Textlänkar finns längst nere på denna sida

Läsvärt ur kvartaltidskriften Menorah från och om Israel

Bokrecensioner

1-97 s.18

Ett levande vittnesbörd

Jerzy Einhorn: Utvald att leva, Minnen. Albert Bonniers Förlag, 1996. Cirkapris kr 322.

Om sin judiska ensamhet berättar Jerzy Einhorn i minnesboken "Utvald att leva".
Den numera pensionerade professorn från Radiumhemmet fick dela miljoner judars lott. Han är bördig från Czestochowa, Polens heliga vallfartsort, där Svarta Madonnan mirakulöst förlåter syndiga själar. Pilgrimerna fortsatte sina vallfärder förbi det judiska gettot mitt under brinnande krig. De såg sina medmänniskor lida och den förödmjukelse dessa utsattes för samtidigt som de fromt mottog gudsmoderns nåd.

Bakom avspärrningarna pinades Jerzy Einhorn och hans familj. Ett drygt halvsekel har gått sedan grymheterna utspelade sig inför ynglingens ögon. Först nu har han förmått pränta ned det outsägliga på papperet.

Sällan har jag läst något så gripande. Författarens sanningslidelse att i fotografisk detalj återge sin vardags övergrepp och till och med sina ofta skamliga reaktioner måste ha inneburit en omänsklig nervpåfrestning. Även om Einhorn har sitt verk bakom sig återkommer säkert upplevelserna i de nattliga marorna. Dessa erfarenheter kan man aldrig skriva av sig; hans författarskap handlar inte om terapi utan om vittnesbördets obevekliga saklighet.
I Jerzys och judarnas övergivenhet fanns ingen möjlighet till flykt. De som tog sig över taggtråden befann sig i ett fiendeland av angiveri. Polacker pressade av judar deras sista ägodelar innan de anropade Gestapo, polska blåklädda poliser genomförde judejakter, motståndsrörelsen mördade judar och Jerzys lillebror Roman återkom sargad efter att ha smakat på den ariska sidans "frihet". Och deportationerna skedde med balters och ukrainares ondskefulla stöd.

Nazisternas brott förutsatte att samma mentalitet rådde överallt. Varthän skulle en judegrabb ta vägen i detta enade Europa? I vår tid med obehagliga historieretuscheringar av revisionister samt av passiva och aktiva medlöpare som till varje pris vill tvätta bort sina skamfläckar kommer Jerzy Einhorns kliniskt exakt återgivna minnen att tillhöra det historiska arv som eftervärlden begrundande skärskådar.
Salomon Schulman

Epoken Palme och om de intellektuellas ansvar

Per Ahlmark: Det öppna såret, om massmord och medlöperi. 410 sidor. Timbro 1997. Cirkapris kr 295. ISBN:91-7566-326-0.

Hur kan det komma sig att människor, som växt upp i välstånd i ett fredligt land och som fått en god, rent av hög, akademisk utbildning, ägnar sig åt att hylla totalitära ideologier och förhärligar de regimer som förtrycker och mördar sitt eget och andra folk? Per Ahlmark ställer denna relevanta fråga i sin nya bok.

Som uppvuxen i Nazityskland före kriget, där medlöparna, även sådana med doktorsgrad, banade väg för massmorden, och där alla kritiska röster snabbt tystades, har jag själv stått helt främmande för och varit in i själen skrämd av att både nazistiska (under krigsåren) och kommunistiska (från 1968) idéer kommit att omfattas av så många i och för sig intelligenta och bildade människor här i Sverige. Och ännu värre, hur i varje fall de senare idéerna kommit att dominera den offentliga debatten.

Ahlmark kartlägger och går skarpt till rätta med medlöparna, som trott sig vara de nya svenska världsförbättrarna. Han bryr sig inte om att han därmed utmanar alla de f.d. 68-or som nu sitter som recensenter eller redaktörer i massmedia och som passar på att verbalt avrätta både honom och hans nya bok samtidigt som de kan misstänkas för att i smyg skaffa sig ett alibi för sina avlagda (?) åsikter. Verket har historisk betydelse för att det klart visar sambandet mellan de intellektuella medlöparnas inverkan på politikerna och den politik som förts av dessa, med ytterst tragiska följder för enskilda människor, minoriteter och hela länder.

Olof Palme ägnas ett eget kapitel. Ahlmark belyser hur Palme orienterar Sveriges politik mot arabvärlden och terrororganisationen PLO och bort från det demokratiska Israel. Palme stöder också diverse andra totalitära regimer i Afrika, Mellanamerika och Asien. Ahlmark tolkar det till att han därigenom ville skaffa sig en plattform för att avancera till någon hög post inom FN. Min egen mera välvilliga tolkning är att han kanske hoppades att i samarbete med Willy Brandt och Bruno Kreisky kunna omvandla diktatorerna till goda socialdemokrater. Han förbisåg dock att dessa regimer redan hade pantförskrivit sig till KGB och Sovjetunionen. Samtidigt förolämpade Palme sina socialdemokratiska partivänner i Israel, vilket ledde till att Sverige förlorade mycket av sin goodwill och sitt inflytande där.

Per Ahlmark är vår tids sanningssökare. Han är frän och inte som de flesta andra benägen att sopa obehagliga fakta under mattan. Det känns skönt när någon vill säga ifrån istället för att hymla.
Franz T Cohn

Elie Wiesels memoarer

Elie Wiesel: Alla floder rinner mot havet. Natur och Kultur 1996.

Nobelpristagaren Elie Wiesels memoarer Tous les fleuves vont à la mer finns nu på svenska i en utmärkt översättning av Ulla Bruncrona. Elie Wiesel som tilldelades Alfred Nobels Fredspris 1986 behöver knappats någon närmare presentation. Han har skrivit över 30 böcker, bland annat Natten. Få författare har med sådan skärpa och analytisk kraft gestaltat Förintelsens konkreta fasor och konsekvenser för enskilda individer. Förintelsens skugga vilar ständigt över denna memoarbok som börjar i den lilla staden Sighet där Wiesel 1928 föds in i en starkt religiös miljö. Tiden i Auschwitz och Buchenwald där författarens föräldrar och ett syskon omkommer lämnar ingen läsare oberörd.

Därefter följer befrielsen och Elie Wiesels karriär som journalist och författare i Frankrike, Israel och USA där han nu är bosatt. Boken skildrar författarens levnadsöde och ger spännande glimtar ur möten med ledande intellektuella och politiska personligheter. Elie Wiesel har många vänner och beundrare. Knappast någon ställer sig likgiltig till hans budskap. Alla floder rinner mot havet är en bok som i recensioner bemötts med såväl vin som vatten. Men en uppfattning har alla instämt i: Detta är inte en bok som skall lämnas oläst.
Peter Stein

Ett stycke tysk-judisk historia

Ralph Herrmanns: Haberlands. En familj som byggde Berlin. Natur och Kultur 1996. 302 sidor.

En fascinerande familjekrönika som sträcker sig från 1860-talet till nutid. Också en skildring av en tysk kulturs undergång och av den ofattbara ondska som byggde koncentrationsläger och sökte utrota judar och alla andra som inte passade i det tusenåriga riket.

Värdefull kunskap om judendom

Judiska Museet i Stockholm har givit ut en bok om "Sveriges judar, deras historia, tro och traditioner", 163 sidor. I denna behandlas även Antisemitism, Sionism och Israel på ett kort och lättfattligt sätt. Boken är intressant för alla som vill veta något om judendomen, judisk historia samt seder och bruk. Den kan rekommenderas som kursbok på högstadiet eller gymnasiet och för studiecirklar. I slutet finns en omfattande förklaring av de hebreiska termer som förekommer i judiska sammanhang. Redaktör är Jacqueline Stare.

Pris kr 180. Beställs hos Judiska Museet, Box 6299, 102 34 Stockholm, fax 08-318404. ISBN 91-971520-5-6.
FTC



Textlänkar
Till framsidan
Till arkivet



© Detta material är skyddat av lagen om upphovsrätt. Eftertryck eller annan kopiering förbjuden.