Textlänkar finns längst nere på denna sida

Läsvärt ur kvartaltidskriften Menorah från och om Israel

Bokrecensioner

Menorah på Internet


Läsvärt ur kvartaltidskriften Menorah - från och om Israel

Bokrecensioner


2:96s20

James A. Baker, III with Thomas M. DeFrank:
The Politics of Diplomacy, med undertiteln
Revolution, War & Peace, 1989-1992.
687 sidor.
G.P. Putnam's Sons, New York 1995
ISBN 0-399-14087-5. Pris i USA Dollar 32.50

Yitzhak Shamir: Summing Up, an autobiography.
276 sidor. Weidenfeld & Nicholson, London 1994.
ISBN 0 297 81337 4. Pris i England GBP 19.99.

Memoarer att läsas som thrillers


Åren 1989 - 1992 inträffar ett synnerligen stort antal världshistoriska händelser: det kalla kriget mellan Sovjetunionen och väst tar slut, Berlinmuren faller och Östeuropa blir fritt. De baltiska staterna frigörelse påbörjas. Sovjetunionen faller sönder. USA invaderar Panama och fängslar dess diktator, generalen och gangstern Noriega. Massakern på Himmelska fridens torg i Bejing skakar världen och fryser relationerna till Kina. I Sydafrika avskaffas apartheid. Jugoslaviens sönderfall börjar. Fortsatta försök görs att finna fram till fred i Mellanöstern. Iraks invasion av Kuwait och Gulfkriget kommer emellan. Madridkonferensen som en upptakt till fredsprocessen kommer till stånd.
I alla dessa händelser spelar USA under president George Bush och hans utrikesminister James Baker en viktig och i många fall avgörande roll.

James Baker ger i sina memoarer, som omfattar denna period, en utomordentligt initierad och detaljerad skildring av händelseförloppen och de amerikanska ansträngningarna att påverka utvecklingen i hela världen i en fredlig riktning.
Som företrädare för världens största demokrati och enda supermakt äger och utnyttjar teamet Bush-Baker effektiva påtryckningsmedel: beviljandet eller indragandet av ekonomiskt stöd, handelsförmåner, utvecklingslån, vapenleveranser och i nödfall militära insatser. Men Baker använder i huvudsak sin egen diplomatiska förhandlingsskicklighet - han är till yrket advokat - kopplad med en stor dos personlig tuffhet, för att få motspänstiga parter att kompromissa och nå acceptabla lösningar.

Skytteltrafik till Mellanösterns huvudstäder
I likhet med sina företrädare och efterföljare, och i början motvilligt, senare som en personlig utmaning, engagerar Baker sig intensivt i försöken att nå fred mellan arabstaterna och Israel. Han gör ett stort antal resor till och inom området.
Boken, som är på nästan 700 sidor, kan man läsa på två sätt. Antingen som en handledning i stormaktsdiplomati, eller som en politisk thriller. Jag läste den som en thriller som jag hade svårt att lägga ifrån mig. Baker tecknar en levande bild av de olika politiska aktörerna som han mött och förhandlat med. Med några av dem knöt han vänskapsförbindelser som överlevt yrkeskontakterna, exempelvis med Edward Shevardnadze, när denne var Sovjets utrikesminister under Michail Gorbatjov.
Av särskilt intresse för Menorahs läsare tror jag är de avsnitt som behandlar relationerna mellan USA och Israel. Baker tar bl a upp de beskyllningar som rests av judiska grupper och i Israel, att han och president Bush skulle varit mindre vänskapligt inställda till Israel på grund av bådas härkomst från Texas (och därmed arabvänliga genom någon sorts inbillad anknytning till oljeintressen). Han förnekar detta bestämt.

Intensivt arbete för fred i Mellanöstern
Hans intensiva försök under hela sin ämbetstid att nå fred i Mellanöstern vilket till slut ledde fram till Madridkonferensen motsäger också att så varit fallet. Baker framhåller USA's och sina egna insatser för att förmå Gorbatjov låta hundratusentals sovjetiska judar lämna landet utan hinder samt Sovjetunionens återupptagande av de diplomatiska förbindelserna med Israel. Han nämner också den stora finansiella hjälp USA ställt upp med för nykomlingarnas integration i Israel. Vidare, att det var starka amerikanska påtryckningar på den provisoriska regeringen i Etiopien som fick denna att släppa ut de etiopiska judarna med Operation Salomon.

Det skar sig mellan Bush och Shamir
Däremot står det klart att det hade skurit sig helt mellan president Bush och premiärminister Yitzhak Shamir på ett personligt plan, när amerikanska regeringen under ett års ansträngningar nästan hade lyckats få araberna att acceptera Shamirs egen fredsplan och denne plötsligt backade ur. Bush ansåg sig också ha fått muntliga men bindande löften av Shamir och dennes utrikesminister David Levy om ett stopp för nya bosättningar på Västbanken för att arabländerna skulle komma till förhandlingsbordet. Dessa löften sveks av dåvarande bostadsministern Ariel Sharon, vilket ledde till att amerikanska lån på fyrahundra miljoner dollar och senare, efter Gulfkriget, den stora amerikanska lånegarantin på 10 miljarder dollar hölls tillbaka. Så småningom kom James Baker att uppskatta Shamirs ärlighet och diskretion. Han fick honom med stor möda att komma till Madridkonferensen, vars fortsättning vi känner till.

Shamirs memoarer som kompletterande läsning
Shamirs syn på relationerna med Bush och dennes administration finner man i hans i sig spännande självbiografi "Summing Up" som kom ut 1994. Denna är intressant som kompletterande läsning och visar återigen vilken viktig och ibland avgörande roll "personkemin" mellan statsmän kan spela i internationell politik.
Baker ger dåvarande vice utrikesministern Benjamin Netanyahu en släng med sleven, när han berättar att denne efter ett förolämpande uttalande om USA's politik portförbjöds för en tid på amerikanska UD. Baker vägrade under alla de följande åren att ta emot Netanyahu. Denne sade att han blivit missförstått.

Maratonsessioner med Assad
Mycket tålamod behövdes för de många mötena med Syriens president Hafez al-Assad. Det var oftast påfrestande maratonsessioner på ibland nio timmar utan paus ens för toalettbesök, i varje fall för Assads del. Skämtsamt kallar Baker dessa möten för "bladder diplomacy" (diplomati med hjälp av urinblåsan). Ändå var det nästan omöjligt att komma någonstans med Assad som gärna höll långa monologer, och detta känns ju igen från senare år. Men Assad sände till slut i alla fall en delegation med sin utrikesminister till Madrid för att sitta i samma rum, ansikte mot ansikte med israelerna. Detta ansågs då i sig vara ett genombrott, som Baker kan ta åt sig äran av.

Kritisk mot Husseini och Ashrawi
Mest kritisk i boken är Baker dock mot de palestinska representanterna, bland dem Faisal Husseini och Hanan Ashrawi som enligt honom mera ägnade sig åt symbolik än substans i sina krav inför Madridkonferensen. Tre års diplomatiska ansträngningar höll på att gå om intet. Genom att ta i ordentligt - "jag stängde den palestinska basaren" - fick Baker dem till slut att ta fram för arabländerna och Israel acceptabla kandidater till Madrid. PLO's folk, dvs Arafat och hans anhängare, var komprometterade genom sitt öppna stöd för Saddam Hussein och dennes Iraks invasion av Kuwait samt beskjutningen av Israel med Scudmissiler.

Palestinierna missad fredschans redan 1973
Baker påpekar att palestinierna redan efter Jom Kipurkriget 1973 missat chansen till fred när de tillsammans med Syrien vägrade komma en fredskonferens.

Franz T Cohn



Textlänkar
Till framsidan
Till arkivet



© Detta material är skyddat av lagen om upphovsrätt. Eftertryck eller annan kopiering förbjuden.