Textlänkar finns längst nere på denna sida

Läsvärt ur kvartaltidskriften Menorah från och om Israel

Litteratur

NYA BÖCKER


Fyra bokrecensioner

Marlin Levin: It takes a dream - The Story of Hadassah. Gefen Publishing House, Jerusalem 1998, 445 sidor. ISBN 965 229 179 X. Kan beställas på Internet: www.amazon.co.uk/

Författaren är en amerikansk journalist som lever i Israel sedan 1947. Han arbetade först för Palestine Post, som sedan blev Jerusalem Post, och har sedan rapporterat till amerikanska media om alla skeenden i och kring Israel. Han har också skrivit flera böcker.
I denna bok märks hans journalistiska förmåga att fängsla läsaren genom att skildra de enskilda människornas öden och arbete mot bakgrund av omvälvande och dramatiska historiska skeenden. Boken är intressant ur många aspekter. Dels får läsaren en sammanfattning av Palestinas och Israels historia ända fram till idag, dels en upplyftande berättelse om hur ett fattigt och delvis öde u-land härjat av alla slags sjukdomar och epidemier utvecklas till Mellanösterns mönsterland när det gäller förebyggande hälsovård, medicinsk behandling och forskning.
Men framför allt är boken en hyllning till de idealistiska amerikansk-judiska kvinnor som grundade och byggde upp Hadassah-organisationen i USA och Israel.
Boken börjar 1840 i Palestina som då var en fattig turkisk provins. Människorna där levde under medeltida förhållanden. I bokens början nämns de patetiska ansatser till sjuk- och hälsovård som då kom till stånd tack vare några enstaka läkares och sjuksköterskors insatser, finansierade av baron James Rothschild. Flera andra medlemmar av huset Rothschild gör senare avgörande insatser för landets sjukvård. 1909 kommer Henrietta Szold på ett studiebesök till Palestina, tillsammans med en grupp judiska kvinnor från New York Det hon då upplevde av fattigdom, sjukdomar och epidemier bland judarna i Jerusalem inspirerade henne till ett livslångt engagemang i det förlovade men så nedgångna landet. Med ett antal viljestarka och kunniga kvinnor grundade hon 1912 Hadassah som efter en blygsam start utvecklades till den största judiskt-sionistiska kvinnoorganisationen i USA. Med namnet ville man hedra minnet av Hadassah Gottheil, beundrad ledare för en studiecirkel som Henrietta deltagit i.

I boken tas läsaren ner till gräsrotsnivå och får uppleva det eländiga och av sjukdomar präglade vardagslivet, speciellt i Jerusalems gamla judiska kvarter, åren kring första världskriget. Amerikanska läkare och sköterskor utsända av Hadassah gjorde beundransvärda insatser bl.a. mot den till blindhet ledande ögoninfektionen trakom. De kämpade också för att införa modern spädbarnsvård i en tid då barnadödligheten var närmare 40%. Hygien var ett okänt begrepp på den tiden. Exempelvis trodde de tidiga pionjärerna att de kunde leva som araberna men tänkte inte på att dessa kompenserade spädbarnsdöden med att föda fler barn. Hadassahs utsända personal kom, såg de sanitära missförhållandena och lyckades bl.a. övertyga människorna att inte ta sitt dricksvatten ur sjön Kinneret där man tvättade sina döda som avlidit i kolera.
Invandringen från Tyskland under trettiotalet rådde bot på läkarbristen i Palestina. Man fick plötsligt tillgång till flera högt kvalificerade specialister. Hadassah lyckades samla pengar i USA för att bygga ett modernt sjukhus på Jerusalems Mount Scopus som kunde ersätta de ålderdomliga byggnader man dessförinnan använt som sjukhus. Det invigdes 1934.
Efter delningen av Jerusalem 1948 hamnade Mount Scopus med sjukhuset och universitetet på den jordanska sidan. Hadassah-sjukhuset blev en utplundrad ruin men byggdes upp igen efter 1967. Verksamheten måste då återigen bedrivas i ett flertal provisoriska lokaler tills man 1960 kunde inviga det nya Hadassah-sjukhuset i Ein Kerem i södra utkanten av Jerusalem, byggt huvudsakligen med medel som insamlats av Hadassah i USA. Det betjänar såväl judar som araber. Det tjänstgjorde också som krigslasarett för soldater och civila som sårats under krig och terror.
Under senare år har läkare och sköterskor från Hadassah sänts ut till andra länder vid naturkatastrofer och gjort beundransvärda insatser.
I slutet av boken går författaren även in på de problem som israelisk sjukvård står inför idag med ökande kostnader, fler åldringar och alltför snåla statliga anslag. Det är en utveckling som går parallellt med den i Sverige som Jerzy Einhorn beskriver i sin senaste bok:

NY BOK AV JERZY EINHORN
Jerzy Einhorn: Det är människor det handlar om. Albert Bonniers förlag 1998, 474 sidor.
Denna cancerprofessor Einhorns andra bok är inte en väckarklocka som kan stängas av med en lätt knapptryckning, den är en luftvärnssiren som borde ljuda kontinuerligt över hela landet. Den handlar om den svenska sjukvårdens uppgång och fall och bygger på hans egna erfarenheter, både glädjande och smärtsamma. Det är sällan som män vid 73 ställer sig på barrikaderna. Alla vi äldre som närmar oss hjälplöshetens ålder skall vara tacksamma för att Jerzy Einhorn säger ifrån om den grymhet mot gamla och sjuka som pågår i mycket av den svenska sjukvården genom budgetnedskärningarnas obarmhärtiga process. Nu hänger det på oss, säger Einhorn, hur vi kan påverka dem som styr och ställer i landsting och regering.

Franz T. Cohn


 

BABATHA - EN KVINNAS KAMP I ÖKNEN
Vid utgrävningar i Judeen i början av 1960-talet fann den israeliske arkeologen Yigael Yadin bl.a. en liten läderväska med trettiofem dokument som hade tillhört en kvinna, Babatha. Den grotta där de nära 2 000 -åriga fynden gjordes fick namnet Brevgrottan.

Babathas livsöde kan följas i romanen Babatha, kvinnan i öknen, Warnes förlag*)1998, 173 sidor. ISBN 91-86424-63-7.
Guiden Eli Göndör och doktoranden Karin Sjögren har tillsammans skapat en fascinerande berättelse om en självständig, orädd kvinnas kamp för sin och sonens existens i en värld där den ensamma kvinnans rättigheter var synnerligen begränsade.
Babatha levde i öknen kring Döda Havets södra stränder. Hon blev bortgift som mycket ung, fick en son men blev tidigt änka. Hennes kamp gällde förmyndarskapet för den lille sonen. Hon gifte om sig, varvid den nye maken blev förmyndare för sonen. Det visade sig att maken redan var gift och hade en vuxen dotter. Babatha hade blivit bedragen.
Skildringen av såväl personer som miljö är utmärkt. Intresset för den berättande delen, själva romanen på ca 140 sidor, hålls hela tiden vid liv. Sjögrens forskningsrapport på 30 sidor, "Spåren av ett liv", ger den vetenskapliga bakgrunden.

Birgit Blideman

*) Tel.031-266865, fax 031-267989, e- post: förlag@warne.se

"LIV MED EN STJÄRNA"
Jiri Weil i översättning av Per Nilsson. Bokförlaget perenn, 1998. 243 sidor.
ISBN 91-630-6964-4

Philip Roth, den kände amerikanske författaren, kallar boken Liv med en stjärna "en av de bästa romaner jag läst....".
För min del är boken ingen roman, utan en lång dikt, en ensam, utfattig och totalt prisgiven människas egen, närmast monologformade berättelse om vägen till överlevnad i ett av bödlarnas paradis, i det här fallet fyrtiotalets Prag. Den av "dem" (tyskar nämns inte vid namn) dödsdömde juden Josef Rubicek funderar och drömmer sig igenom sin tillvaro i ett tomt litet rum med endast katten Tomas som sällskap. De två hungrar ikapp, medan Josef drömmer om sin älskade Ruzena, om vänner, tider av fred och ett lugnt liv. Kring honom deporteras Prags judiska befolkning. Först till "Fästningsstaden" som är Josefs namn på Teresienstadt, och sedan vidare "österut". Alla fäster på sig den gula stjärnan, alla går lydigt till församlingen när de kallas, alla anmäler sig för transporten. Alla som inte tar livet av sig, vill säga. Av en tillfällighet blir Josef över. När alla som heter Rubicek kallas in, finns hans kort inte med. Han får begrava döda, och drömma om sin Ruzena, som mot slutet av boken vrålas ut i stadens högtalare som en av dem som hade blivit avrättad. Josef träffar den kärve Materna, som leder en motståndsgrupp. Materna övertygar honom om att han måste sluta tänka på döden som enda alternativet och till sist instämmer Josef i det.
Bokens stora förtjänst synes vara Josefs skildring av förintelsemaskineriets små, obetvingliga, grymma detaljer. Med sin berättelse tvingar han oss senkomna att tänka att även om det dödsmaskineriets gnissel som vi hör är ett eko från en tid för så där sextio år sedan, har detsamma hörts också senare. Både från Gulag, Chile, Kampodja, Halabdja i Irak, Srebrenica i Bosnien och Ruanda. För "de" har inte försvunnit, "de" har bara bytt ut SS svarta uniformer. Det är vår uppgift att ständigt söka hindra deras gärningar.

"SÅNGEN OM DET UTPLÅNADE JUDISKA FOLKET"
"Dos lid funem ojsgehargetn jidishn folk"
av Jitzchak Katzenelson i översättning av Joachim Nelhans. Megilla-Förlaget 1998,
tfn/fax 08-373149. Pris kr 90. ISBN: 91-973154-7-8.

I femton sånger, från djupet av det sannskyldiga helvetet på jorden, ropar diktaren ut sin förtvivlan över den orättvisa mot Skaparens Verk, som det pågående mordet på det judiska folket innebär. Han ropar också ut sin sorg över förlusten av allt det vackra som mördarna har tagit ifrån honom och hans medfångar i koncentrationslägret. Han ropar ut en ännu större förtvivlan över att det inte kommer att finnas ett judiskt folk mer, och förbannar bödlarna, övertygad om att de skall få sitt straff. Vi har hört det förut, vi har läst om det förut och vi har sett bevisen. Och ändå. Vid läsningen kommer tårarna igen, än en gång börjar hjärtat banka hårdare, och man vill ropa och förbanna på samma sätt som diktaren gör. För de sex miljonerna judar, men också för de andra som lidit och dött med dem i samma helvete, och för alla andra som lidit och fallit på maktgalna, maktfullkomliga mäns befallning världen över.
Boken rekommenderas alla dem som ännu inte riktigt förstått vad som hände i tyskarnas läger. Den kan bli en tung sten i den mur som vi måste bygga mot människoätare av nazistisk modell. Jag har inte läst originaltexten, men finner att den i Nelhans översättning griper mig på ett sätt som jag knappast trott vara möjligt med det svenska språkets ord, nyanser och fraseringar.

Robert Neufeld



Textlänkar
Till nästa artikel (i detta nummer)
Till föregående artikel (i detta nummer)
Till framsidan
Till arkivet



© Detta material är skyddat av lagen om upphovsrätt. Eftertryck eller annan kopiering förbjuden.