Läsvärt ur kvartaltidskriften Menorah från och om Israel Reportage 98-nr3s21 Mellanöstern - VAD SKER I IRAK HÄRNÄST? Av Barry Rubin* Sanktionerna mot Irak närmar sig slutet i och med att FN:s sökande efter massförstörelsevapen avslutas. Vad sker härnäst? Just nu skapas förutsättningarna för nästa kris i samband med att FN överlägger om och i så fall hur man ska utöva påtryckningar på Irak att säkerställa förstörandet av kvarvarande massförstörelsevapen. Kontrollen som utövas av FN:s team är en komplicerad operation men den kan sammanfattas i några enkla principer. I många fall påstod Irak att man förstört dessa vapen i hemlighet. Trovärdigheten underminerades emellertid när man fick upprepade bevis för att Irak hade ljugit. Sanningen kom fram tack vare inspektörernas arbete, satellitfotografier, felsägningar av irakiska tjänstemän och forskare samt i många fall genom avslöjanden av irakiska avhoppare. När Iraks version ställdes mot bevisen, kom Irak helt sonika med en ny story. Det står klart att Irak inte önskar att vapnen och deras komponenter skall hittas. Följaktligen tillåter Irak att FN söker på platser där det varken finns vapen eller belastande dokument och förbjuder inspektion där saker finns gömda. FN:s chefsinspektör Richard Butler säger som ett exempel, att Irak kategoriskt förnekade mellan 1990 och 1995 att landet hade ett biologiskt vapenprogram. Först när FN:s inspektörer 1995 tog fram ovedersägliga bevis erkände Irak att man tidigare haft ett sådant program. I den nya versionen - belagd med förfalskade dokument - påstods att man tillverkat färre substanser än som var rimligt på basis av noteringar om mängden importerade råvaror och andra produktionsdata. Medan ansträngningarna att tvinga Irak att följa FN:s resolutioner måste fortsätta, är tiden inne att planera för ett läge när sanktionerna upphört. Det är inte sannolikt att Saddam Hussein försöker vrida klockan tillbaka till 1990 när han invaderade Kuweit, eller till 1980 när han anföll Iran. Hans kortsiktiga plan kan sannolikt motsvara mitten av åttio-talet, då Irak presenterade sig med ett vänligare, snällare ansikte för att få västvärldens och gulfstaternas stöd i sitt krig mot Iran. Vilken kurs kommer Iraks politik att ta? Hur skall västvärlden och Israel reagera? - Irak och investeringar: Ett slut på sanktionerna skulle utlösa en rusning av västliga företag att investera i och sälja till Irak, kopplat till optimistisk syn på en snabb ekonomisk utveckling. Men detta kan vara vilseledande. Låga oljepriser på grund av överproduktion kan ge Saddam mycket mindre pengar än tidigare år. Därutöver kan risken och osäkerheten, som inkluderar den irakiska regimens inneboende labilitet, förhindra att affärsuppgörelser verkligen fullföljs. - Irak och fredsprocessen: Irak utgör sannolikt ytterligare en arabisk röst som är skeptisk eller direkt emot den. Yassir Arafat måste då väga sin kärlek till Irak mot Bagdads kritik av hans politik. - Irak och Israel: Utsikterna för ett närmande är nära noll, men ett direkt irakiskt hot mot Israel är nästan lika osannolikt. Bagdad kan endast hota Israel med vapen som man påstår sig icke äga och inte kommer att ha under flera år framåt. Om Irak alltför snabbt skulle återupprätta sina anspråk på att leda den arabiska kampen mot Israel, skulle detta väcka misstankar hos övriga arabstater och underminera deras acceptans av Irak i sin krets. - Irak och Gulfstaterna: Medan Saudiarabiens och de andra Gulfstaternas härskare utåt skulle hälsa Saddams återkomst med ett handslag, kommer de att samtidigt darra under sina mantlar. Bättre relationer med Teheran och till och med med Israel måste för dem synas vara mera tilltalande. - Irak och Iran: På samma sätt kan ett ökande hot från Irak framkalla större moderation i Iran som skulle se förbättrade relationer till USA som mer angelägna än nu. På samma gång skulle ett på nytt upprustat och reaktiverat Irak motivera Iran att påskynda sina egna program för massförstörelsevapen. Trots pressnotiser om samarbete mellan Bagdad och Teheran, skall man inte låta sig luras. Dessa två stater kommer att förbli verkliga fiender och ett nytt krig mellan dem är möjligt. - Irak och kurderna: Inom ca 18 månader skulle Saddams arméer marschera tillbaka till de kurdiska områdena i norra Irak. Hundratusentals kurder skulle försöka fly. Västvärlden skulle inte göra mycket för att hjälpa dem och inget alls för att hindra Irak att krossa deras autonomi. En sådan kris skulle skada västs trovärdighet i regionen och dess avskräckningspolitik mot Irak. - Iraks hemliga vapenprogram: Dessa skulle igångsättas på nytt, men Bagdad kanske skulle bedriva dem med lägre prioritet under några år med tanke på sina begränsade resurser och riskerna, tills man känner sig säkrare. Medan ickespridningsansträngningarna inte skulle bli helt effektiva, är tiden som det skulle ta för Irak att ta fram dessa vapen, speciellt då atomvapen, snarare bli sex eller fler år mot tidigare ett à två år. Denna artikel har med författarens tillstånd hämtats ur Jerusalem Post. Översättning och bearbetning: FTC * Om författaren: Professor Barry Rubin forskar vid Begin-Sadat Center for Strategic Studies, Bar Ilan University, Tel Aviv. Han är också redaktör för tidskriften Middle East Review of International Affairs (MERIA) På Internet: www.biu.ac.il/SOC/besa/meria.html e-mail: besa@ashur.cc.biu.ac.il Textlänkar Till nästa artikel (i detta nummer) Till föregående artikel (i detta nummer) Till framsidan Till arkivet © Detta material är skyddat av lagen om upphovsrätt. Eftertryck eller annan kopiering förbjuden.