Textlänkar finns längst nere på denna sida

Läsvärt ur kvartaltidskriften Menorah från och om Israel

BÖCKER

Jackie Jakubowski: Ljudet av Alef

Göran Larsson: "Judarna, Ers Majestät"

Semy Kahan: Israelisk mosaik

David Horovitz: A little too close to God

Hédi Fried: Ett tredje liv

Ingvar Lundin: Baltiska judar - fördrivna, förföljda, förintade

Susanne Levin: Tillbaka till Király utca

Björn Runeberg: Valdemar Langlet, Räddare i faran

JUDISKA TANKAR

Jackie Jakubowski: Ljudet av alef - Judiska tankar om hemmahörande, minne, identitet, Gud och diasporan.
Natur och Kultur 2000, 222 sidor. ISBN 91-27-08017-6.

För tjugo år sedan undersöktes de svenska judarnas identitet i rapporten Den dubbla identiteten. Där fann man att få av de intervjuade "kunde betecknas som direkt kulturellt stimulerade av att tillhöra två etniska grupper", alltså av att både ha en judisk och en svensk identitet. Den stora majoriteten i undersökningen hade inte funnit något sätt att vara både judar och svenskar. Jag tror att resultatet av studien är representativt för hur många, särskilt yngre, judar upplevde situationen på 1960- och 1970-talet. Man slets mellan sina bägge identiteter. När valet ställdes på sin spets stod det mellan att göra alija eller att assimileras - två alternativ med livsavgörande konsekvenser. Idag hade resultatet av en liknande undersökning blivit helt annorlunda. Samhället har blivit öppnare och mer mottagligt för nya kulturmönster.

Ett av kapitlen i Jackie Jakubowskis nya bok Ljudet av alef heter Svensk jude eller judisk svensk? Författaren ger inte något entydigt svar på vilket av dessa begrepp man skall välja, utan anser snarare att man kan kombinera dem på olika sätt, och tyngdpunkten kommer att hamna på olika platser för olika individer. För trettio år sedan var frågan dock en helt annan, nämligen "Jude eller svensk?". Två begrepp som tycktes varandra uteslutande. I den samtida diskussionen om identitet är begreppen istället inflätade i varandra - judisk svensk eller svensk jude?

Jackie Jakubowskis journalistik och författarskap har utvecklats från att ha specialiserat sig på Mellanöstern och antisemitismen till att omfatta hela det judiska intresseområdet. I centrum för den judiska världen befinner sig urkunderna, de heliga texterna. De utgör också utgångspunkter för flera kapitel i boken, som behandlar talmud, skapelseberättelsen och judiska perspektiv på paradiset och helvetet. Jakubowski visar på relevansen i det judiska arvet i den moderna världen. Den mänskliga tillvaron kan tolkas och omtolkas genom de judiska traditioner som trots sin ålderdomlighet aldrig åldras och blir överflödiga.

Det är drygt trettio år sedan Jakubowski kom till Sverige tillsammans med tusentals andra judiska flyktingar från Polen. Trots ett par viktiga och intressanta akademiska avhandlingar är detta flyktingöde okänt för många. Jackie Jakubowski inleder sin bok med ett besök i det land där han tillbringade sin barndom och sina tonår. Den polska judenheten lever men det finns också en kvardröjande olust i relationen mellan Polen, judarna och det judiska. Och när han återvänder till sin barndoms platser blir minnena starka, inte sällan bittra.

Jakubowski befinner sig mitt i debatten i de kapitel som handlar om "striden om minnet", med Primo Levis ord. Men bortom de moraliska kraven på att den revisionistiska lögnen inte skall få dölja sanningen tycks Jakubowski inte ha någon större tilltro till att man genom minneskampanjer kan förhindra folkmord och förföljelse. Han betonar att "Auschwitz, med sin apokalyptiska tystnad, inte har något budskap". Under sin resa till Polen söker han istället upp den judiska skolan som sjuder av aktivitet. Uttåget ur Egypten står på schemat strax före Pesach. Framtiden för den judiska kulturen och judarna utgår ifrån de judiska källorna, från förmågan att minnas men också att använda minnet.

Anders Carlberg
Recensenten är ordförande i Göteborgs Judiska Församling

ATT FÖRSTÅ JUDENDOMEN

"Judarna, Ers Majestät!" av Göran Larsson.
Jerusalem Center för Bibliska Studier och Forskning Pris 30 kr + 20 kr porto. Box 86, 562 02 Taberg. Tel. 036-632 27. Pg 70 22 08-0.

Teol.dr. Göran Larsson har i denna lilla skrift på drygt 40 sidor sammanfört och bearbetat olika föredrag om hans möten med judendomen. Under många år var Göran Larsson direktor för Svenska Teologiska Institutet i Jerusalem. Själv kristen har han gjort sig uppskattad för sin vilja och förmåga att reda ut olika missuppfattningar om judar och judendomen som råder hos många kristna.
Under titeln En evig Gud - ett evigt förbund behandlar han bl.a. det "kristna" kärleksbudet, Du skall älska din nästa som dig själv. En rabbin hade framhållit för honom att detta är den vanligaste sammanfattningen av Torans (de fem Moseböckernas) bud. Den skriftlärde Hillel hade uttryckt denna tanke så: "Gör inte det mot din medmänniska som är förhatligt för dig själv. Det är hela Toran, resten är bara kommentar. Gå nu och lär dig det!"
Ofta hör man budet "öga för öga, tand för tand" citeras. Enligt rabbinerna handlar budet inte om hämnd utan om gottgörelse för en skada.

Sabbaten - ett evigt tecken
Meningen med sabbaten är att vara ett tecken mellan Gud och Israel, ett tecken genom vilket Gud helgar sitt folk 2 Mos 31:12-17 säger:
"Herren sade till Mose: Tala till israeliterna och säg: Mina sabbater måste ni hålla, ty sabbaten är ett tecken som förenar mig och er, genom alla släktled, för att ni skall veta att det är jag, Herren som helgar er."
Under titeln Vad skiljer och vad förenar? behandlar Göran Larsson ständigt aktuella, viktiga frågor. Han fastslår att Bibeln både förenar och skiljer. Tre fjärdedelar har judar och kristna ihop - det Gamla testamentet. Men den sista delen - det Nya Testamentet - skiljer oss åt.
Det som kristna ofta förbiser i Gamla Testamentet anser Göran Larsson vara det som hållit det judiska folket vid liv under historiens lopp: Sabbat, högtider, matföreskrifter, omskärelse, bud och förbud i Toran har bidragit till att judarna behållit sin identitet 4 000 år efter Abraham!
Göran Larsson disputerade 1980 på en avhandling som handlade om hur Stora Försoningsdagen firades i Jerusalems tempel under Nya testamentets tid. Han har ständigt verkat för att förbättra relationerna mellan judar och kristna i hela världen. Denna lilla bok ingår i hans kamp för ökad förståelse dem emellan. Boken har utkommit på tio olika språk! Läs den och diskutera!

Birgit Blideman

MÄNNISKOÖDEN I ISRAEL

Semy Kahan: Israelisk mosaik.
Megilla-Förlaget, tel/fax 08-373149 och Församlingsförbundets Förlag,196 sidor. ISBN 91-89340-08-6.

Inte varje dag har vi glädjen att läsa femton upplysande och underhållande kapitel om olika människoöden i Israel. Alla kapitlen, författade av Semy Kahan, finlandssvensk jude, född 1933, tycks skrivna efter personliga möten med människor vi inte så lätt stöter på i Israel, åtminstone inte som vanliga turister.
Uppe på Karmelberget möter vi en tyska Emma Berger som efter en svår sjukdom räddades till livet. Här ville hon förverkliga det gudomliga budskapet hon ansåg sig ha tagit emot då hon överlevde. Kollektivet Bet El (Guds hus) lever här i en självpåtagen isolering alltsedan mitten av 1960-talet, naturligtvis till en början inte utan en del svårigheter, då många befarade att gruppen skulle ägna sig åt kristen mission. Medlemmarna ville av någon sorts tacksamhet också vara till nytta för staten Israel och började därför på 1960-talet tillverka filteranordningar för civilbefolkningen och soldaterna i bunkrarna. Gruppen är liten men tillsammans med medlemmar i andra delar av världen utgör de ca 1500 personer och gifter sig företrädesvis inom gruppen. Utbildningen, ledd av en svensk lärare, är begränsad till kollektivets egna behov.
Juda var hemvist för de två stammarna Juda och Benjamin. År 722 före den vanliga tideräkningen intogs Israel, där övriga tio stammar levde, av stormakten Assyrien. Israels befolkning deporterades österut. Redan tidigt spekuleras det kring dessa tio stammar och frågan var och är: Var slog de sig ned? Många folk och etniska grupper såväl i Asien som i Afrika anser sig vara avkomlingar till dessa tio stammar. Shinlung i Indien i Manipur hade en Gud med namnet Je (kanske första stavelsen i Jehova) och har i sina riter inslag som i olika utsträckning påminner om judarnas religiösa liv. En liten grupp i den stora shinlungstammen ville utvandra till Israel och några hundra har utvandrat, bl a Gamliel Ganate. Han säger: Jag känner att jag förverkligar den bibliska profetian om de tio stammarnas återkomst till Israel.
På Mallorca finns en liten grupp kallad chuetas. De är avkomlingar till de spanska judarna som tvångsdöptes på 1400-talet. Nisan Ben Avraham växte upp i staden Palma. Hans föräldrar levde som katoliker men en dag berättade fadern att han tillhörde chuetas. I dag lever Nisan Ben Avraham, sedan han konverterat, i Israel med en religiös judinna och sina elva barn!
Rose Willy är en kristen engelska från medelklassmiljö som gift sig med en beduin. Bland Israels muslimska araber utgör beduinerna 15% eller 120 000. Hennes oro gäller de tre barnens framtid. Skall de kunna få en bra framtid i sin judiska omgivning?
Semy Kahan berättar alltså om män och kvinnor som kommit till Israel av vitt skilda skäl. Han beskriver inte allt i rosenrött och låter oss förstå att kollektivet Bet El likaväl som Gamliel Ganate från Indien möter svårigheter. Rose Willys liv då hon skall hjälpa beduinkvinnor till nya sysselsättningar och samtidigt ge sina barn en bra framtid tycks allt annat än lätt.
Läs boken för dig själv eller läs den med en grupp och ni får många uppslag till intressanta diskussioner.

H F

A LITTLE TOO CLOSE TO GOD

David Horovitz är redaktör för den engelskspråkiga tidskriften "Jerusalem Report", kanske den bästa tidskriften i Israel. Han har invandrat från England, hans hustru kommer från Texas.
Nu har David Horovitz skrivit en kontroversiell bok om Israel som heter "A little too close to God". En av hans tidigare medarbetare Ralph Amelan recenserade boken i Jerusalem Post. Jeffrey Goldberg som ofta skriver om Mellanöstern har anmält den i New York Times Book Review. Två ganska olika röster om samma bok.
Amelan påpekar visserligen att Horovitz' förutsägelser att Barak snabbt skulle skapa fred och få ordning på det mesta inte har hållit streck. Men han grips av duvan Horovitz´ starka lidelse för sitt land och menar att boken ger en livlig bild av Israel. Den kommer att fascinera läsare som endast känner Israel från tidningsrubrikerna, säger han.
Goldberg är mer kritisk. Han har intrycket att vad som får Horovitz ur slafen på mornarna är hans dyrkan av Rabin och hans hat mot Netanyahu. Det är just den sortens hyperkänslomässighet som har lett till att livet i Israel har förråats, skriver Goldberg som också anser att Horovitz förefaller naiv när han hävdar att palestinierna är ivrigare att få fred än israelerna.
Boken på 311 sidor är utgiven av Alfred A. Knopf, New York och kan beställas från
orders@jpost.co.il

Anders H. Pers

LEVA VIDARE

Hédi Fried: Ett tredje liv - Från jordbävning i själen till meningsfull tillvaro.
Natur och Kultur 2000, 203 s.

Hédi Fried skriver i sitt förord att kunskapen om Förintelsen måste föras vidare för att de döda inte skall falla i glömska, för att något sådant aldrig skall kunna hända igen, för att återupprätta de överlevande, för att värna om demokratin.

Hédi Fried har i sina tidigare böcker "Skärvor av ett liv" (1992) och "Livet tillbaka" (1995) skildrat sitt liv i och efter Auschwitz. Som psykolog och en av Förintelsens överlevande har hon frågat sig hur man efter Förintelsen klarar att leva vidare. Hur kan man hjälpa de överlevande, deras barn och barnbarn?

"Ett tredje liv" dokumenterar de insatser Hédi Fried gjort inom detta område, bl.a. inom det socialpsykologiska projektet Café 84. Alla som överlevt Förintelsen lider av trauma, som enligt Svenska Akademiens ordlista definieras som en kvarstående skada efter en psykisk chock. Hedi Fried ser det som en jordbävning i själen.

I boken skildrar författaren olika livsöden och vikten av att bearbeta de traumatiska upplevelserna och att bryta tystnaden mellan de olika generationerna. Ofta ville ju inte de överlevande låta sina barn ta del av de hemskheter de tvingats genomlida. "Hur kom det sig att dessa barn, som det slösades så mycket kärlek på, som skulle ha allt föräldrarna måst försaka, ändå inte blev de lyckliga människor som det förväntades att de skulle växa upp till?" Viktiga frågor ställdes och den långa vägen till lösning skildras utförligt.

Hédi Fried har tilldelats officiella utmärkelser för sina insatser för Förintelsens överlevande, bl.a. Illis Quorum (1998). 1999 blev hon utsedd till Årets europé och i år har hon erhållit Natur och Kulturs kulturpris.

Birgit Blideman

FÖRINTELSEN AV DE BALTISKA JUDARNA

Ingvar Lundin: Baltiska judar - fördrivna, förföljda, förintade.
Warne Förlag 2000, 237 sidor, ISBN 91-96425-05-6.

Detta är en nödvändig bok, och sällan har beskrivningen "nödvändig" varit så nödvändig. Bokens författare, journalisten Ingvar Lundin, är medlem i Östersjöjudiskt Forum som arbetar för de få ursprungliga baltiska judar som överlevt Förintelsen samt för de judar, många är nu nödlidande gamla, som invandrat efter andra världskriget. Lundin skildrar, med rikliga referenser till historiska dokument och forskning, de baltiska judarnas tragiska öde.
En stor del av Sveriges judar har sina rötter i Baltikum. Judar har levt där sedan 1300-talet. Många av oss vet för lite om denna sin bakgrund, om släktingarnas öde, om hur man levde och hur man dog under århundranden av tysk och rysk förföljelse. Och alldeles särskilt vet vi för lite om vad som hände de baltiska judarna under den nazityska ockupationen och Förintelsen samt under Sovjetunionens styre. Dessa katastrofer ligger nära i tid och rum och hade likaväl kunnat drabba oss här i Sverige.
Lundins bok är välskriven och därför lättläst. Men naturligtvis är ämnet sådant att boken inte är lätt att läsa. Trots det, eller just därför, bör vi alla ha den i vår bokhylla.. Köp den och läs den!

Leon Gerson

TILLBAKA TILL KIRÁLY UTCA

Susanne Levin: Tillbaka till Király utca
Bokförlaget Natur och Kultur 2000, 197 sidor,ISBN: 91-27-08046-3

Sakta, kapitel efter kapitel i boken, utvecklar sig den urgamla metoden att knäcka en valnöt med hjälp av en annan. Man tar dem i näven och så klämmer man till, ända tills dess att skalet på en av dem spricker. Sen är det bara att fortsätta, tills man kommer åt frukten, nötens innersta, både smak och hemligheter. Så lär vi oss av Susanne Levin hur det kan gå till när man letar efter sina rötter i ett land där ens mor och övrig släkt varit villebråd, när de tyska och ungerska nazisterna var på jakt. Susanne låter den unga judinnan Lea klämma nötterna, sanningens nötter om Király utca (gatan), i staden Pécs, i landet Ungern. Och det blir också hon som kommer att lida mest av resultatet. Berättelsen är krampaktig. Som om Lea ständigt kämpade mot gråten, medan rötterna grävs upp. Det är som sig bör. För den jude eller judinna som för första gången åker tillbaka till sina rötters land i Europa, får räkna med sånt. Även om vederbörande, som Lea i detta fall, är född i Sverige. Därför att vid resmålet finns minnena, de förfärliga minnena. Egna eller som i Leas fall, mammas. Och inte nog med det. Där finns också judehatet, som lever och dyker upp när man minst anar det. Man frågar sig varför? Varför måste Lea och hennes mor äta en god måltid på ett vackert ställe, i sällskap med ett hakkors som någon hade ritat på en sten? Varför kan man råka illa ut i Pécs eller Budapest, om man bär en Davidstjärna synligt om halsen? År 1997? Varför? Ja. Fråga ungrarna. Eller österrikarna eller tyskarna eller balterna, som så ytterst ogärna talar om "det där". I Susanne Levins bok fann jag berättelsen om besöket i rötternas land. Jag tror att jag har förstått den. Många andra kommer också att förstå den, men frågan är om den breda, svenska publiken kommer att förstå den och uppskatta den. För den har lyckligtvis aldrig behövt besöka rötternas land, och kan därför få det lite svårt att hänga med i denna krampfyllda resa dit.

Robert Neufeld

EN HJÄLTE FÖR MYCKET

Björn Runeberg: "Valdemar Langlet, Räddare i faran"
Megilla-Förlaget 2000, tel/fax 08-373149, 87 sidor, ISBN: 91-89340-06-x

Ett litet häfte om ett stordåd. Så skulle jag vilja formulera omdömet, det enda egentligen som behövs. På omslaget ett porträtt, ansiktet av en man. Dragen präglas av allvar, blicken är riktad mot det oerhörda som mannen söker hindra. En 87 sidor lång, senkommen eloge över en av de få hjältar som gick in mellan dödens käftar 1944 för att rädda liv. Han lyckades. Valdemar Langlet var namnet. Hur många svenskar av i dag vet vem han var? Några visste det i alla fall år 1944, men dessa var inte nådiga mot honom, vilket är vad häftet handlar om. Efter dåtidens mått mätt, blev han utskälld av herrarna i Svenska Röda Korsets ledning, inklusive dess högste chef, prins Carl. Varför blev han det? Och varför glömdes han nästan helt bort efter kriget? Frågorna besvaras i avsnittet "Sveriges och SRK:s hantering av Langlet". Där står nämligen (sid 69): "Sverige uppfattas av många som ett en-fråge-land, dvs vi kan bara hantera en fråga i sänder". Författaren menar att vid sidan av Raoul Wallenberg (och Folke Bernadotte), skulle det ha varit för mycket att ha ytterligare en person att stötta då, liksom att lyfta fram sedan. En, möjligen två hjältar kunde man hantera, men inte fler. Författaren har säkert rätt i det han menar. Men jag tror att man kan tillägga, att ointresset för det som skedde i Budapest, och motivationen för att agera där, var minst sagt begränsat på sina håll i Stockholm. Här ansågs det, till och med så sent som 1944, att uppgiften att hålla Tyskland lugnt, måste få högre prioritet än Langlets räddningsaktion i det avlägsna Budapest.

Robert Neufeld



Textlänkar
Till nästa artikel (i detta nummer)
Till föregående artikel (i detta nummer)
Till framsidan
Till arkivet



© Detta material är skyddat av lagen om upphovsrätt. Eftertryck eller annan kopiering förbjuden.