Textlänkar finns längst nere på denna sida

Läsvärt ur kvartaltidskriften Menorah från och om Israel

Reportage

nr3-97 s27

Första intrycket - nyinvandrare på Galilskolan intervjuas

Av Sharona Marcovitch

"Först var det mordet, sen terroristattackerna och till slut föll katjusja-raketer över oss här i Nahariya. Vi tillbringade en stor del av vår tid i skyddsrum."
Marina Strizhevsky kom till Israel och Nahariya på kvällen den 4 november 1995. Det var den dagen Rabin mördades. Nu studerar hon vid Western Galilee College och jobbar deltid på en fabrik i närheten.


-Jag visste väldigt litet om Israel, erkänner nittonåriga Marina, men jag kände en del av chocken. Flera månader efter mordet var vi en grupp som hyrde en buss för egna pengar för att fara till Jerusalem och bege oss till den döde premiärministerns grav.
Marinas första dagar i Israel skakades inte bara av det traumatiska mordet utan också av en serie terroristattacker på civila och katjusja-raketer som sköts från Libanon mot Galil‚en.
-Först var det mordet, sen terroristattackerna och till slut föll katjusja-raketerna över oss här i Nahariya. Vi tillbringade en stor del av vår tid i skyddsrum.
Marina Strizhevsky är en av 200 nya immigranter, de flesta av dem ungt folk från forna Sovjetunionen, på Jewish Agencys absorptionscenter Tapuz i Nahariya. Hon kom till Israel från Birobidjan, den republik som Stalin etablerade som s.k.judiskt hemland i Sovjets Fjärran Östern nära den kinesiska gränsen.
-Det finns inget särskilt judiskt på den platsen, påpekar Marina, som är en liten ljushårig flicka som hoppas kunna bygga upp ett bättre liv i Israel.
-Efter ett år här känner jag mig väldigt israelisk, säger hon och berättar om den svåra tid hon upplevt och delat med alla israeler förra året. Trots problemen ångrar hon inte att hon kommit på alija, och hon försöker övertala sina föräldrar att förena sig med henne i Israel.
-Glädjeämnena och det relativa välståndet uppväger problemen, försäkrar hon. –Ryssland har mycket större problem. Nu tar hon universitetsförberedande kurser vid Western Galilee College nära Akko, där hennes skolavgifter betalas ur Jewish Agencys stipendiefond. (Ett flertal svenska donationer har gjorts till denna fond. Red.anm.). Hon arbetar också deltid i närbelägna Strauss ostfabrik och tjänar ca 4 800 kronor i månaden.
Biriaya Lapidot, som är direktör för Tapuz absorptionscenter, förklarar att de flesta ungdomarna skriver in sig hos Jewish Agencys emissarier, som kommer till forna Sovjetunionen och där intervjuar tilltänkta kandidater inom ramen för Alijah 2000-programmet.
–Vi erbjuder avancerade kurser med utgångspunkt från nybörjarnas hebreiska grundkurs, förklarar hon. –Därifrån fortsätter eleverna vidare till förakademiska program och de olika facklinjerna vid närbelägna Western Galilee College. Studenterna kan bo här i upp till två år.
Valentin och Vera Klanyer tillhör nykomlingarna på Tapuz. De 26-åriga makarna från Lvov i Ukraina kom till Israel i oktober -96, och båda har för avsikt att studera konst och design vid den svensk-donerade Galilskolan. De arbetade som grafiska artister i Ukraina men fick sällan sina löner i tid och såg ingen framtid där.
Valentin säger att eftersom både landets ekonomi och politiken bara försämras, fruktar de att den ukrainska nationalismen ökar och därmed också antisemitismen.
-Vi ville ge oss därifrån medan vi fortfarande var unga, förklarade Valentin.
Anya Gur-Ari från Rostov i södra Ryssland fruktar också en försämrad situation i sitt födelseland. Den mörkhåriga 18-åriga flickan, som kom till Israel i mars -96, har just börjat studera vid Galilskolan för att ta examen i industriell administration.
-Dessutom har jag de senaste åren känt att Israel är mitt riktiga hem, tillägger hon.
-Och det bekräftas av det varma mottagande, som jag har fått av alla här vid Tapuz. Jag har känt mig välkommen här, och jag är ivrig att lära mig hebreiska och även lära mig mer om mitt judiska arv.


Textlänkar
Till framsidan
Till arkivet



© Detta material är skyddat av lagen om upphovsrätt. Eftertryck eller annan kopiering förbjuden.