Historiker i nazismens tjänst

Hitler mutade sina generaler

En judisk musikers livsöde

Nya böcker från Israel - på engelska och svenska

DET STÖRSTA HOTET
Saddam Hussein förberedde folkmord mot Israel under Gulfkriget

Richard Butler: The Greatest Threat - Iraq, Weapons of Mass Destruction, and the Crisis of Global Security, publicerad av Public Affairs, a member of the Perseus Book Group, New York 2000, 262 sidor, ISBN 1-891620-53-3. Pris hos www.amazon.com USD 18.20 plus frakt och svensk moms. Boken har även kommit ut i England hos Weidenfeld & Nicholson General under titeln Saddam Defiant.

Författaren Richard Butler är en ansedd australisk diplomet med många års erfarenhet av internationellt nedrustningsarbete. Han utsågs i juni 1997 av FN:s säkerhetsråd till svensken Rolf Ekéus efterträdare som chef för UNSCOM (United Nations Special Commission on Iraq) för en period av två år. Denna organisation hade som uppdrag att verifiera Iraks förstöring av massförstörelsevapen med hjälp av inspektion på plats.
När väl UNSCOM kunde visa att alla missiler, alla kemiska giftvapen och -substanser, alla farliga smittämnen samt kärnvapen och deras tillverkningsutrustning hade redovisats av Irak och bevisligen förstörts, skulle FN häva sanktionerna mot Irak.

Butlers bok är mer nervkittlande i sin torra framställning än en James Bond thriller eftersom den handlar om ett i verkligheten existerande farligt gäng som behärskar en hel stat på 22 miljoner invånare och som använder varje knep för att behålla makten och bygga vidare på sina massförstörelsevapen. Detta på sitt folks bekostnad. Butler visar att vi alla har verklig orsak att vara oroade. Tariq Aziz, Iraks utrikesminister och Saddams ställföreträdare, som var den man som Butler hade att förhandla med, medgav vid ett samtal att de med biologiska stridsmedel laddade Scudmissiler som funnits men aldrig avfyrats, var avsedda för "den sionistiska enheten" dvs. Israel. Butler fick känslan av att uppsåtet var folkmord.

Trots att UNSCOM grävt upp klara bevis för att det funnits stridsspetsar laddade med den fruktade nervgasen VX, ville Irak aldrig medge sådan produktion. Ingredienserna för att göra VX hade importerats, men man försökte ljuga bort den ansenliga mängden. När kvantiteten kunde bevisas, sade man istället att man aldrig laddat någon ammunition med VX. Ofta, när UNSCOM:s inspektörer närmade sig en anläggning där man misstänkte att förbjuden forskning och tillverkning pågick eller där det kunde finnas upplysande arkiv, skyndade sig irakierna att flytta på graverande utrustning och materiel. Inspektörerna möttes av tomma fabrikshallar eller laboratoriebänkar och tömda arkivskåp.

Det är beklämmande hur Ryssland, Frankrike och Kina, av olika skäl, gick Iraks ärenden och försökte misstänkliggöra eller stoppa UNSCOM:s verksamhet med syfte att avveckla FN-sanktionerna mot landet.. Speciell graverande för Ryssland är uppgiften i boken att dåvarande utrikesministern Primakov bevisligen hade tagit emot mutor av Irak. Därutöver är Ryssland alltjämt intresserat av att snarast få tillbaka 8 miljarder dollar som Irak är skyldigt sedan tidigare.
FN:s generalsekreterare Kofi Annan spelar en ganska sorglig roll i boken. Han tycks aldrig ha förstått allvaret i Saddam Husseins ambitioner. Annans försök att nå en diplomatisk uppgörelse med Irak för tankarna till Chamberlains avtal med Hitler i München 1938. Återigen har man här i Saddam Hussein en diktator med helt andra visioner än att ge sitt folk fred och välstånd.
Butlers bok ger en levande bild av samtalen bakom kulisserna. Här framkommer sådant som man annars aldrig får höra via media. Lögnerna och de förtäckta hoten som Saddam Husseins handgånge man Tariq Aziz utsätter Butler för är skrämmande läsning.
Med den fyra dagar långa bombningen av irakiska anläggningar för tillverkning av massförstörelsevapen som USA och England genomförde i december 1998 när de hade tröttnat på Iraks undanmanövrer, upphörde UNSCOM:s verksamhet. Richard Butler har gjort vad han kunnat för att skydda världens säkerhet och lever nu som privatman i New York.

Som epilog till Butler redogörelse skall endast tillfogas att det nyligen rapporterades att Irak provskjutit en egen ballistisk missil. Det antas att den kan utvecklas till ett hot mot både Israel och andra länder. Butler sade nyligen vid ett besök i Jerusalem, att Irak har förmåga att tillverka ansenliga mängder VX nervgas och senapsgas och att det troligtvis finns kvar 16 Scud-stridspetsar som kan fyllas med antrax-bakterier. Man har också teknologin för att tillverka kärnvapen. Allt som fordras är att man kommer över klyvbart material. Här tävlar Irak uppenbarligen med Iran. Exakt hur långt Irak har kommit med dessa projekt vet man inte sedan FN:s inspektioner upphört 1998.
Förbudet att exportera olja för annat än att köpa livsmedel och medicin och att betala krigsskadestånd till Kuwait kringgås av Irak. Oljan säljs billigt via mellanhänder i bl.a. Iran och vissa gulfstater och kommer ut på världsmarknaden. Det irakiska etablissemanget lär ha gott om pengar.

Hitler mutade sina generaler
Gerd R. Ueberschär och Winfried Vogel: Dienen und Verdienen, S. Fischer, 1999

I alla tider har självhärskare skaffat sig lojala medarbetare och vasaller genom att utöva stor generositet mot dem, ofta med andras tillhörigheter. Gåvor i form av pengar, lantegendomar eller titlar förenade med materiella privilegier tillhörde i alla tider konungars sätt att belöna sina vapendragare. Gustav II Adolf tillät under trettioåriga kriget sina svenska generaler att forsla hem konstskatter från plundringståg på kontinenten. Dessa konstföremål och tavlor finns idag i svenska slott och kyrkor. Napoleon var en annan generös härskare. En av hans marskalkar, Bernadotte, belönades med ett eget kungarike utan att det kostade Napoleon en enda sou. På liknade sätt agerade Adolf Hitler helt egenmäktigt och köpte sig lojalitet och följsamhet hos sina generaler och partifunktionärer genom utomordentligt stora mutgåvor ur statskassan ända fram till slutet, när denna kassa i stort sett var tömd. I boken Dienen und Verdienen (Tjäna och förtjäna) kartläggs mycket av dessa jättelika och ibland inte ens förtjänta presenter i kontanter, egendomar och privatvåningar som inte sällan hade tillhört utvandrade eller deporterade judar. Uppenbarligen hörde presidenten Hindenburg och Italiens diktator Mussolini till gåvomottagarna, vilket kan förklara en del av trettiotalets politiska skeenden. Men något nytt fenomen var det ju inte. Boken behandlar dock inte de övriga höga nazikoryféernas av Hitler sanktionerade rån och stölder. Bl.a. Göring, Göbbels och Himmler bedrev sina egna entreprenader och gunstlingssystem.
Franz T Cohn

Tomas Böhm: "The Vienna Jazz Trio"
Bokförlaget Natur och Kultur 2000, 395 sidor.
ISBN 91-27-07861-2

Den här boken har blivit sågad i en annan tidskrift, såg jag härförleden. Det gjorde mig lite förvånad. Men nu verkar kritikerkollegan inte sätta värde på den inblick i jazzmusikens inre liv som boken bjuder på, inte heller verkar han uppfatta boken som den uppgörelse med ett svek i kolossalformat som den alldeles tydligt är för mig. Jag vill inte, kan inte såga boken. Kanske för att jag själv skrivit en egen uppgörelse med ett liknande svek, gjort upp räkningen med mina ungerska landsmän, som förnekade mig när jag behövde deras stöd som bäst. Författaren låter bokens huvudfigur en åldrig Nathan Menzel komma till tals. Sittande vid Stilla Havets strand i San Diego, berättar han vad han varit med om som ung pianist i trettiotalets Wien, när decenniet började forma sig efter de nazityska normerna. Vi får följa hans historia som vänsterorienterad motståndsman, sedermera efterspanad skribent av flammande protester mot det annalkande tyranniet, men också hans väg från välutbildad pianist i det klassiska genren, till banbrytande jazzmusiker i ett Wien, där jazz blev vida bespottad. Nathan rör sig i de unga, intellektuella, judiska kretsarna. Hans kontaktnät har sitt centrum kring det nav som hans trio utgör. När österrikarna omfamnar nazismen, när sveket mot deras judiska landsmän börjar visa sig i all dess grymhet, när lägret Mauthausen öppnas för att svälja judar och andra folkfiender, när bödlarna på allvar börjar jagar Wiens judar, ger sig trion iväg till Paris. Nathan lämnar föräldrar, hustru och barn i tron att de kan komma efter honom. Så blir det inte. Medan han spelar med jazzens giganter i Paris och senare i London, får han veta att hela hans familj mördats. Nathan kommer till Amerika. Genom honom och hans trio får vi stifta bekantskap med hörnpelarna av jazzen, Coleman Hawkins, Charlie Parker, Benny Goodman, Miles Davis och andra. Efter kriget kommer Nathan tillbaka till Wien, för att leta efter de sina. Han hittar dom inte. Han hittar sorg i stället och fortsatt hat, som denna gång får sin näring av att han är tillbaka och kräver av tjuvarna en del skärvor av det som en gång varit hans. Åter i Paris stöter han ihop med de unga svenska musikerna Arne Domnerus och Bengt Hallberg. Dessa ordnar så att trion får spela på Nalen i Stockholm, och här, av en ren tillfällighet, återfinner Nathan ett av sina barn, en dotter som hade överlevt. En känsloladdad återförening. Boken bjuder också på en del andra, oväntade möten med det förflutna, vilket berikar berättelsen med en del spänning, som bryter av de två huvudlinjerna, glädjestunderna som musiken ger och sorgen över det som hade hänt. För mig är boken en uppgörelse. Alla vi som undflytt mordmaskineriet har en historia att berätta. Dels för att hugfästa minnet av dem vi har förlorat, men också för att sent omsider kunna komma tillrätta med sorgen över att vårt eget folk, det folk alltså, som sett oss födas och vars språk, kultur och historia var vår egen, har förnekat oss, förrått oss, sänt oss in i slakthuset. Österrike är ett av många länder i Europa, där folk i mängder ställde sig frivilligt till Nazitysklands förfogande, och hjälpte till att genomföra historiens största brott mot mänskligheten. Sina små tillkortakommanden till trots, är det här som boken lyckas stort, nämligen genom att påminna oss om detta. Att den dessutom ger oss intressanta glimtar ur den fantastiska värld som jazzen är, räknar jag som ett klart plus.
Robert Neufeld

Gefen Publishing House i Jerusalem ger ut läsvärda böcker för den som gärna läser engelska. Givetvis handlar de om israeliska eller judiska ämnen. Två av dessa anmäls här. De behandlar vitt skilda ämnen. De kan beställas på www.israelbooks.com

Born Again av Richard Oestermann, 208 sidor, är en samling av trettiofem korta reportage från ett mångfasetterat land. De flesta av dessa lättlästa berättelser och intervjuer har tidigare varit införda i olika skandinaviska tidningar. Vill Du snabbt veta något om en ballerina från Bolshoi som bildar balletskola i Israel, eller samaritanernas religion, historia och liv, eller var i Tel Aviv ungdomen möts på kvällen, eller möta intressanta personligheter som inte omtalas i medias nyhetsrapportering från Israel, så ger Dig Oestermanns snabbskisser en underhållande och livfull läsning. ISBN 965 229 2141.

The Jews' Secret Fleet av Joseph M. Hochstein och Murray S. Greenfield, 190 sidor, reviderad 1999, berättar om hur överlevande från Förintelsen i hemlighet transporterades från europeiska hamnar till Palestina före 1948. Gamla skrov inköptes i Nordamerika för judiska pengar, rustades upp så gott det gick och bemannades med amerikanska och palestinska frivilliga. Dessa försökte sedan ta sina överlastade fartyg, där passagerarna låg packade som sardiner, genom den brittiska flottblockaden utanför Palestina. Boken berättar om de hjältedåd där fartyg som Exodus, Hatikvah, Arlosoroff (även känt som Ulua, med flyktingar från Skandinavien) och Haganah har skapat historia. ISBN 965 229 023 8.

Utkommer på svenska under hösten 2000:
Israelisk mosaik av Semy Kahan, Församlingsförbundets förlag, Helsingfors, i samarbete med Megilla-Förlaget, Stockholm, tel/fax 08-373149. ISBN 91-89340-08-6. Semy Kahan bor i Israel sedan 1959 och verkar där som frilansjournalist. Han skriver för flera tidningar i Norden. Hans nya bok är en samling intervjuer med israeler från skiftande bakgrund och yrken. Den speglar ett spännande land befolkat av spännande människor.

Textlänkar

Till nästa artikel (i detta nummer)

Till föregående artikel (i detta nummer)

Till framsidan

Till arkivet