När man får en bok vid namn "Bombprästen" i sin hand hickar man av förklarliga skäl till något. Bara titeln är sensationell, och att författaren Johan Perwe är barnbarn till Erik Perwe, "Bombprästen" kallad, är extra kittlande.

Erik Perwe skickades från Norrköping till krigets Berlin i slutet av augusti 1942 för att tjänstgöra som kyrkoherde vid Svenska Victoriaförsamlingen. Väl där var han inte bara andlig ledare, han organiserade också illegal hjälpverksamhet för förföljda judar och politiska flyktingar i form av mat, skydd, logi och mycket omtanke. Man förfalskade identitetshandlingar och gömde judiska flyktingar i kyrkans lokaler.

I slutet av kriget förberedde man massevakuering av bl a judar som man lyckats hålla gömda på olika ställen i Berlin. De skulle, med hjälp av falska svenska pass, få en fristad i Sverige. Denna historia slutar dock inte lyckligt för huvudpersonen. Erik Perwe omkommer i en flygolycka i november 1944 och lämnar efter sig en änka och fyra barn.

Boken är både djupt personlig och har en dokumentär prägel. Den är rik på detaljer och man får följa många spännande människoöden. Unika foton ackompanjerar det intressanta innehållet och underlättar läsningen.

Johan Perwe har gjort ett utmärkt arbete och man blir fängslad av både hans morfars och de andra människornas öden. Jag rekommenderar varmt denna bok, inte minst som en påminnelse om det goda vi människor har inom oss, om vi bara vågar och vill.

Ulf Cahn

Textlänkar

Till nästa artikel (i detta nummer)

Till föregående artikel (i detta nummer)

Till framsidan

Till arkivet