Textlänkar finns längst nere på denna sida

Läsvärt ur kvartaltidskriften Menorah från och om Israel

Bokrecensioner

4-97 sid. s 16-17

Moshe Erell: Med hög hatt och svärd, Hägglunds förlag, Stockholm 1997. 312 sidor samt 16 sidor bilder. ISBN 91-7123-056-4. Översättning Jonathan Freud, design Leif Nelson. Utkommer inom kort. Förlaget tar emot förhandsbeställningar till förmånspris för Menorahs läsare.Telefon/fax 08-411 2590, Israelisk diplomat i Sverige

Den israeliske diplomaten Moshe Erell ger i sina memoarer initierade inblickar i Israels relationer med bl.a. Sverige. 1950-52 ingick han som den ende professionella diplomaten i den unga statens delegation som under Walter Eytans ledning öppnade en beskickning i Stockholm. Relationerna med svenskarna var då utomordentligt goda.
Nästa gång han var här, var som ambassadör från 1984 till 1988. Lennart Bodström och Sten Andersson var då utrikesministrar. Då låg Palme-andan tungt över förbindelserna.
Erell kritiserar de svenska medlarinsatserna i Mellanösternkonflikten som från början dömda att misslyckas, eftersom man ensidigt talade med PLO och USA och lämnade Israel utanför. I sitt förord "Till mina svenska läsare" säger Erell bl.a. att "Våra meningsskiljaktigheter har alla sin grund i synen på hur man når fred i Mellanöstern ...... men då och då har vi undrat om Sverige och svenskarna verkligen har förstått vad som driver våra arabiska kusiner och deras attityder."
Erells skildring av sitt liv börjar med mandattiden när han fick militär utbildning av engelsmännen och blev ställföreträdande befälhavare för Jewish Settlement Police. Denna behövdes ifall tyskarna skulle ha lyckats göra ett genombrott i ökenkriget och erövra Egypten.
Vi får följa Erells karriär genom befrielsekriget 1948 till den nya skolan för diplomater och till olika uppgifter inom Israels UD och på diplomatiska poster med allt tyngre ansvar - Sverige - Kanada - FN - USA - Brasilien - Sydostasien - Australien och så småningom tillbaka till Sverige som hans sista post före pensioneringen. Han har också arbetat i vapenstillestånds-kommissionen efter Jom Kipurkriget och sålunda sett mycket av problemen inifrån. Hans skildringar av kontakterna med Israels politiker och många länders ledare och byråkrater är högintressanta och han kryddar sin berättelse med humoristiska betraktelser och anekdoter. En sådan är när han med en hög FN-diplomat skulle inspektera en med Syrien omtvistad kanal som sades avleda floden Jordans vatten. Kanalen som väckt sådan uppståndelse i FN visade sig vara ett 1 meter brett dike. Den bibliskt berömda stora Jordanfloden var 2,5 meter bred, på svenska knappast ens en å.
Boken är välskriven, väl översatt och synnerligen läsvärd.

Kvinnlig israelisk deckarförfattare tecknar livet på en kibbuts

Batya Gur: Murder on a kibbutz
Harper Perennial, New York 1995, pocket edition, 350 sidor. ISBN 0-06-092654-6.
Kvinnlig israelisk deckarförfattare tecknar livet på en kibbuts
Batya Gur är en kvinnlig deckarförfattare, utomordentligt väl förtrogen med unika israeliska miljöer. I sin tredje thriller låter hon sin hjälte, poliskommissarien Michael Ohayon, utreda två misstänkta dödsfall som visar sig vara giftmord på en nutida kibbuts i södra Israel, där man förutom ett allt mindre lönsamt lantbruk driver en mycket lönsam kosmetikafabrik.
En stor del av boken handlar om människorna inom detta slutna socialistiska miniatyrsamhälle. Den berättar om deras vittskiftande bakgrund och mänskliga kvaliteter, om konflikten mellan de pragmatiska förnyarna och de gamla dogmatikerna och som den den kommer till uttryck på kibbutsens sicha, stormöte. Där bestäms allting kollektivt i s.k.demokratisk ordning. I verkligheten har ett fåtal manliga och kvinnliga pampar sista ordet eftersom endast en liten del av alla kibbutsmedlemmar bryr sig om att komma.
Individuella önskemål körs lätt över. Vardagslivet i detta kollektiv får stort utrymme i boken för att läsarna ska kunna leva sig in i den unika miljö där kommissarie Michael Ohayon måste finna mördaren. Efter systematiskt polisarbete och givetvis med en hel del intuition och gott psykologiskt handlag lyckas han till slut finna motivet. På så sätt kan han efter flera villospår i allra sista minuten avvärja ett tredje mord och avslöja den skyldige..
Det är Gurs skildring av kibbutsen som jag tycker ger oss något nytt i denna bok. När får vi läsa Batya Gur på svenska?

Franz T Cohn


Textlänkar
Till framsidan
Till arkivet



© Detta material är skyddat av lagen om upphovsrätt. Eftertryck eller annan kopiering förbjuden.