Döda Havet är inte dött, men det lider. De senaste 40 årens exploatering av området börjar nu visa sig allt snabbare. Havslinjen drar sig tillbaka med alarmerande hastighet, badare måste nu ta sig 20 meter längre ner för att få sig ett hälsosamt dopp. Därför har israeliska forskare gått samman med jordanska forskare i ett försök att hålla havet vid liv.

Hålla liv i Döda Havet

Av Karin Kloosterman, Isarel 21c

I Döda Havets oljiga saltvatten kan enbart bakterier växa, men ekosystemet kring Döda Havet är rikt på såväl modern som antik historia. Vissa historiker hävdar att mineraler från Döda Havet var en av Cleopatras bäst bevarade hemligheter och forskare hävdar att Döda Havet användes som en transportkanal från Afrika till Asien långt innan pyramiderna byggdes.

- Tänk på allt spännande som döljer sig under alla avlagringar, allt salt och alla mineraler, säger Hillel Wust-Bloch, forskare från Tel Avivs universitet. Vi kan se spår av gamla vattenmärken som bara väntar på att bli dechiffrerade samtidigt som vi kanske får veta mer om våra förfäders resvägar.

Havets främsta problem, bristen på tillförsel av nytt vatten, hänger samman med vår tids ökade vattenkonsumtion och ökande industriella verksamhet. Samtidigt som den israeliska och den jordanska befolkningen växer, tar sig allt mindre vatten ner till Döda Havet, vatten som skulle behövas så att Havet (som egentligen är en sjö) kan fortsätta behålla sin jämvikt. Men både israeler och jordanier har ont om vatten och varje värdefull droppe som tidigare fylldes på från Genesaretsjön eller den jordanska Yarmuk-floden används idag av de bägge ländernas befolkningar.

För att öka problematiken tar stora industrianläggningar på den södra sidan ut vatten ur Döda Havet på bägge sidan om gränsen. "Dead Sea Works" och "Arab Potash" fabrikerna pumpar upp unika mineraler ur havet.

- Tvärt emot vad många tror är kosmetika-industrin ingen bov i detta hänseende. De står enbart för en mycket liten del av de mineraler som hämtas ur havet, säger Wust-Bloch och förklarar att de stora industrierna tar upp mineraler som bland annat brom, pottaska och magnesium.

Att sätta stopp för exploateringen är dock inte så lätt som man kanske skulle önska. Vattenbristen i Israel visar inga tecken på att minska och inkomsterna från mineralerna bidrar signifikant till ländernas BNP.

Under de senaste 15 åren har därför professor Zvi Ben-Avraham försökt skapa realistiska mål tillsammans med sina jordanska kollegor. Det israeliska teamet består av 15 forskare och en gång i månaden besöker Ben-Avraham och Wust-Bloch Jordanien för att gemensamt försöka komma fram till en bra lösning. Många idéer har kommit upp under åren, lika många har fram tills nu förkastats. En nygammal idé, ursprungligen från Theodor Herzl, som dykt upp igen, är att skapa en konstgjord kanal och leda vatten från Röda Havet till Döda Havet. Det är en dyr lösning. Motståndarna är dessutom oroliga för hur Döda Havet skulle reagera om man förde in stora mängder vatten med annat innehåll. Idén är fortfarande under utvärdering.

Ben-Avraham tycker också att det är viktigt att man inte bara tänker långsiktigt utan att forskare tar sig an de problem som finns här och nu. Han har därför skapat ett team av miljöfunktionärer som arbetar med mer kortsiktiga mål. Som ett led i den forskningen utvecklade Wust-Bloch tillsammans med en tysk kollega ett seismiskt mikroskop som kan förutsäga var Döda Havets nästa sjunkhål kan dyka upp. Sjunkhål är en produkt av Döda Havets nedbrytning. Samtidigt som vattennivån sjunker, spolar färskvatten ur mineralfickor under marken. Med tiden smälter färskvattnet ned den omkringliggande marken, marken faller ihop och bildar håligheter och meterstora kratrar. I dessa kan människor och djur fastna eller skada sig, närliggande vägar, hotell och fabriker kan förstöras. Mikroskopet används idag både av israeler och av jordanier.

- Vi har dussintalet olika kortsiktiga projekt med olika sammansättning av vetenskapsmän, säger Wust-Bloch som personligen är mest intresserad av kopplingen mellan de olika lagren av Döda Havets sediment och de Fem Moseböckerna. Vi kan se olika tidsperioder bevarade i de olika sedimentlagren. Bland annat kan man avläsa varför den första bosättningen vid Ein Gedi övergavs, lagren visar bland annat att det var en mycket torr period.

Ben-Avraham vann nyligen Israelpriset för sin forskning och sina mångfacetterade visioner, något som behövs om man ska kunna rädda Döda Havet från att dö ut.

Textlänkar

Till nästa artikel (i detta nummer)

Till föregående artikel (i detta nummer)

Till framsidan

Till arkivet