GÖKUNGEN
Bok av Hagge Geigert, Hjalmarson & Högberg Bokförlag, 1999, 186 sidor.
ISBN 91-89080-31-9
Det här är lite svårt. Jag finner nämligen att Hagges bok inte är av det vanliga snittet. Om man nu får använda det uttrycket om böcker. Den är inte en bok som jag kan dyka rakt in i, glömma världen omkring mig för att medvetet eller omedvetet värdera ett budskap, en röd tråd eller olika karaktärer. Ja, ni vet, sånt som man gör när man läser, eller recenserar, en bok av gängse slag.
"Gökungen" är något annat. Den innehåller ingen sammanhängande berättelse, såvida man inte av de korta, ur Hagges utomordentligt rika liv framlyfta glimtar, kan eller vill sammanfoga en berättelse, som i så fall skulle vara hans liv. Vill man det, kan man säga att man kan se konturerna av det. Och det är en god människas liv man ser i så fall, en som i stort har behandlats väl av Livet och det Väsen som han säger sig erkänna, men stundom förfärligt illa av de barn som detta Väsen satt till världen samtidigt med honom.
Vid läsningen ser jag Hagge sittande i en liten eka på ett vindpiskat hav, hårt arbetande med att hålla sig flytande, mitt ibland hotande vågor från alla håll, men med en stor, varm skyddande hand någonstans över sig. Det är roligt att han klarar sig. För det har han gjort sig förtjänt av, en riktig "Mensch" (god människa) som han är.
Jag utgår ifrån att alla de små, och ibland större avsnitten i boken är sanna. Hagge har ingen anledning att ge oss annat än sanningen, vare sig det handlar om ett möte med någon berömdhet eller med en apterad bomb som våra, enligt en del aningslösa medsvenskar "ofarliga" polismördare, skickat hem till honom. Och möten, ja sådana finns det gott om i "Gökungen". Förresten det där med gökunge. Hagge kallar sig själv så, för han menar att han i så många sammanhang inte passade in i bilden. Ja, jag vet inte. Säkert har han rätt när han bedömer sin egen roll på det viset, men från en neutral plattform måste jag konstatera att samhällskritiker av hans snitt är inte några gökungar. De passar visst in i helheten, för utan dom, stora eller små i formatet, skulle vi snart ha en diktatur över oss. Att hålla den fasan på avstånd, har han då hjälpt oss med, gökunge eller inte.
Boken är underhållande. Vill man möta ett tvärsnitt av Sverige och dess berömdheter ur "Gökungsperspektiv", vill man för en gång skull se allt det där genom Hagges förstoringsglas, vill man åter uppleva samma syrliga, skämtsamma, ironiska men alltigenom mänskliga inställning som han glatt oss med under sina år som underhållare och samhällskritiker, bör man införskaffa den och låta den cirkulera i familjen.
Som recensent har jag bara gott att säga om boken som sådan, men jag måste nämna att ett fel har insmugit sig. I ett avsnitt med titeln "Möte med nazismen" förekommer en tabell som visar antalet mördade europeiska judar, land för land. De cirka 650 000 ungrare av judisk börd som tyskarna och deras ungerska hantlangare har mördat, saknas. Med tanke på att de utgör hela 10% av samtliga dödade judar, borde de ha kommit med. Hur missen än uppstått, borde i vart fall förlaget ha korrigerat den.
Robert Neufeld
JERUSALEM av Gunilla Håkansson. Utgiven på eget förlag. Tfn 0485-30790, pris kr 140. ISBN 91-630-7826-0
Efter en omtumlande resa till Jerusalem har Gunilla Håkansson sammanställt sina teckningar till en bok där ord och bild kompletterar varandra. Orden har översatts till hebreiska. De vackra formerna som utmärker hebreiska texter blir till bilder för den som inte förstår språket.
Gunilla Håkansson hade i april månad en utställning i Kalmar med originalteckningar och akvareller. Recensioner nämner att hon fångat Jerusalems vita ljus med guldets färg. Tyvärr får man inte njuta av dessa färgsensationer i hennes bok där samtliga teckningar är i svart-vitt.
Birgit Blideman
- Textlänkar
- Till nästa artikel (i detta nummer)
- Till föregående artikel (i detta nummer)
- Till framsidan
- Till arkivet
© Detta material är skyddat av lagen om upphovsrätt. Eftertryck eller annan kopiering förbjuden.