Menorah på Internet

3:96s24

Utvandrarna:

Ingen framtid för judarna i Vitryssland

Vitryssland är ett rätt så litet land med en befolkning på ca 10 miljoner. Det ligger relativt nära Sverige, gränsande till Polen västerut, Litauen norrut, Ukraina söderut och Ryssland österut. President Lukasjenko är en traditionell kommunist, i princip en diktator som uttryckt beundran för ordningen i Hitlertyskland. Han ser en ny Sovjetunion som högst önskvärd och tog initiativet till en allians med Ryssland. Jeltsin var inte sen att tacka ja, för att på så sätt säkerställa Rysslands transportlänkar för gas och olja till Europa.

Hundratusen judar kvar
Före 1939 och utrotningen under andra världskriget bestod den judiska befolkningen av ca 650 000 människor. Idag finns det ca 100 000 judar i Vitryssland, varav ca 20 000 i Minsk. 60 000 judar har åkt till Israel sedan 1990 och takten ökar. Mellan 1994 och 1995 ökade alijan med 44%, och första kvartalet 1996 har 21% fler än förra året utvandrat. Man väntar sig att denna ökning skall hålla i sig under resten av året.

"Jag ser som min främsta uppgift att hjälpa judar härifrån."
Israels ambassadör Eli Valk - själv född i Litauen, deporterad till Minsk för "sionistisk verksamhet" 1963, och sedan 1971 i Israel, får ibland frågan av Israels UD om Vitryssland fortfarande är en egen stat. "Vitryssland är Rysslands svans, tyvärr på ett negativt sätt", säger Valk. "Allt negativt som händer i Ryssland märks också här, t ex stärkta kommunistiska och nationalistiska krafter. Men det finns inget positivt som uppväger det negativa, inget intresse för t ex näringsliv, handel och utbyte av olika slag med andra länder, inga positiva politiska och ekonomiska krafter. Endast sju procent av ekonomin är privatiserad, vilket är sämst av alla gamla sovjetrepubliker."

Ingen framtid
"Jag ser ingen framtid för judarna här", säger Valk, "och jag är orolig för att utvandringen skall stoppas. När presidenten Alexander Lukasjenko kom till ambassaden på kondoleansbesök efter att Rabin mördats, sade han också hur illa han tycker om att judiska ungdomar lämnar landet. Det kändes som ett illa förtäckt hot. Eftersom det inte finns något intresse från vitrysk sida om utbyte våra länder emellan återstår en viktig uppgift för mig: att stödja Jewish Agency i uppdraget att hjälpa alla judar som så vill härifrån."

Lev Ruderman - från refusenik i Sovjet till emissarie i Vitryssland
De kallas ofta hjältar, alla dessa emissarier runt om i f d Sovjet som gör allt från att fylla i de blanketter som myndigheterna erfordrar till att undervisa judar ute på landsbygden. Lev Ruderman är inget undantag. Hans pappa överlevde gettot i Minsk, ett getto som såg ca 500 000 andra judar dö. Hela familjen, fru och barn dödades, och han bildade en ny familj efter kriget. Lev föddes 1946 och uppfostrades till att vara jude hemma och sovjetmedborgare ute. Man talade jiddisch hemma och ryska ute.

Efter sexdagarskriget 1967 och all antisemitism som följde på det beslöt Lev att gå på alija. Det var helt omöjligt och Lev blev refusnik. Han åkte till Moskva och studerade hebreiska i en underjordisk skola. Först 1972 fick Lev och hans fru, som en vänskapsgest för att president Nixon besökte Moskva, möjlighet att utvandra till Israel. Nu är Lev tillbaka som emissarie för Jewish Agency för att "betala tillbaka" som han uttrycker det, för att hjälpa de judar som är kvar. Tyvärr finns det för få av hans sort, för få som efter att de kommit till Israel frivilligt åker tillbaka. Det är svårt att rekrytera lärare och emissarier som är (minst) tvåspråkiga, dels eftersom man inte vill tillbaka när man väl kommit till Israel, dels p g a riskerna. Flera emissarier i f d Sovjet har dödats.

Vitryssland byråkratisk mardröm
Lev Ruderman berättar att Vitryssland är en byråkratisk mardröm. "Varje dag är det en ny bestämmelse att följa, en ny blankett att fylla i." 1990, när den stora utvandringsvågen började, var allting enklare här men svårare i Israel. Nu är det tvärtom. Då anstormades flygplatsen i Minsk av judar som ville lämna landet och personal från Jewish Agency satt mitt i kaoset och utfärdade handlingar. I Israel hade man svårt att ta emot så många på en gång.

Nu är utvandringen mer planerad, och det klarar man eftersom takten är mer "normal". Man har mer undervisning i hebreiska, sommarläger för ungdomar, man berättar om Israel och hur landet fungerar och kan på ett bättre sätt sprida information om var Jewish Agency finns och vad man kan hjälpa till med.

Det finns inga regelrätta judiska församlingar kvar, förutom i Minsk, så man informerar om sin verksamhet t ex via tidningsannonser. Man besöker varje stad eller by som man vet har minst 500 judar. Målet är att nå alla byar med minst 200- 300 judar. Tre personer från Jewish Agency arbetar just nu i Vitryssland. Lev är inne på sitt tredje år i Minsk och två kvinnor sköter undervisningen. Dessutom har man en ung man som är volontär från en kibbutz, samt två ungdomar som gör en del av sin militärtjänst som volontärer i Minsk. Dessa tre arbetar framförallt med ungdomar och har byggt upp en fantastiskt väl fungerande ungdomsklubb i Minsk - det enda stället där judiska ungdomar kan träffas.

Det är svårt att förstå hur det sovjetiska systemet har förtryckt sina judiska medborgare sedan 1920-talet. Man kan nog inte förstå det om man inte varit med om det. Judarna i Vitryssland led som alla andra av detta, under kriget mördade tyskarna ca 500 000 judar i Minsk De som överlevt och kom tillbaka skulle vara "goda sovjetmedborgare", dvs förneka sin judendom.

Bara ett fåtal synagogor kvar i ett erbarmligt skick
1917 fanns det ett 60-tal synagogor, 1939 tre och 1945 en kvar i Minsk. 1948 beslagtogs den sista synagogan och gjordes om till rysk dramatisk teater (inne på "teaterns" gård finns rabbinens hus kvar). I utbyte fick judiska församlingen en industrilokal som man fick göra om till synagoga. Det håller man fortfarande på med. Många städer var stora judiska centra före andra världskriget men har idag bara en liten judisk befolkning: Grodno, Gomel, Vitebsk och Babrujsk är exempel på detta. Samma gäller Vilnius i Litauen som inte ligger många mil norr om Minsk. Synagogor, de som ännu finns kvar i mindre byar, ser ut som svinstior nerklottrade med nazistiska slagord.

Begravningsplatsen som blev fotbollsplan
Minsks stora fotbollsstadion byggdes på 1920-talet. För att kunna bygga det skövlade man en stor judisk begravningsplats, något alldeles oerhört och fruktansvärt för mig som jude som vet vilken betydelse gravplatser har i den judiska traditionen. På detta stadion skall Sverige spela VM-kval i fotboll...

Bråttom att få ut judarna
Många ungdomar, framförallt pojkar som snart skall bli inkallade till militärtjänst, söker sig till Israel. Militärtjänstgöringen är tre år och Vitryssland har skickat soldater till bl a kriget i Tjetjenien, trots att Tjetjenien ju är en del av Ryssland. Många pojkar åker i stället till Israel, studerar och gör hellre sin värnplikt där.

Med tanke på de oroliga tiderna i hela f d Sovjet, men kanske framförallt i Ukraina och Vitryssland, är det bråttom att få ut judarna.Vi vet inte om, och i så fall när, myndigheterna kan få för sig att stoppa utvandringen!

Vill Du hjälpa judarna i Vitryssland och Ukraina att utvandra till Israel? Sänd ett generöst bidrag till Förenade Israelinsamlingen, postgiro 454260-1.

Judiskt liv i Ukraina

Ukraina har 50 miljoner invånare, varav ca 350-400 000 är judar. Sedan 1989 har 174 500 judar utvandrat till Israel. Av befolkningen är ett fåtal mycket rika, de flesta dock oerhört fattiga. Det finns ingen egentlig medelklass. Det råder brist på rent vatten och knapphet på livsmedel. Medelfamiljen består av 3 personer, som lever under hårda ekonomiska villkor. Medellönen motsvarar 330 - 660 kronor/månad. Ofta är det bara en vuxen som har lön och vanligt är att lönerna inte betalas ut i tid. (När vi var där i juni, släpade man efter med löner från februari.) Majoriteten av människorna lever under existensminimum. Pensionerna ligger på 135 kr/månad. 15 % är pensionärer.

Allmänna intryck
I de städer jag besökte, Kiev och Sjitomir, gick allt i grått.Vi såg många kvinnor och gummor som fortfarande bar tung last på ryggen. Människorna verkade väldigt apatiska, utan glädje eller hopp för framtiden. Barnen hade samma ihopsjunkna kroppshållning som de gamla. De varken skrattade eller bråkade. Det som kändes kusligast med Ukraina var nog att barnen verkade vara så uppgivna och deprimerade. Det ger föga hopp inför Ukrainas framtid.

Sjitomir - judiskt centrum före revolutionen
I Sjitomir samt i närliggande Berditjev var före 1917 åttio procent av invånarna judar. Där fanns 60 synagogor. Nästan alla judar dödades under andra världskriget. 1986 fanns det återigen 20 000 judar. Många vågar dock inte tala om att de är judar, så man tror att antalet kan vara 2-3 gånger större. Efter perestrojka minskar antalet kraftigt. Många flyttade till Israel, speciellt under åren 1990-91. Tidigare på 1900-talet bodde judarna främst runt den judiska begravningsplatsen. Den judiske poeten Bialik bodde här. För 10 år sedan fanns det i södra Sjitomir fortfarande jiddishtalande judar, men de är borta idag. 1976 stängdes den gamla begravningsplatsen.

Judiskt liv återuppstår
1996 finns det en enda synagoga. Byggnaden är från början av 1900-talet och församlingen fick överta den för ett par år sedan. Den renoverades då och tillhör Lubavitcher-rörelsen Chabad. I huset ryms alla judiska aktiviteter - förskola, kursverksamhet, center. De allmänna skolorna i Sjitomir är så fulla att barnen går endera på förmiddagen eller på eftermiddagen. Det betyder att de judiska barnen kommer till synagogan efter skolan. Det finns en jeshiva (religionsskola) för pojkarna och eftermiddagsverksamheter för flickorna. Synagogan ger ut två tidningar, en för de unga och en för vuxna. Man kan ta kurser i hebreiska, religionskunskap, engelska, musik samt matematik. Ett särskilt musikcenter håller på att skapas med hjälp från Joint. Man ger konserter och firar naturligtvis alla de judiska helgdagarna. En judisk församling i Frankrike finansierar synagogans driftskostnader och betalar för måltiderna till de 300 obemedlade personer som äter här varje dag. Man kör också hem varm mat till gamla handikappade tre gånger i veckan.

Finna sina rötter
På "Hashachar" ungdomsklubben i Sjitomir träffar jag Yona Frenkel som berättar om Na´ale 16 programmet, som vi i Sverige kallar "Roots" (att finna sina rötter):
1 300 barn från hela Ukraina fick gå en kurs och avlägga prov. 470 blev godkända att få studera minst ett år i Israel genom Na´ale 16. Ungdomarna är mellan 15-17 år gamla. Jewish Agency är ansvarig för att söka och välja ut ungdomar som vill gå på programmet. Från hela före detta Sovjetunionen sökte i år 3 000 ungdomar. Inför proven måste ungdomarna ta en kurs med lektioner i bl a hebreiska och matematik 2-3 gånger i veckan . I testerna, som är västerländskt uppbyggda, ingår bl a kemi, matematik och samtal med psykolog. Resultatet tillkännages efter sex veckor. De sex ungdomarna från Sjitomir som hade blivit godkända, berättade varför de sökt till programmet. Här ett axplock: -att hjälpa Israel, -det är min högsta dröm att åka dit, -att bli självständig, -att bli israelisk medborgare, -min dröm att få åka till mina förfäders land, -att få bättre utbildning där än här i Ukraina. En pojke sa: -Jag har hört mycket om Israel, jag vill se det själv med egna ögon. Han lever i en by nära Sjitomir och åker hit varje dag.

Vi skapar historia
Viktor leder ulpanen (hebreiska språkskolan) och berättar:
- Vi har nu arbetat fyra år här och skapar historia. Ulpanen är igång alla dagar utom shabbat. Vi har 112 elever i åtta grupper för vuxna och barn som leds av tre lärare i hebreiska. Bibliotek saknas, men det finns böcker, dock inte alls i tillräckligt antal. Informationsmaterial sänds från Jewish Agency (Sochnut på hebreiska) och vi ger ut en sionistisk lokaltidning för Sjitomir. Vi håller kontakt med de flesta som gjort alija från Sjitomir. Det har funnits människor som varit väldigt oroliga inför avfärden, men som har det bra nu. Naturligtvis förstår vi att Israel har problem, men att de går att lösa. Det bästa med Israel är att det är judiskt, det är landets största attraktionskraft. Ungefär 40-60 personer i månaden vill gå på alija. Det ökar lite på sommaren och i december, då det är ca 80 stycken. Israels ambassad uppskattar antalet kvarvarande judar i Sjitomir till 7-10 000. 3 000 personer har hittills gjort alija och bor på olika ställen i Israel. Alla dessa har fått jobb, säger Viktor till slut...

I judiskt sommarläger leds barnen genom Israel
På ett av de sommarläger som organiseras av Jewish Agency skapar barnen sig ett andra Israel. Vi leds genom "Jerusalem", "Tel Aviv", "Haifa" och ner till odlingar i "Negevöknen". På dessa olika platser upplever vi olika saker tillsammans. På ett ställe låtsas vi mjölka kor och på ett annat ställe klipper barnen till pappersblommor som fästs på blyertspennor. De dansar och sjunger på hebreiska redan efter en vecka på lägret utan att dessförinnan ha kunnat ett ord. Lägret leds av ett antal shlichim från Israel. Övriga ledare är från Ukraina. Barnen är oerhört glada och frimodiga, som barn ska vara. Även de judiska barn vi träffat tidigare i synagogan samt på ulpanen utstrålade framtidstro och optimism.
- Om judar ska ha en framtid i Ukraina måste de bygga på sina judiska traditioner och kunna hebreiska, påpekade flera aktivister. Man bör arbeta både för att rädda judiskt liv i Ukraina och rädda judiska liv från Ukraina, dvs alija - utvandring till Israel.

Textlänkar

Till framsidan

Till arkivet