Textlänkar finns längst nere på denna sida

Läsvärt ur kvartaltidskriften Menorah från och om Israel

Reportage

Menorah på Internet


Läsvärt ur kvartaltidskriften Menorah - från och om Israel

Aktuella reportage


Vatten - Vatten - Vatten


Brännbart ämne - vatten


av Franz T Cohn
Vatten, eller snarare begränsad tillgång på vatten, anses vara en allvarlig konfliktorsak i Mellanöstern. Efter att ha hört två experter, en palestinsk och en israelisk, yttra sig vid en konferens för judiska media som hölls i Jerusalem i januari 1996, förefaller den risken numera överdriven, i varje fall när det gäller Israel och palestinierna. På ett sakligt sätt lade dessa experter fram var sitt överlappande handlingsprogram och de var eniga om att frågan kan lösas på fredlig väg genom samarbete och helst med hjälp av internationella investeringar.

Palestinsk vattenexpert vill lära av israelerna
Nabil Sharif är ordförande för den palestinska vattenmyndigheten. När det gäller framtiden och då särskilt vattenförsörjningen underströk han inledningsvis, att israelerna och palestinierna visat att de förstår varandra och att de också visat att de kan samarbeta på ett seriöst, ärligt och professionellt sätt. Sharif underströk att parterna respekterar varandra samt kan leva tillsammans. Det han sade var en välgörande kontrast mot den retorik som man hört tidigare från annat håll, med bl a krav på att Israel ska avstå vatten i kvantiteter t o m överstigande hela dess produktion.
Sharifs myndighet kommer att lägga tonvikten på att förbättra existerande vattenkällor inom de palestinska områdena med avseende på kvalitet, kvantitet och management. Mellan raderna framkom att det där fanns mycket att göra.Han önskar ett fruktbart samarbete med Israel i fråga om forskning och utveckling på områden som avsaltning, rening av avloppsvatten och dess återanvändning samt vattenbesparande metoder inom jordbruk och industri. Detta samarbete, säger Sharif, är ingen lyx, det är en nödvändighet för båda parter. Tiden arbetar emot oss eftersom behovet av vatten ökar hos både israelerna och palestinierna.
Privata investeringar i vatten efterlyses
-Vi behöver ökade investeringar på vattensidan, säger Sharif. Privata investeringar i båda områden måste uppmuntras och internationellt kapital välkomnas. Hans program för de palestinska områdena såg ut att ha Israels system som förebild. Alla vattenresurser ska tillhöra staten. För brunnsborrning, produktion och distribution ska krävas tillstånd eller licens. Alla medborgare ska ha rätt till vatten av god kvalitet för personligt bruk och till priser de har råd att betala. För att förverkliga det förstnämnda krävs löpande kemisk och bakteriologisk kontroll som nu mestadels saknas.
Ekonomiska utvecklingen måste styras av vattnet
En annan huvudprincip som Sharif underströk var att den ekonomiska utvecklingen måste ta hänsyn till vatten som en begränsad resurs vars källor inte får förstöras genom utsläpp från hushåll och industri. Ett prissystem måste skapas som styr efterfrågan och uppmuntrar vattenbesparande åtgärder. Det krävs också en lagstiftning mot missbruk och orenade utsläpp.
Sharif säger att palestinierna kommer att genom avtal försöka få del av andra länders vattenresurser.

Israel sparar vatten
Moshe Yizraeli tjänstgjorde som expertrådgivare till Israels vattenkommissionär under fredsförhandlingarna.
Inledningsvis säger han att politiker och journalister har fel när de säger att vatten är orsak till krig. Det kan skjutas fram som en förevändning när de egentliga konfliktorsakerna egentligen är helt andra.. We are talking business - det är allvar i samtalen. Han säger också att vattenknapphet inte kan delas. man måste öka tillgången och det kan göras på flera sätt.
Han visade en mycket intressant statistik, se ett utdrag ur hans tabell nedan. Från 1980 till 1993 har Israels totala förbrukning av färskvatten inte ökat, trots omfattande invandring! Man har åstadkommit detta genom att i jordbruket i allt större utsträckning använda renat avloppsvatten för bevattning, genom att dra ner på vattenkrävande grödor som exempelvis bomull, punktbevattna grödor med droppsystem och genom att använda naturligt förekommande bräckt vatten för odling av bl a fisk, tomater och blommor. Se nästa artikel. De nu tillgängliga resurserna utnyttjas till 90 procent, säger Moshe Yizraeli, men vissa källor överexploateras, vilket sänker vattenkvalitén. Tillgången varierar mellan regnrika och regnfattiga år, vilket kräver noggrann styrning och planering.
Israels vattenpolitik idag går främst ut på dels att förbättra kvalitén hos det vatten som hushållen använder i ökande mängd, dels att i ännu högre utsträckning återvinna avloppsvatten för jordbruket. Det är på förbrukarsidan, som de snabbaste resultaten kan nås - rätt prissättning leder till besparingar, menar Yizraeli.
Nya vattenresurser måste naturligtvis skapas, och det i samarbete med palestinierna och grannländerna, f n främst Jordanien.
Avsaltning av havsvatten står på dagordningen men är dyr och kräver stora investeringar. Däremot kan bräckt vatten från de rikliga källor som finns under delar av Negev och i Aravadalen avsaltas till rimliga kostnader. Eilats försörjning med dricksvatten är ett exempel på detta.

Yizraeli menar att många problem återstår att lösa, men att man genom fredsprocessen och freden med Jordanien och tack vare de bilaterala och multilaterala förhandlingarna trots allt har kommit en bit på väg. Han anser att Israel är ett av de ledande länderna i världen när det gäller vattenvård, hushållning med vatten, återanvändning av avloppsvatten och utnyttjande av salthaltigt grundvatten.

Israels vattenförbrukning
(x 1000 kubikmeter färskvatten, avrundat)

Västbanken, beräknad framtida förbrukning (x 1000 kubikmeter) 70 - 80 000
(då är ej de många familjeägda brunnarna inräknade)







Hett saltvatten ur öknen ger


Massor med fisk och små söta tomater!


Finns det fiskdammar i öknen? För bara ett par år sedan skulle det ha betraktats som rena science fiction. Men idag är fiskodling i Negevöknen en blomstrande affär tack vare Jewish Agencys speciella forskning och teknologi som ger stöd åt Negev/Arava stationen för forskning och utveckling i branschen.
Ungefär 80 ton St Petersfisk, vit havsabborre, karp och multe skördas årligen från Moshav Kadesh Barneas fiskdammar. Dessutom återanvänds vattnet till bevattning av växthusens frukt och grönsaker. Tjugotre av Kadesh Barneas tjugosex familjer får sin försörjning av antingen intensiv fiskodling eller jordbruk.
Den här historien började för femton år sedan. Medan de borrade efter sötvatten nära moshaven, som ligger i Negevs högland på gränsen till Egyptens Sinaiområde, hade en statlig expedition turen att träffa på en stor mängd varmt, bräckt vatten.
Eftersom Negev/Arava stationen just höll på att etableras i Ein Yahav för att forska efter och utveckla unika lösningar till regionens jordbruksproblem, fastslog man att det vore ett brott att inte utnyttja detta hydrologiska överflöd. Stationen som också stöddes av Ramat Hanegevs regionalråd och jordbruksdepartementet hade skaffat sig de nödvändiga kunskaperna för att odla fisk i varmt bräckt vatten. Däremot hade man ingen lovande erfarenhet av hur man odlar växter i detta vatten. Men Kadesh Barneafarmarna visade sig vara envisa, och de beslöt att fortsätta att arbeta vidare med både fisk och grönsaksodling.
För ungefär sex år sedan etablerade man ett pilotprojekt med stöd av JAFI:s Negev/Arava Station. Man avsatte en yta på 60 dunam (1 dunam = 1000 kvm) till fiskdammar och växthus för körbärstomater. Projektet blev en större framgång än man vågat hoppas och har utvecklat sig till ett lyckosamt kommersiellt företag.
Tack vare områdets unika klimatförhållanden ger fiskdammarna en skörd per kubikmeter, som är 64 gånger större än liknande dammar i norra Israel. Det vill säga 32 kg per kubikmeter i Kadesh Barnea mot ett halv kilo i norr. Och de ökensöta tomaterna odlade med återanvänt fiskdammsvatten ger stora skördar och är av förstklassig kvalitet med en superb smak.
Isaac Levy är en av tre partners i Kadesh Barnea, som sysslar med fiskdammsdriften och odlar både färskvattensfisk och saltvattensvarianter.
-Fisk gillar egentligen vatten mellan 24 och 28 celsius. Vårt vatten är naturligt 39 celsius. När vi arbetar efter principen för ökenkylning - man kyler ner vattnet genom avdunstning - så utnyttjar vi vattnets höga värmeinnehåll och öknens strålning för att bibehålla optimal temperatur året runt. Det kan gå upp till 50 utomhus, men i våra täckta dammar är det konstant 26 , förklarar Levy.
Tjugo familjer jobbar nu med att odla ökensöta körsbärstomater i sina växthus på 100 dunam land, och vattnet kommer från fiskdammarna. Här är också hela programmet datoriserat: bevattning, jordanalys etc.
-Tomatsorten som vi odlar är egentligen inte den konventionella körsbärstomaten. Men vi fann att det bräckta vattnet gör att tomaten blir mindre och mer lik ett körsbär med söt smak, säger Yaakov Moskovitch, som är chef för Negev/Aravas station för ökenodling.
Det fina är att den speciella odlingsmetoden garanterar att tomaten har ett längre liv i affärsdiskarna tack vare sin speciella kvalitet, sin varma färg och fylliga smak. De här tomaterna exporteras till Amerika men finns tidvis också i Sverige. De kunde köpas hos Rimi under någon vecka i mars månad.

Ur Jewish Agencys tidning Babayit nr 22 Översättning N. W-B.



Textlänkar
Till framsidan
Till arkivet



© Detta material är skyddat av lagen om upphovsrätt. Eftertryck eller annan kopiering förbjuden.