Läsvärt ur kvartaltidskriften Menorah från och om Israel
BOKRECENSIONER
Sju nya böcker anmäls här
Människorna i Första Moseboken
Bibelns äldsta berättelser lär oss om
identitet, sexualitet, nära relationer,
vardagslivets konflikter och mänsklig mognad
Naomi H. Rosenblatt och Joshua Horwitz: Brottas med änglar, Natur & Kultur, 1999.
Är Bibeln verkligen relevant för dagens människor?
Med den frågan som utgångspunkt återberättar och tolkar Rosenblatt och Horwitz de fascinerande historierna om människorna i Första Moseboken. De gör det utifrån ett psykologiskt/psykodynamiskt perspektiv. Generation för generation får läsaren följa Bibelns folk och deras brottning med livets svåra frågor, stora som små - lika brännande aktuella idag som någonsin. Vi känner alla igen oss i de eviga frågorna om: kvinnans roll i samhället, föräldrarollen, vuxenlivets ansvar och plikter, tro och tvivel samt våra religiösa, andliga och moraliska värderingar.
Enligt författarna har de utmaningar som Adam och Eva, Abraham och Sara och deras ättlingar, stod inför på intet sätt förlorat sin aktualitet för oss moderna människor.
På ett fascinerande och inträngande sätt diskuterar Rosenblatt och Horwitz kring Bibelns eviga och djupa visdom. De inbjuder såväl kristna som judar att utforska och reflektera kring sitt gemensamma religiösa och andliga arv. De bibliska berättelserna är hämtade från Första Moseboken.
Som läsare upptäcker man hur mycket det faktiskt finns att hämta i Första Mosebok - med tanke på vår egen samtid och dess yttringar. Ett exempel härpå är hur vårt trygghetssystem, i form av arbetslöshetsersättning, sjukförsäkring och andra bidragsförmåner, har sitt ursprung i Första Moseboken 18:1-15; "...var och en skall ge vad hans hand förmår, alltefter måttet av den välsignelse som Herren, din Gud, har gett dig". När Abraham får besök av tre ökenvandrare skyndar han sig att göra i ordning en festmåltid till dem. I texten finns inget som antyder att Abraham skulle ha känt igen dem som Guds änglar. Istället visar det att Abraham känner igen Guds anlete i alla människor han möter. Alla är skapade till Guds avbild.
Det är, med andra ord, genom att möta och hjälpa våra medmänniskor som vi kommer närmare Gud. Vi kommer alltså inte närmare Gud genom att "gå upp i våra själar i meditationens upphöjda avskildhet." Väl värt att tänka på i dessa tider då intresset för det så kallade nyandliga tänkandet (New Age) tycks obevekligt. Finns det en risk att den gästfria attityden till medmänniskan går förlorad då människan upphöjer sin egen självpåtagna andlighet till norm?
Brottas med änglar är en bok att läsa om och om igen. Den är en lika inspirerande som handfast vägvisare till Bibeln - alla tiders mest framgångsrika självhjälpsbok. Eftersom författarna respekterar Guds ord, lagen och traditionen är Brottas med änglar ett välkommet och balanserat bidrag till den "vildvuxna" flora av böcker som ges ut idag om allt mellan himmel och kosmos, och däremellan kommer "Gud-finns-inom-oss-mentaliteten".
Naomi H. Rosenblatt är israelisk-amerikansk psykolog och psykoterapeut. I mer än 25 år har hon föreläst och undervisat om Bibeln. Joshua Horwitz är journalist och elev till Naomi H. Rosenblatt sedan 1978.
Brottas med änglar vänder sig till vanliga människor med vanliga problem och funderingar. Även psykologer/psykoterapeuter, själavårdare, lärare av alla slag och präster tror vi kan ha behållning av boken.
Thomas Silfving och Gunilla Nilson
(Recensenterna arbetar som psykologer i Stockholm)
Det började inte med slutet
Victor Klemperer: Intill slutet vill jag vittna - Dagböcker 1933 - 45. 2 band. Norstedt 2000, ISBN 91-1-300557-x
Nazister växer inte nödvändigtvis fram bland missanpassade ungdomar eller ur miljöer där föräldrar försummat sina barn, såsom det framförs av engagerade socialarbetare i Sverige. I varje fall i Nazityskland var motiven till att bli anhängare av nationalsocialismen helt andra. Ren och skär opportunism, karriärlystnad, pliktkänsla och följsamhet som gav chansen att bli belönad var istället de väsentligaste drivkrafterna hos de vanliga välanpassade tyskarna. Genom att vädja till dessa sidor kunde Hitler genomföra sin vansinnespolitik. Samtidigt fanns det människor som lät en inneboende godhet och barmhärtighet ta överhand över rädslan för Gestapo för att hjälpa kvarvarande, ännu inte deporterade judar i sin omgivning, kanske med ett klädesplagg, en brödbit eller ett stycke korv. Men verkligt civilkurage för att sätta stopp för de nazistiska omänskligheterna var det ingen som vågade visa, inte ens när städerna redan var sönderbombade och nederlaget blivit oundvikligt. Den effektiva tyska byråkratin fungerade ända till slutet och tjänstemännen gjorde sin plikt!
Victor Klemperer, en professor i litteraturhistoria vid tekniska högskolan i Dresden som fick yrkesförbud på grund av sin judiska börd och avskedades, leder oss i sina utomordentligt gripande och personliga dagboksanteckningar genom den från 1933 gradvis framväxande förnedringen av de tyska judarna, som varit stolta tyska medborgare. Deras lojala fosterlandskänsla hjälpte dem inte, inte heller som hos Klemperer att bli döpt, och de brännmärktes av nazisterna som mindervärdiga. Fram till 1940 skulle de drivas ur landet. Det var först när detta inte lyckades helt eftersom omvärlden stängde sina gränser, som massmord blev ett alternativ för Hitler och hans medbrottslingar.
Graverande svensk historia
Alldeles före pressläggning inflyter till redaktionen en helt ny bok på 621 sidor med titeln "En jude är en jude är en jude... " med undertiteln - Representationer av "juden" i svensk skämtpress omkring 1900 - 1930.
DE TYSKA JUDARNAS HISTORIA
The Invisible Wall - Germans and Jews, a personal exploration, Counterpoint, Washington D.C. 1999, ISBN 1-59243-012-8 (Paperback, 444 sidor).
SKILDRINGAR FRÅN HELVETET
Uri Orlev: Ön i Fågelgatan, Rabén & Sjögren 2000, pris 175 kr
Suzannah Gottfarb: Hamna i helvetet. Rabén & Sjögren 1999, pris 231 kr.
Hur lever man judiskt?
Vera Komissar vill i sin bok ge oss en introduktion till judisk tro och tanke, liksom till de judiska helgerna och sabbaten. Också kosher-begreppet behandlas sakligt och ingående. På ett enkelt och lättsamt sätt ges förklaringarna, vilket speciellt bör uppskattas t.ex. av de icke-judar som vill veta mera om judiskt liv.
Till varje judisk helg hör speciell mat och Vera Komissar delar generöst med sig av sina egna och vänners recept på de viktigaste maträtterna.. Tonvikten är lagd på att göra matlagningen så enkel som möjligt, gärna med hjälp av halvfabrikat. Många av recepten emanerar från Israel med flitig användning av citrusfrukter. Alla som intresserar sig för judendomen och Israel bör skaffa sig denna bok, som med sitt trevliga format och vackra foton verkligen bereder glädje, judisk glädje!
Klemperer låter oss träffa en stor skara både hyggliga och onda människor på sin och sin icke-judiska hustrus vandring mot en allt mer diskriminerad och snart icke längre människovärdig tillvaro. Enbart genom att han är gift med en icke-judinna undgår Klemperer med nöd och näppe att deporteras till slutstationen.
Boken anser jag vara ett måste för alla dem som vill få en inblick i den systematiska och gradvisa förföljelsens mekanik. Den utgör även ett varningens finger mot en paragrafridande byråkrati som lätt förtränger sin medmänsklighet. Dessa dagböcker är ett viktigt läromedel som borde utnyttjas innan man visar skolungdomen det sista stadiet av en längre process: Auschwitz och andra förintelsemuseer.
Franz T. Cohn
Det är en uppseendeväckande och berömlig doktorsavhandling, framlagd den 14 april 2000 av Lars M Andersson, historiker vid Lunds universitet. Den har givits ut i bokform av Nordic Academic Press, Box 1206, 221 05 Lund. ISBN 91-89116-11-9. Boken kan beställas från förlaget, tel. 046-333450.
Ett hastigt bläddrande ger en synnerligen nedslående bild av den omfattning som antisemitiska nidteckningar och lögnaktiga framställningar av judars förmenta egenskaper hade i svensk s.k. skämtpress flera år innan Tyskland blev nazistiskt och satte den sortens förföljelser i system. En graverande historia för den demokratiska svenska pressen. Fanns det någon som vågade protestera?
FTC
En lysande familjekrönika av W. Michael Blumenthal:
Die unsichtbare Mauer, Hanser Verlag, München 1999, ISBN 3446196420 (bunden, 517 sidor).
Hitlers förebild finns nog i viss mån hos de preussiska kungarna som visade stor skicklighet i att beskatta sina judar in på bara skinnet med en mängd allt mer fantasifulla pålagor. Furstarna hade dock förstånd nog att hålla judarna vid liv, för de privilegierade hovjudarnas del till och med ett lyxigt liv, för att kunna fortsätta att finansiera sina krig och hovets extravagans med judarnas pengar. I en mycket välskriven familjekrönika "The Invisible Wall" berättar W. Michael Blumenthal Preussens och sedan det tyska rikets historia under flera århundraden och hur judarna levde, så småningom integrerade i samhället men ändå mer eller mindre avskilda. I arkiven har Blumenthal lyckats följa sin familj ända till 1700-talet. Han skildrar på ett lysande och spännande sätt den miljö i vilken hans anfäder och -mödrar levde och verkade, en miljö som under tidernas gång hade växlande inslag av judeförakt eller judehat. Berättelsen tar oss fram till hans och föräldrarnas egen utvandring 1939 ur Hitlertyskland i allra sista minuten till ett judeghetto i Shanghai och vidarevandringen därifrån efter det att japanerna besegrats. Familjen kom till USA 1947. Där slutar boken men inte Blumenthals egen livsväg som då började.
Han är född 1926 i Berlin, skaffade sig i USA en gedigen akademisk utbildning och gjorde karriär. Han blev så småningom chef för Bendix Corporation och styrelseordförande i datakoncernen Burroughs (Unisys). Därefter kallades han av president Kennedy för att för regeringens räkning arbeta med internationella handelsavtal. President Carter utnämnde honom till amerikansk finansminister.
Blumenthal sökte och fann sina rötter medan han skrev boken. Han blev sedermera chef för det nya judiska museet i sin födelsestad Berlin. Cirkeln slöts. Boken "Den osynliga väggen" är fascinerande läsning genom sin historiska vidd och anknytning till författarens egen familj flera generationer bakåt i tiden. Den kunde rent av ha varit min egen familjs historia.
Franz T. Cohn
Det nya millenniet har präglats av en aldrig sinande ström av böcker om Förintelsen. Den naturliga förklaringen till detta fenomen är att de personer som överlevt helvetet känner att Nu eller aldrig måste det sägas. Annars kan det vara för sent.
Uri Orlev bor nu i Jerusalem och kallar sig själv historieberättare. Som sådan har han blivit mycket uppskattad - han har 1996 tilldelats H C Andersenpriset, barnlitteraturens Nobelpris.
Egentligen är Ön i Fågelgatan som är den första av hans böcker som nu utkommit på svenska i utmärkt översättning av Carla Wiberg, en barnbok. Den borde läsas av alla elever i de svenska skolorna men kan mycket väl läsas även av en vuxen publik.
Uri Orlevs alter ego Aleks skildrar sin barndom i en påhittad stad i Polen, liknande Warszawa, under andra världskriget. Mamman har "försvunnit", antagligen dödad i en sjukhussäng, pappan försvinner också. Pojken lever helt på hoppet att pappan skall komma och hämta honom från misären i det sönderbombade hus där han lyckats finna en fristad. Aleks måste inte bara hålla stånd mot tyskarna och polackerna utan också mot de nattliga plundrarna som blir allt djärvare. Hans enda sällskap är en vit mus som han anförtror hela sin förtvivlan och desperation.
Fadern sällade sig till de ghettokämpar som med ett fåtal vapen försökte besegra den starka tyska armén. Fadern hade givit sin pistol till Aleks och lärt honom hantera den. En gång använde Aleks pistolen för att rädda en man, som visade sig vara en ghettokämpe, från de tyska soldaterna. Ghettokämparnas revolt slogs ned, men den hade en djup mening genom att återge ghettokämparna deras självrespekt. De ville hellre dö med ett vapen i handen än genom svält i något utrotningsläger.
Faderns återkomst blir det nästan otroliga slutet på denna i all sin tragik så spännande bok.
Boken har också blivit film, regisserad av dansken Sören Kragh-Jacobsen. Filmen ingick i ett subventionerat filmpaket i projektet Levande historia för att informera och diskutera kring Förintelsen. Den sågs av nära 80 000 svenska skolelever.
Min förhoppning är att en hel del av dessa elever också skall läsa boken, en bok som man kanske aldrig glömmer.
Om Leon, Andra världskriget och Förintelsen lyder underrubriken till Hamna i helvetet.
Suzannah Gottfarb har valt ett annat sätt att skildra det ofattbara. Hon har intervjuat Leon Blaustein, en avlägsen släkting, och låtit honom berätta sin historia från barndomen till överlevnaden i Bergen-Belsen. Kapitlen bär de talande titlarna "I Polen blir vi mer och mer oroliga", "Jag tvingas gräva min egen grav", "Jag blev slav i lilla ghettot", "I stora ghettot blev jag piskad", "Aldrig glömmer jag dagen när barnen försvann", "Vi förs till Auschwitz".
Kapitlen om Leon varvas med viktiga fakta, dels om judarna före Förintelsen, dels om allt som skedde under Tredje riket, propaganda och förföljelse. På ett mycket ambitiöst sätt har författaren gått genom ett oerhört stort källmaterial, som varit av vikt för att ge en helhetsbild åt boken.
Hur svårt det varit för Suzannah Gottfarb att skriva denna bok framgår av förordet. Hon skriver där: "Vad det judiska folket gick igenom av förnedring, lidande och tortyr under de åren är så fasansfullt att det inte går att beskriva med ord; att det inte går att föreställa sig för den som inte var med. Ändå gör jag här ett försök att berätta om det ofattbara". Suzannah Gottfarb har gjort ett försök att skildra det ofattbara - och hon har lyckats.
Boken - i mycket vacker formgivning av Pia Hinnerud och med tecknade illustrationer av Ferenc Flamm - kan varmt rekommenderas. Varför inte som vårens examenspresent!
Birgit Blideman
Vera Kommisar: Judisk glädje, Megilla-Förlaget 1999. Tel/fax 08-373149
ISBN 91-89340-00-0
Birgit Blideman
© Detta material är skyddat av lagen om upphovsrätt. Eftertryck eller annan kopiering förbjuden.