Textlänkar finns längst nere på denna sida

Läsvärt ur kvartaltidskriften Menorah från och om Israel

Reportage

4-97 sid.18

Strindberg på Södran - på hebreiska

Taimi Köster intervjuar Habimahteaterns regissör Edna Shavit.

"Det är fantastiskt att få regissera min favoritförfattare Strindberg och sedan sätta upp en föreställning i Stockholm"

Det här är underbart, säger Edna Shavit med ett leende. Om man jobbar tillräckligt mycket för något så lyckas man till slut. Edna Shavit besökte Stockholm under Strindbergfestivalen i månadsskiftet augusti-september för att regissera Habimah-teaterns uppsättning av "Dödsdansen" på Södra Teatern.
Jag träffar Edna Shavit tillsammans med skådespelerskan Rivka Gur och kulturattachén Lizzie Oved från Israels ambassad i Stockholm. När jag anländer till Scandic Hotels lobby vid Slussen pågår en improviserad repetition. Lizzie ska simultantolka hela föreställningen på Södra Teatern och deklamerar med inlevelse slutraderna ur Dödsdansen.

Edna gör ett djupt intryck på mig. Jag slås av hennes starka utstrålning som speglar stolthet och värme. Hon är mycket känd i Israel och arbetar som frilans-regissör runtom i landet. Under sina år som regissör har hon hunnit med drygt 270 olika föreställningar.
Nu för tiden brukar jag bara jobba med det som jag verkligen känner för, säger hon.
Edna berättar att hon egentligen inte brukar ge intervjuer men att hon nu gjort ett undantag. Jag känner mig privilegierad. Det är första gången som jag är i Sverige, och det är underbart.
Stockholm är så vackert med allt vatten! Jag kommer från ett land som till stor del består av öken så det här är helt fantastiskt. Edna och de tre skådespelarna Rivka Gur, Michael Koresh och Shimon Lev-Ari från Habimah-teatern i Tel Aviv är inbjudna av Strindbergfestivalen i Stockholm. August Strindbergs "Dödsdansen" har gått omkring ett år på Habimah-teatern och är omåttligt populär. Hur många föreställningar rör det sig om nu? -Men nej, utbrister Lizzie, fråga mig inte! Det betyder otur i Israel att räkna ut antalet, det gör jag aldrig!

Edna är sedan 38 år tillbaka professor vid fakulteten för drama vid universitetet i Tel Aviv.
Jag är den äldsta professorn på universitetet, berättar hon stolt! Jag håller ständigt kontakt med mina tidigare elever. Om någon kommer och ber mig om en tjänst så är det svårt att säga nej! Det är precis så det gick till den här gången. Edna Shavit var Rivka Gurs lärare en gång i tiden. Rivka berättar:
Den nuvarande VD:n för teatern, Yaacov Agmon, kom och frågade oss vad vi ville göra. Då bestämde vi oss just för Dödsdansen av Strindberg. Jag frågade Edna om hon ville regissera pjäsen och hon svarade ja. Vi kände på en gång att vi var mycket samspelta i gruppen. "Haino be rosh ahad", som vi säger på hebreiska, "vi var som ett huvud", som en helhet som fungerade bra tillsammans.
-Det är fantastiskt att få regissera min favoritförfattare Strindberg och sedan sätta upp en föreställning i Stockholm, säger Edna. Han är 1800- och 1900-talets mest betydande författare, större än både Tjechov och Ibsen. För mig känns det som om jag växte upp tillsammans med honom. Strindberg var en katalysator för andra författare. En man med en stark karaktär som förstod sig på livet och människorna.

Ednas familj kom från Ryssland till Haifa. Hennes far tyckte inte alls om att den unga flickan ville bli skådespelerska. Hon fick ett stipendium i fysik och matematik och det var meningen att hon skulle fortsätta sina studier på Weizmann-institutet. Att bli skådespelare ansågs inte vara något "riktigt yrke" som man kunde försörja sig på.
-Men jag var envis, och fick igenom min vilja. Min far kunde aldrig förlåta mig. Delvis kan jag förstå honom. Skådespelaryrket år tufft. Häromdagen läste jag en artikel om att endast 3 procent av alla skådespelare i England har ett arbete och att bara 2 procent kan försörja sig på yrket. Men i Israel är det annorlunda. Sett till antalet invånare i landet har vi en stor andel skådespelare som lever på sin lön.
-Efter Strindberg-festivalen väntar arbeten med ett drama om Ben Gurion i samband med Staten Israels 50-årsjubileum nästa år och en uppsättning av Garcia Lorcas Donia Rosita.
-Jag vill verkligen framföra ett stort tack till Israels ambassad i Stockholm och till Sveriges ambassad i Tel Aviv för allt arbete. Utan deras hjälp hade det här besöket inte varit möjligt! Tack vare dem har en av mina största drömmar gått i uppfyllelse, avslutar Edna Shavit, när hon leende blickar ut över ett Stockholm som badar i sol och där den blåa himlen speglar sig i vattnet.

Taimi Köster

Om Habimah-teatern:
Habimah-teatern grundades i Moskva år 1917 under Bolsjevikrevolutionens dagar då en grupp unga judiska skådespelare samlades runt den 30-årige läraren i hebreiska, Nahum Zemach. Idén var inte bara att grunda en teater utan att uttrycka den revolutionära förändringen i det judiska folkets situation och det hebreiska språkets renässans. Gruppen reste på turné i Europa 1926 och fortsatte sedan till USA där den splittrades. De flesta medlemmarna emigrerade till Palestina, som 1931 blev Habimahs permanenta hem.

Den första generationen skådespelare utbildades på 1940-talet i teaterskolan som leddes av Svi Friedland. 1946 flyttade teatern till lokalerna intill konserthuset Mann Auditorium i Tel Aviv där den fortfarande finns. År 1958 blev teatern erkänd som Israels nationalteater. Antalet produktioner per säsong är omkring 15 och till idag har ungefär 450 teaterstycken framförts. Det rör sig om såväl klassiska och moderna dramer som israeliska och judiska verk. På teatern finns tre salar, Rovina Hall, benämnt efter skådespelerskan Hanna Rovina, Meskin Hall, efter skådespelaren Aaron Meskin och Habimaref som fått sitt namn efter skådespelaren Yeshoshua Bertonoff. Bland produktionerna under de senaste åren finns även "Fadren" av August Strindberg. Nuvarande chef för Habimah-teatern är Yaacov Agmon. Den har 180 anställda och ger omkring 900 föreställningar per år. Habimah är Israels nationalscen. Enbart i Tel Aviv finns ytterligare 31 teaterscener med olika repertoar för alla smakriktningar, inklusive jiddishteater, marionetteater och flera dansscener.

Om skribenten:
Taimi Köster är anställd vid svenska utrikesdepartementets press- och informationsenhet men skriver också frilansartiklar främst inom kulturområdet. Hon arbetade vid Sveriges ambassad i Tel Aviv mellan 1987 - 1991 och har sedan dess besökt Israel vid ett flertal tillfällen.

Textlänkar
Till framsidan
Till arkivet



© Detta material är skyddat av lagen om upphovsrätt. Eftertryck eller annan kopiering förbjuden.