Läsvärt ur kvartaltidskriften Menorah från och om Israel
POLITIK
Efter Camp David
14 augusti 2000. Efter Camp David får jag en obehaglig känsla av deja vu.
1947 förkastade araberna FN:s delningsplan. Det visade sig bli ett ödesdigert beslut för de arabiska palestinierna. De kunde ha fått sin egen stat samtidigt som Israel grundades. Varken araber i Palestina eller judar i arabländer hade behövt lämna sina hem.
De trångsynta arabiska självhärskarna sökte konflikt för att främja sina egna intressen. De hoppades kunna driva bort judarna från Palestina. Vi vet alla hur det gick.
Nu vill Arafat rulla tillbaka historien och dela Jerusalem. Och när det inte går, avvisar han de kompromisslösningar som till slut skulle kunna ge hans folk fred och välstånd. Om det inte inom kort blir ett nytt toppmöte med Clinton, som leder till en överenskommelse, har han återigen missat en chans. Det tycks vara kroniskt hos honom. Det är för en utomstående men engagerad betraktare helt oförklarligt hur denne man kunnat göra så många felbedömningar.
En permanent uppgörelse skulle ha förbättrat förutsättningarna för en verklig fred eftersom det då tycktes möjligt för Barak att sälja de långtgående kompromisserna till det israeliska folket. Det råder hos mig, som gärna tänker i ekonomiska termer, ingen tvekan om att Palestina snabbt skulle ha kunnat lyfta sig in i det tjugonde århundradet och bli ekonomiskt självbärande. I starten skulle israeliska företag ha kunnat rekrytera och utbilda en stor del av de 10 000 dataprogrammerare som de saknar, istället för att söka dem i Indien. Israeliska högteknologiska företag skulle ha hjälpt palestinierna att få kapital för att bygga fabriker och bli komponentleverantörer både till Israel och till väst. Det var som underleverantörer som en del asiatiska länder började sin väg mot välstånd. Men ett så intimt samarbete verkar ligga utanför den arabiska horisonten. Det har av palestinier kallats för israelisk ekonomisk imperialism.
Efter Arafats nej i Camp David, då många israeler sägs ha dragit en lättnadens suck och nu förbereder sig på nyval, har president Clinton varnat för indraget amerikanskt bistånd till Palestina. Om Bush blir näste president, lär USA knappast bli mer generöst. Europa vill nog inte ensamt finansiera Arafat. Det blir för dyrt. Vilka andra länder har råd att kontinuerligt hålla Arafats korrupta administration och en polisarmé på 50 000 man under armarna? Saudiaraberna blev besvikna på Arafat när denne omdömeslöst stödde Saddam Hussein under Gulfkriget. Då knöt de till penningpungen. De arabiska grannländerna samt Iran och Ryssland dras själva med stora ekonomiska problem. Så varifrån trollar Arafat fram pengarna denna gång?
Nu har hans talesmän i icke alldeles förtäckta ordalag hotat med en ny intifada, denna gång med vapen.
Igen, deja vu! Den förra intifadan kostade palestinierna 200 000 jobb, när Israel ersatte de ständigt strejkande och saboterande palestinska byggnads- och jordbruksarbetarna med importerad rumänsk och thailändsk arbetskraft.
Så småningom kanske den nakna ekonomiska sanningen kommer att gå upp för revolutionären Arafat och hans följeslagare. Men frågan är om han inte redan låtit tåget gå. Som så många gånger förr.
Franz T Cohn
Chefredaktör
| Nr 4,1999 | Sant och osant om Jerusalem, Arabiskt byggande 1967-1997. Med artikeln finns en karta över "lapptäcket" Jerusalem med alla sina sammanvävda judiska och arabiska områden. |
| Nr 1, 1998 | Jerusalemdag i Uppsala: Juden verboten! Har Homa - myt och verklighet |
| Nr 4, 1997 | Bomberna på Ben Jehudagatan - svensk blev skadad |
| Nr 3, 1997 | Jerusalem vill bygga bort bilköer Fönster till det förflutna |
| Nr 1, 1997 | Tsedaka lever och har hälsan i Jerusalem |
| Nr 4, 1996 | Israels domstolsväsen - Sions förlossare? |
| Nr 3, 1996 | Jerusalem - Alla kyrkors fria stad, av teol. dr Göran Larsson |
| Nr.1, 1996 | Historia att minnas: Jerusalem 1948-1967 - en stad sliten itu |
| Nr.4, 1995 | Kung Davids stad i omvandling - från forntid till framtid |
PRESSGRANNAR
"Om detta må vi berätta" på arabiska?
KOMMENTAR
Al Gores vice är traditionell jude och israelvän
Jerusalems araber emot delning
Alla araber i Jerusalem förefaller inte direkt entusiastiska inför en överenskommelse mellan Israel och Arafat som skulle innebära att de överförs under palestinsk överhöghet.
En opinionsundersökning i augusti som publicerats i tidningen Ha'aretz visar tvärtom att 83 % av araberna i Jerusalem ogillar en sådan ordning. Endast 11 % stöder tanken. Skälen till kritiken: Israel styrs demokratiskt och erbjuder en högre levnadsstandard med diverse samhällstjänster. Arabiska skollärare i östra Jerusalem har frågat sig vad de skall göra om de i stället för en israelisk lärarlön på 5 000 shekel (omkring 10 000 sv.kr.) får en palestinsk på endast 1 300 shekel per månad?
Feisal Husseini som ansvarar för Jerusalem-frågor inom PLO har sagt till pressen att Israel är skyldig att fullgöra sitt ansvar gentemot Jerusalem-araber som har betalat avgifter till sjukkassa och folkpension. Under palestinierna skulle Jerusalems araber slippa de tunga skatter som
Israel lägger på dem och byggförbuden i Jerusalems arabiska kvarter skulle hävas, lovar Feisal Husseini.
Svenska Dagbladet omnämner Menorah på sin ledarsida den 7 juni 2000. Skribenten inleder med följande konstaterande:
"I kölvattnet på 68-rörelsens vänstervridning blev det tidigare Israelvänliga Sverige betydligt kyligare inställt. Bakom kritiken av Israel dolde sig ofta antisemitism eller i alla fall en antisemitisk argumentation. Det var alltså i rejäl motvind som tidskriften Menorahs första nummer kom ut i november 1971. Tidskriften är en politiskt obunden, fristående opinionsbildare för Israel."
Fortsättningsvis tar ledarskribenten vår artikel i majnumret om arabisk antisemitism till utgångspunkt för att föreslå att den av statsminister Göran Persson initierade och i stora upplagor distribuerade skriften om Förintelsen - Om detta må vi berätta - sprids i arabvärlden med hjälp av biståndspengar.
Menorah tycker att detta är ett utmärkt förslag. Men det skulle bli mera verkningsfullt om man först kunde få bort antijudiska och antiisraeliska texter ur palestinska skolböcker. Dessa trycks med hjälp av just biståndspengar och används bl.a. i de nya skolor i Palestina som byggs med svenska skattemedel.
Israels nye president Moshe Katsav
är född i Iran 1945. Han är den äldste i en barnaskara på åtta och växte upp i ett tältläger för 1951-års nyinvandrare i det område några mil sydost om Tel Aviv, som senare blev utvecklingsstaden Kiryat Malachi. Efter studier vid en jordbruksskola och en fil.kand. i ekonomi och historia från Hebreiska universitetet valdes Katsav som 24-åring 1969 till landets yngste borgmästare i Kiryat Malachi, där han fortfarande lever. Han var återigen borgmästare där mellan 1974 och 1981. 1977 invaldes han i Knesset och har beklätt tunga poster i parlamentariska kommittéer. 1984-88 var han arbets- och socialminister, 1988-92 kommunikationsminister samt !996 turist- och vicepremiärminister. Politiskt tillhör Katsav Likudpartiet men tycks i sociala frågor ligga väl till vänster om partiets linje.
Som president vill han verka för att överbrygga de ekonomiska klyftorna inom landet samt ägna sig åt hithörande sociala frågor. Han säger också att han under hand vill få bort den hätska retorik som en del ledamöter av Knesset ägnar sig åt och som återspeglas i samhällsdebatten.. Det är tänkbart att Moshe Katsav kan utvecklas till den konfliktlösande landsfadern, som Israel så väl behöver.
Den nye demokratiske vicepresidentkandidaten i USA, senatorn Joseph Lieberman framstod i en intervju med Larry King på CNN i augusti som en synnerligen trovärdig politiker. Al Gores val av den ortodoxe Lieberman anses vara ett revolutionerande men troligtvis framgångsrikt drag. Liebermans lika sympatiska hustru Hadassah, född i Tjeckoslovakien, är dotter till två överlevande från Förintelsen. Hon är aktiv sionist. Paret har släktingar som lever i Israel. Det kan antas att Lieberman, om han blir amerikansk vicepresident, naturligtvis i första hand kommer att se till USA:s intressen på samma vis som Henry Kissinger gjorde på sin tid som amerikansk utrikesminister
FTC
© Detta material är skyddat av lagen om upphovsrätt. Eftertryck eller annan kopiering förbjuden.