager, som smutsat arken. Man tror dessutom att den fått skador vid en brand på den tiden, när synagogans interiör endast upplystes av ljuslågor.
Vackra omskärelseinstrument med tillbehör är likaså utställda där. Italienska judar hade synbarligen utvecklat stor skicklighet i textilarbeten, vilket framgår av många skira handbroderade ting.
Judarna var förbjudna att gå med i skrån, och de fick inte heller arbeta med guld, silver eller trä. Av det skälet är en ark med det hebreiska namnet Nathaniel inkarvat i träet synnerligen unik. Särskilda sommar- och helgaktiviteter lockar museibesökarna att fördjupa sig i den italiensk-judiska kulturen. Förutom guidning i museet och synagogan håller man föredrag om italiensk judendom, och en rundtur till italienska sevärdheter i Jerusalem och förstklassiga italienska restauranger hör till.
Efter en hel dag i museet känner man verkligen för pasta och pesto. Så nästa gång Du kommer till Jerusalem, käre läsare, kanske Du också kan låta Dig medryckas av det judiska Italien i miniatyr i Jerusalems centrum.
(Översättning och bearbetning Norma Wiel-Berggren)

haggadah-italmuseum Pesach Haggada, berättelsen om judarnas uttåg från Egypten (Exodus) och sederfatet i det italienska museets utställning.




Textlänkar
Till nästa artikel (i detta nummer)
Till föregående artikel (i detta nummer)
Till framsidan
Till arkivet



© Detta material är skyddat av lagen om upphovsrätt. Eftertryck eller annan kopiering förbjuden.