Till förstasidan   Arkiv
Förenade Israelinsamlingen Keren Hayesod
Reportage
Data-Forskning-
Medicin
Ekonomi
Kultur
I bokhyllan
I skivstället
Sport
Krönikor
Ståndpunkten
Israeliana
Myter och fakta
Judiska symboler
Organisationer
Länktips
Övriga rubriker

Menorah

Menorah har läst…



Hoppfullt om Israel

Går det att skriva hoppfullt om något så deprimerande som Mellanösternkonflikten? I boken "From Israel with Hope" gör Emmanuel Navon ett ärligt och inspirerande försök.
Av Anna Veeder

Navon anser att grunden till konflikten ligger i arabvärldens vägran att erkänna en judisk stat i området och inte i den israeliska ockupationen. "De som påstår att en återgång till situationen före 1967 kommer att leda till fred måste förklara varför det inte var någon fred före 1967", skriver han. Därmed är konflikten olöslig i nuläget. Trots det ser han Israels ekonomiska framsteg under de senaste årtiondena som ett bevis på den israeliska statens förmåga att blomstra mot alla odds.

"Vad Israels ekonomi och hi-techindustri har lyckats med de senaste trettio åren är helt enkelt mirakulöst", skriver Navon. "Israel fördubblade sin ekonomi samtidigt som befolkningen ökade femfalt och landet utkämpade sex krig."

Likt författarna till den populära boken "Start Up Nation" propagerar Navon för att Israel ska bli världsledande i alternativ energikonsumtion och snarast möjligt avvänja sig från sitt oljeberoende. Det israeliska valsystemet, som visserligen ger proportionell representation till minoritetsgrupper men som obönhörligen leder till breda och svårstyrda koalitionsregeringar, måste enligt Navon reformeras i grunden för att minska utpressning från småpartier och öka regeringens handlingsförmåga.

Bokens största behållning är dock Navons mediekritiska och utrikespolitiska analyser i kapitlet "Israel, the World and the media". I en rad faktaspäckade, kunniga och ofta humoristiska texter uttrycker Navon bitsk kritik mot FN, Europa och speciellt Turkiets förhållande till Israel. En liten pärla är kapitlet "Erdogan's Chutzpah", där Navon påpekar att Turkiet borde avsluta ockupationen av Cypern, acceptera en självständig kurdisk stat, dra sig tillbaka från den syriska Alexandrettaprovinsen och be om förlåtelse för folkmordet på armenierna innan de börjar kritisera Israel.

Boken publicerades före omvälvningarna i arabvärlden. När vi talas vid per telefon betonar Navon att om Iran utnyttjar tillfället för att öka sitt inflytande, som i Irak, Libanon, Turkiet och Syrien, så är det något Israel och västvärlden måste ta på största allvar. Ändå är han försiktigt optimistisk.

- Om proteströrelsen verkligen leder till demokrati i arabvärlden så är det en enormt positiv utveckling, avslutar Emmanuel Navon.

Dr. Emmanuel Navon föddes i Paris 1971. Efter studier vid ett av Paris mest prestigefyllda universitet (Sciences-PO) inklusive praktik vid franska UD beslöt han 1993 att flytta till Israel. Han studerade vid Hebreiska Universitetet i Jerusalem och har en doktorstitel i internationella relationer. Idag undervisar han vid Tel Aviv-universitetet och driver också ett eget konsultföretag, The Navon-Levy Group, som specialiserat sig på affärsförbindelser mellan Israel och olika afrikanska länder.

… Varför kom du inte före kriget?
Av Lizzie Doron,
Weyler förlag

Allting började när Dana, 14 år, skulle göra ett skolarbete om sina rötter, något alla israeliska ungdomar gör. Lizzie Doron insåg att hon ville hjälpa sin dotter, och tog ledigt från sina forskarstudier för att hjälpa till. Efter tre månader undrade hennes handledare varför hon aldrig kom tillbaka…

De korta berättelserna i boken är väldigt speciella. De beskriver en djupt traumatiserad överlevande kvinna efter Förintelsen, Helena, tillika Lizzies. Någon pappa finns inte med, inte heller något syskon. Det är Helena och Lizzie, Lizzie mer som en skugga till sin mamma, berättarrösten.

- Det visade sig att jag mindes mycket av min barndom, fast jag knappt visste om det, säger Lizzie. Hon beskriver sin mamma som galen och onormal. När det var dags för henne att göra militärtjänst, valde hon att åka långt ifrån sin mamma och det nerslitna området i Tel Aviv där hon växte upp.

Lizzie var på Golanhöjderna i tre år, blev politiskt medveten och religiös. Under dessa år hade hon inte mycket kontakt med sin mamma. Hon ville inte längre tala jiddisch och hittade t o m på en annan bakgrund. Lizzie ville vara den nya, starka israelen i det nya Israel hon lärt känna, långt borta ifrån det område där alla hade ett nummer tatuerat på armen och levde i en annan värld.

När en väninna till Lizzie råkade se hennes texter om barndomen och om mamman ville hon låta publicera dem. Lizzie tyckte dock att de var för privata och "kunde väl inte intressera någon annan". Flertalet förlag sa ja, men Lizzie fortsatte säga nej.

- Jag ändrade mig när en väninna till min mamma hörde av sig, berättar Lizzie. Hon hade förlorat sitt enda barn, en son, i Jom Kippurkriget, och hade nu inte längre någon att berätta om sitt liv för. På sin fritid drev hon ett litet bokförlag, och hon ville att Lizzie skulle publicera boken hos henne. Den dag kvinnan dog bestämde sig Lizzie. Det var dags.

Varför kom du inte före kriget? är nu obligatorisk läsning i israeliska skolor och har redan publicerats i tio olika länder. Lizzie Doron har skrivit fyra böcker till och reser runt och talar om sina böcker, erfarenheter och minnen.

Vad som skiljer denna bok från andra böcker om Förintelsen är att det är ett barn som berättar om sin mamma och att den utspelar sig i Israel. Det finns hundratusentals överlevande i Israel, som antingen kom efter Förintelsen eller kommit de senare decennierna från f d Sovjet. Självklart påverkar dessa människor det israeliska samhället, men det är sällan vi får läsa om det.
Berättelserna är oerhört starka.

Det är svårt att beskriva boken men jag tycker absolut du ska läsa om hur och varför Helena väljer att fira Pesach och Jom Kippur. Om hur hon reser runt i Israel med lilla Lizzie på jakt efter överlevande släktingar. Om varför hon slänger ner alla Lizzies Bat Mitzva-presenter på gården så de går sönder. Om vad som egentligen fanns i det låsta skåpet i lägenheten, något Lizzie inte fick se förrän Helena hade dött. Och om vem som varje år lägger en röd ros på Helenas grav.
En ytterst läsvärd bok som ger dig nya insikter.

Ulf Cahn



Textlänkar
Till nästa artikel (i detta nummer)
Till föregående artikel (i detta nummer)
Till framsidan
Till arkivet



© Citera oss gärna - men ange källan!