Textlänkar finns längst nere på denna sida

Läsvärt ur kvartaltidskriften Menorah från och om Israel

Böcker

Ruskigt om Saddam Hussein

Saddam´s bombmaker

Khidhir Hamza: Saddam's Bombmaker - The terrifying inside story of the Iraqi nuclear and biological weapons agenda.
Scribner New York 2000, 352 sidor,
ISBN 0-684-87386-9.

Det är en skrämmande tanke att en hänsynslös diktator när som helst får atomvapen i sin hand. Ändå är det precis det som kan hända i Irak. Israel försökte fördröja detta genom att redan 1981 bomba den nyuppförda men ännu inte i drift tagna franska atomreaktorn Osirak Man fick utstå hård kritik för detta. Det sades ju att Osirak bara skulle användas för fredlig atomenergiforskning - i ett av världens oljerikaste länder(!). Först långt senare insåg omvärlden att Israel hade handlat rätt. Utan en reaktor kan inte plutonium produceras. Med Osirak i drift hade Irak haft en plutoniumbomb klar vid Gulfkrigets början.

Under Gulfkriget försökte USA och dess allierade från luften förstöra anläggningar där man misstänkte att massförstörelsevapen tillverkades. Efter kriget sändes UNSCOM:s vapeninspektör till Irak. De hittade en del anläggningar och förstörde maskiner och annan utrustning. Men när de kom alltför nära de gömda fabrikerna utvisades de av Saddam Hussein. Ytterligare bombardemang beordrades då av Clinton och Blair men det är tveksamt om de viktiga målen träffades.

Under de få år som gått utan någon som helst insyn har säkerligen allt återställts menar en högt uppsatt irakisk kärnfysiker, som lyckades fly till USA. I sin bok om hur det irakiska programmet för tillverkning av massförstörelsevapen genomfördes säger dr. Khidir Hamza, att en mycket bättre väg för de allierade hade varit att beröva Saddam Hussein den vetenskapliga kompetensen. Utan fysiker, kemister, biologer och matematiker kan man inte konstruera atombomber eller kemiska och biologiska massförstörelsevapen. Däremot kan förstörd utrustning alltid ersättas, bombade laboratorier byggas upp igen, nästa gång under jorden utom räckhåll för bomber. De irakiska vetenskapsmännen av verklig betydelse hade utan vidare kunnat lockas till väst, ut ur sitt gyllene fängelse, menar dr. Hamza. Även ryska och andra länders ingenjörer som strömmade till Irak för att hjälpa till med vapenprogrammen hade kunnat lockas att i stället arbeta med fredligare uppgifter någon annanstans. Troligtvis till lägre kostnad för väst än alla de målsökande bomber och kryssningsrobotar som slösats på ovidkommande mål.

Skrämmande bild av en grym diktator
Dr Hamza tecknar i sin bok "Saddam's Bombmaker" en skrämmande bild av en grym diktatur.

Det är endast sällan att högsta tekniska ledaren för ett så gigantiskt projekt lyckas fly med livet i behåll och sedan kan förmedla sina detaljkunskaper till de allierade. Undantaget var väl Saddams svärson Hussein Kamel som varit den högsta politiska chefen för vapenprogrammen och som med sin familj hoppade av till Jordanien 1996. Han lockades tillbaka av svärfar och mördades kort därefter. Hamza menar att Kamel bara kunnat avslöja generella fakta om vapenprogrammen eftersom han inte var tekniskt kunnig.

Hamza berättar hur UNSCOM:s och IAEA:s inspektörer lurades genom väluttänkta avledningsoperationer så att de trodde att exempelvis utrustning för urananrikning verkligen hade förstörts. Fotografierna var emellertid fejkade.

Men även de irakiska kärnfysikerna blev lurade. De trodde på uppgifter i fackpressen att israeliska forskare skulle ha lyckats anrika uran med hjälp av kraftigt laserljus. Det påstods vara en billigare metod än centrifugering eller membranfiltrering. Irak satsade hundratals miljoner dollar på att försöka kopiera de påstådda israeliska resultaten. Först efter något år upptäckte de irakiska forskarna att israelernas metod var ett "hoax", ett med flit utlagt falskt spår.

Hur lyckas Saddam behålla makten? Hamza förklarar detta på grundval av sina egna erfarenheter. Det är med en gammal beprövad metod - moroten och piskan.

Morötterna som gavs till alla i den inre kretsen av betrodda eller närbesläktade medarbetare, säkerhetsmän och hovherrar bestod av generösa penninggåvor, nya stora Mercedesbilar och annan lyx, det vill säga för irakiern i gemen ofattbara privilegier.

Piskan heter fängelse, alltid förenat med svår tortyr och oftast döden. Även de misshagligas familjer riskerade ohyggliga repressalier. Saddam tvingade till och med en del av sina lojala följeslagare att agera bödlar och avrätta dem av deras kolleger som han misstrodde, med eller sannolikt utan anledning. Många kompetenta funktionärer och militärer eliminerades på detta sätt.

Dr. Hamza fick sin utbildning i kärnfysik i USA på regimens bekostnad och var därför helt fången i systemet. Han steg i graderna på grund av sin vetenskapliga kompetens och fick så småningom jobbet som chef för atomvapenutvecklingen. Han berättar i detalj om hur man gick till väga. Först genom att försöka efterlikna de ursprungliga amerikanska konstruktionerna från 1944-45 som fanns publicerade. När detta inte resulterade i en bomb som var tillräckligt lätt för de irakiska flygplanen eller raketerna, ändrade man programmet och gick in för att istället köpa eller smuggla in komponenter, modern teknologi och know-how. Det enda som saknades 1994, då Hamza lyckades fly ur landet, var tillräckligt med klyvbart material. För övrigt hade man lyckats lösa problemen bl.a. med den komplicerade tändanordningen. Själv kan dr. Hamza inte säga så mycket om utvecklingen av de kemiska och mikrobiologiska massförstörelsevapnen eftersom dessa inte låg under hans kompetensområde. Han berör dock fragmentariskt hur även denna del av Saddams skräckarsenal i stor utsträckning undanhölls FN:s inspektörer.

12 000 byggde Iraks atomvapen
När atomvapenprogrammet nått sin höjdpunkt 1993-94 arbetade 2 000 ingenjörer med det, säger Hamza. Enbart teamet som ansvarade för den mekaniska konstruktionen omfattade fler än 200 ingenjörer. Han säger att man hade minst 300 anställda med doktorsgrad inom fysik, kemi, biologi samt kemisk och nukleär teknologi. Fler än 800 hade civilingenjörs- eller licentiatexamen. Med alla tekniker och arbetare uppgick den totala arbetsstyrkan för att göra atombomben till fler än 12 000 personer, vilket är dubbelt så många som motsvarande amerikanska vapencentrum, Argonne National Laboratory, sysselsätter. Under de sista tre åren av 1980-talet spenderade Irak motsvarande 100 miljarder kronor på kärnvapenutveckling. Dr. Hamza ger i slutet av boken fler detaljer för den tekniskt intresserade, men bokens största värde ligger i detaljavslöjandena om diktatorn själv och dennes omänskliga excesser. På försättsbladet säger han följande::
I dedicate this book to the suffering Iraqi people, who have not had a decent break for eight hundred years.

Läs denna fascinerande autobiografiska skildring, men inte gärna efter läggdags om Du inte vill ha en sömnlös natt. Det är en thriller - ur en skrämmande verklighet.

Franz T Cohn

Denna artikel publicerades i Moderna Tider, juni 2001.



Nina Solomin lär känna chassidernas värld
Nina Solomin: Ok, amen
Om kärlek och fientlighet i chassidernas New York
325 s Wahlström & Widstrand, ca kr.280

Av den chassidiska massrörelsen i Östeuropa blev efter andra världskriget bara en spillra kvar. Genom höga födelsetal har den på endast tre, fyra generationer vuxit sig stark igen.. Man räknar i dag med att det finns ca 165 000 chassider enbart i New York-området och antalet i hela USA beräknar man till ca en kvarts miljon.

Dessutom finns det större chassidiska grupperingar i bl.a. Kanada, Storbritannien, Belgien och Israel. I Sverige finns några chassidiska representanter för Lubavitcher. De finns i Göteborg där deras verksamhet uppskattas mycket i vissa kretsar. Nyligen har det också kommit en ung representant till Stockholm.

Chassiderna är judiska religiösa fundamentalister som lever i avskildhet och strikt efter den religiösa lagen. Den grupp som slagit sig ner i Williamsburg, i nordvästra Brooklyn, har vuxit till nästan 60 000. De tillhör huvudsakligen den s k Satmarsekten, grundad efter andra världskriget av den ungerskfödde rabbinen Yoel Teitelbaum. Det som främst skiljer Satmarsekten från de andra chassidiska sekterna är deras avståndstagande från Israel - de erkänner inte staten eftersom de inte anser den legitim före Messias ankomst.

När den unga svenska journalisten Nina Solomin, som har judiska rötter, 1997 hamnar i det hippa Williamsburg bland trendiga människor, konstnärer, galleriägare osv. möter hon också svartklädda chassider, med tinninglockar och långa rockar, som skyndar fram längs gatan utan att kasta en blick på de mötande.

Nina lockas av den okända värld som chassiderna lever i. Deras livsstil är så annorlunda mot allt vad hon själv tidigare erfarit. De lever i ett modernt samhälle, som de tar avstånd från på alla sätt. De är bokstavstroende, de iakttar en skarp separation mellan könen, de skyr tv, bio och popmusik.

Trots alla varningar från vänner och bekanta beslutar sig Nina Solomin för att försöka lära känna dessa människor. Samtidigt lockas hon att söka efter sin egen judiska identitet.

Ok, amen handlar just om detta sökande och hur hon efter mycken möda, stora ansträngningar och viss finurlighet lyckas bli god vän med chassidiska familjer. Några chassidiska kvinnor hjälper henne att få en inblick i de speciella förhållanden som råder i chassidiskt familjeliv. I många fall blev hon tagen för en presumtiv proselyt, en så kallad "nyreligiös" och chassiderna är alltid villiga att hjälpa en sådan.

Nina Solomins reportage är både välskrivet, uppriktigt och roande. Man får en god inblick i chassidernas liv - så annorlunda mot det liv vi alla är vana vid. Möjligen kan man tycka att hennes analys inte alltid är tillräckligt inträngande - hon gör halt inför företeelser som känns alltför speciella. Som kvinna har hon ju inte heller möjlighet att helt ta del av vad som sker i synagogorna och talmudskolorna. Hon lyckas bli insläppt i en främmande värld, som hon skickligt rapporterar från. För den som är nyfiken på och vill ta del av denna värld kan hennes bok verkligen rekommenderas.

Birgit Blideman



Textlänkar
Till framsidan
Till arkivet



© Detta material är skyddat av lagen om upphovsrätt. Eftertryck eller annan kopiering förbjuden.