Av Marie-Hélène Boccara

Fred med Israel är fortfarande ett främmande begrepp i det palestinska samhället. Detta framgår tydligt när till och med skolbarnen fostras till att hata och att förneka Israels existens.

När fredsförhandlingarna mellan Israel och PLO inleddes på Camp David i somras hade omvärlden en nästan messiansk tro om att parterna äntligen skulle komma fram till ett avtal som en gång för alla ledde till en fruktbar fred mellan israeler och palestinier.

Men förhandlingarna mellan israeler och palestinier handlar i praktiken inte i första hand om fred. De handlar snarare om att komma överens om vissa konkreta frågor som, om de löses, på mycket lång sikt eventuellt kan leda till fred. Idag går förhandlingarna ut på att den ena parten - palestinierna - ställer krav (palestinska flyktingars rätt att återvända, åtminstone hälften av Jerusalem, ytterligare territorium att bilda en stat på, samt att de israeliska bosättningarna skall försvinna) medan den andra parten - Israel - skall tillmötesgå kraven.

Israeler pessimistiska beträffande verklig fred
Enligt konceptet som förhandlingarna inledningsvis fördes under skulle Israel i gengäld få fred. Men få israeler tror längre att de slipper ifrån terrorattacker eller att risken för krig minskar bara för att de har ett fredsavtal med palestinierna. Och få israeler tror att de båda folken kommer att kunna leva tillsammans i fred. Många israeler - troligen de flesta - tycker därför att det bästa vore om palestinierna bildade en stat och att en mur byggdes mellan Israel och den palestinska staten, dvs att man åstadkommer en total boskillnad mellan de båda folken för att undvika konfrontation.

Skulle den palestinska staten initiera våldsamheter har Israel bättre förutsättningar (och bättre rätt än idag) att slå tillbaka på ett sätt som man bara kan göra mot en stat, till skillnad från hur man kan slå tillbaka mot ett folk. De israeliska förväntningarna på en fred med palestinierna har sjunkit till "frånvaro av våld" med krav på mesta möjliga säkerhetsgarantier för att avhänt territorium bidrar till minsta möjliga skada för israelerna. Så egentligen har hela förhandlingskonceptet - territorium för fred - redan fallit.

Förhållningssättet med total separation mellan folken framstår som realistiskt enär fred med Israel fortfarande är ett främmande begrepp i det palestinska samhället. Detta framgår tydligt när till och med skolbarnen fostras till att hata och att förneka Israels existens.

Skrämmande innehåll i palestinska skolböcker
Den israeliska organisationen Palestinian Media Watch har kartlagt de läromedel som används i den palestinska undervisningen. Rapporten, som i sin helhet finns att läsa på www.edume.org/, är resultatet av PMW:s genomgång av 140 läroböcker för klasserna 1-12.

I rapporten återges citat från 43 läroböcker som i olika omfattning innehåller antisemitiskt material, historieförfalskning, förnekandet av Israels existens, samt politisk och religiös våldspropaganda med uppviglande moment, såsom plikten att ansluta sig till Jihad för att bekämpa fienden. Budskapet genomsyrar alla ämnen - från språkundervisningen (inklusive grammatiken), till historia, samhällskunskap, religion och geografi. Budskapets avsändare är det palestinska utbildningsministeriet som i egen regi - men med biståndspengar - publicerar läroböckerna.

Barnen indoktrineras medvetet av PA
Den palestinska myndigheten (PA) utfärdar även direktiv för vilka mål som skall uppnås i undervisningen. Direktiven, som följer med skolböckerna, specificerar hur eleverna skall uppfatta Israel, israeler, judar och sionism där den senare likställs med fascism och nazism. I slutet av varje lektion anordnas särskilda aktiviteter för att indoktrinera barnen till rätt åsikt.

Enligt direktiven skall lärarna presentera Israel som en tjuv och i linje därmed lär sig eleverna att Israel saknar rätt att existera. Därtill skall barnen förmås att bli villiga eller till och med ivriga att förgöra Israel i ett heligt krig (Jihad).

Exempelvis får fjärdeklassarna på arabisklektionerna lära sig dikten "Palestina":

"Mina bröder! Förtryckarna har gått över gränsen. Därför är Jihad och offer en plikt...skall vi låta dem stjäla vår arabiska natur...dra ditt svärd...låt oss samlas för att gå i krig med rött blod och flammande eldar...Döden skall kalla och svärdet skall bli trubbigt av för mycket slaktande...O, Palestina, ungdomen kommer att förlösa ditt land..."

Från första till sista klass får de palestinska barnen läsa och lära om judars ondska, att man inte skall lita på judar eftersom de är svekfulla och illojala, att judar är vilda djur, fiender, och tjuvaktiga erövrare. På geografilektionerna studeras kartor som ingenstans visar Israels existens. Barnen får även lära sig att Israel är en judisk aggressiv administration och en provokation mot arabvärlden, samt att israeler är förtryckare, med flera epitet.

Den palestinska myndighetens "fredsfostran" av sitt folk inskränker sig inte enbart till undervisningen i skolan. Samma budskap upprepas dagligen på palestinsk TV, såväl i barnprogram som i skenbart vetenskapliga program om historia, arkeologi och liknande där palestinska forskare berättar och bekräftar att Israels anspråk vilar på falska grunder.

När det palestinska ledarskapet på detta vis underblåser fiendskapen, vilka utsikter finns det då för en fruktbar fred - med eller utan fredsavtal?

Marie-Hélène Boccara är folkrättsjurist och frilansjournalist

Textlänkar

Till nästa artikel (i detta nummer)

Till föregående artikel (i detta nummer)

Till framsidan

Till arkivet