Textlänkar finns längst nere på denna sida

Läsvärt ur kvartaltidskriften Menorah från och om Israel

BOKRECENSIONER

Sant och osant om Rabins Syrien-politik

Nu ryktas att Israel och Syrien kan återuppta fredsförhandlingar. Ett återkommande syriskt argument är att förhandlingarna skall grundas på ett löfte som förre regeringschefen Yitzhak Rabin muntligt skulle ha förmedlat Syrien via USA, nämligen att Israel skulle vara villigt att återlämna Golan-höjderna och i norr dra sig tillbaka till de gränser som rådde före sexdagarskriget 1967. Syriska talesmän brukar också hävda att de inte varit först med att sprida allmän kännedom om löftet. De har, säger de själva, lättat på förlåten endast efter att uppgifterna avslöjats av israeliska media. Det senare är korrekt. Första gången "avslöjandet" blev allmänt känt var när det i september 1996 kom ut en biografi om Shimon Peres författad av den israeliske journalisten Orly Azulai-Katz. Likväl är uppgiften inte sann. Rabin förde hypotetiska resonemang om att Israel i teorin skulle kunna tänka sig ett sådant tillbakadragande i utbyte mot starka syriska motprestationer. Sådana kom aldrig varför till och med den hypotetiska tanken rann ut i sanden.

Om detta kan man läsa i boken The Brink of Peace-The Israeli-Syrian Negotiations (Princeton University Press, 1998, 281 s, ISBN 0-691-05868-7). Författare är professor Itamar Rabinovich, Syrien-specialist och nyligen vald till president för Tel Aviv Universitetet. Rabinovich var 1992-1996 Israels ambassadör i Washington och den som ledde Israels ibland hemliga ibland öppna förhandlingar med Syrien under den tiden.

I boken beskriver han förhandlingarna och porträtterar de inblandade aktörerna. Stilen är akademiskt stram och genomsyras mer av akademikerns fåtöljperspektiv än förhandlarens engagerade partsinlagor. Det är en viktig bok eftersom det veterligen är första gången som någon som både besitter gedigen akademisk sakkunskap och varit med, förmedlar inblickar.

För Syriens president Assad hyser Rabinovich motvillig respekt. Assad är en brutal diktator men en rationellt kalkylerande sådan. Han vet vad han vill och arbetar metodiskt. I hans arbetsmetodik finns ingen plats för drama eller grandiosa gester av den typ Anwar Sadat gjorde när han reste till Israel. Fram till 1993 var premiärminister Rabin inställd på att prioritera fredsförhandlingar med Syrien. Men han insåg att dessa förhandlingar inte ledde någon vart och gav klartecken att köra Oslo-spåret med PLO.

Enligt Rabinovich begick Assad två fundamentala misstag. Det ena var tron att han hade tiden på sin sida. Så var det inte. Hans skyddsmakt Sovjetunionen fanns inte längre och medan arabvärlden i stort är ovillig att normalisera relationerna med Israel innan en för dem godtagbar lösning av de palestinska aspekterna är för handen är det få i arabvärlden som prioriterar relationer till Syrien framför förbindelser med Israel.

Assads andra fundamentala misstag är en funktion av hans grundläggande målsättning. Han vill ha tillbaka hela Golan-höjderna och normalisera relationerna till USA och västvärlden. Han har länge trott att detta skulle vara möjligt att uppnå utan att behöva sluta fred med Israel och etablera normala mellanstatliga relationer. Naivt har han levt i föreställningen att om han blir vän med USA så skall amerikanerna belöna honom genom att tvinga Israel att retirera från Golan.

Med Netanyahus valseger 1996 kom relationerna Israel-Syrien i ett nytt läge. Plötsligt insåg Assad dels att tiden inte varit på hans sida, dels att det är med Israel han måste förhandla ifall han vill komma någon vart. Därmed blir det viktigt för honom vilken regering Israel har och vad den israeliska allmänheten tycker. En majoritet i Israel avskyr Assad och misstror hans avsikter. För att ha någon chans att erhålla israelisk acceptans för verklighetsförankrade syriska önskemål måste han övertyga Israels judiska befolkning om sina ärliga avsikter. En materia som han inte ägnat några tankar. Framtiden får utvisa om Assad vill förhandla och agera utifrån vad verkligheten erbjuder eller utifrån syriska fantasier. Rabinovich' bok hjälper oss att förstå vilka hinder som måste övervinnas för att Assad skall närma sig verkligheten.
Peter Stein


"Ung kärlek i ond tid"

Bok av Jakob Murkes, Megilla-förlaget, 1999, 163 sidor. Tfn/fax 08-373149
ISBN 91-973154-8-6

Att Jakob Murkes känner de miljöer och upplevelser han beskriver i boken, är uppenbart. Romanen har ju självbiografiska inslag, vilket framgår av sammanfattningen på bokens baksida. Till stor del utspelar sig handlingen i Polen under trettiotalet. Perioden är naturligtvis värd ännu en berättelse, så att världen aldrig glömmer. Den här gången handlar det om några judiska medelklassungdomar och deras i stort sett sorglösa liv i början av trettiotalet. Skolan, kamratskapet, de små förälskelserna, uppvaknandet från barndomen till en vuxenvärld, är navet kring vilket allt roterar. Förutom naturligtvis familjen och den judiska identiteten.
Medan berättelsen utvecklas, medan framtidsplaner diskuteras, medan de porlande skratten förklingar och unga kroppar finner varandra både i dans och i intimare möten, blir sanningen om världen utanför allt tydligare. Makthavarna i Polen vet att tyskarna kommer att anfalla. De låter antisemitismen växa till sig, i stället för att mana till nationell samling och rusta upp. Studenterna pryglar judar, armén bereder sig för att möta tyskarnas pansar från hästryggen. Den unga huvudpersonen, och många andra, ser vad som är i görningen och ger sig av i tid för att överleva, men också för att delta i motståndet annorstädes.
Berättelsen skulle ha vunnit på att fördjupas. Det är svårt att veta om det var författarens mening att skriva så sammanhållet eller om det var förlaget som ansåg att manuset borde kortas. Knappast ovanligt i så fall, men synd likaväl, för författaren har kapacitet. Lite störd blir man av ett par anakronismer. I dialogerna återkommer ordet hobby. Det är osäkert om det var ett känt ord under polskt trettiotal. För att inte tala om "OK", ett uttryck som i dag är allmänt vedertaget men som säkert inte användes av trettiotalets polska ungdom. Boken är i övrigt underhållande. En bra och nyttig läsning, speciellt för ungdomar.
Robert Neufeld.


LEIF NELSON - porträttör i fantasi och verklighet

Förlag Nelson & Nelson AB. Malmö, tfn 040-919571,
ISBN 91-973129-3-2

I sin nyligen utkomna bok ger Leif Nelson en fyllig bild av sina författarporträtt - han har i inträngande bilder fångat de flesta av våra samtida författare. bl.a. Alvar Alsterdal. Svante Foerster, Johannes Edfeldt, Kerstin Ekman, Björn Ranelid, Jan Myrdal, Agneta Plejel, Salomon Schulman, Vilgot Sjöman och Jaques Werup.

I förordet till sin bok skriver Nelson att han haft god och sakkunnig hjälp av en rad författarvänner när det gällt att kommentera hans porträtt av författarna . Detta har gjort porträtten levande på ett nästan fantastiskt sätt. Porträtten är gjorda i koppargrafisk teknik och alla finns nu samlade i det s.k. Nelson-rummet i Folkets Hus/Norra Latin i Stockholm.

Leif Nelson lärde sig som tecknare på Arbetet att se det väsentliga i fysionomin när han gjorde sina politiska karikatyrer och ledarkommentarer. På sin tid fångade han Erlander, Heckscher, Ohlin, Hedlund och många andra och lyckades få fram människan bakom ansiktslinjerna.

På samma sätt har han fångat dessa våra samtida författare. Men det har inte varit en lätt uppgift - det medger han när han diskuterar varför han just blev porträttör. Det är inte bara att ha fjärilar i magen när han närmar sig sin modell.
"Fjärilar". De har aldrig känt varulvshandens klor slita i inälvorna!
I varje människa ser han sig själv - kanske är detta förklaringen till att han så väl lyckats fånga sina vänner författarna. Även den mest oåtkomlige blir i hans framtoning möjlig att förstå och sympatisera med..
Leif Nelson skildrar också sitt liv på sitt älskade Österlen, dit han flyttade i mitten av 60-talet men först 1984 bosatte sig permanent.

"Leif Nelson och det judiska" heter ett av de många värdefulla kapitlen i boken, detta skrivet av Harry Rubinstein , Malmö. Han berättar där om Nelsons judiska engagemang, alltsedan han som 6-åring hört sin morfar säga till honom: - Det är ingen som hjälper judarna, så jag får göra det.
Hans engagemang för Israel är djupt och han har företagit ett tjugotal resor till detta land med skissblocket i hand. Det vackra träddiplom som KKL, Judiska Nationalfonden, översänder vid gåvor är ett verk av Nelsons hand.
Han lyckades få göra ett porträtt av Yitzhak Rabin och skildringen av hur detta besök avlöpte är verkligen fängslande. Det är Dov Randel, Tel Aviv, som på engelska beskriver hur de ursprungliga sju minuterna som den upptagne Rabin kunde avstå för besöket så småningom blev femtio minuter. - Kanske borde dock detta avsnitt ha översatts till svenska...
Boken ger intressant och spännande läsning . De 50-tal bilder som illustrerar den bidrar till att göra helhetsintrycket om möjligt värdefullare. Köp den, läs den, ge bort den som presentbok!
Birgit Blideman




Textlänkar
Till nästa artikel (i detta nummer)
Till föregående artikel (i detta nummer)
Till framsidan
Till arkivet



© Detta material är skyddat av lagen om upphovsrätt. Eftertryck eller annan kopiering förbjuden.