Yehuda Bauer: Förintelsen i perspektiv,
Natur och Kultur 2001 346 s.

I inledningen till Förintelsen i perspektiv skriver Yehuda Bauer att: Förintelsen var ett folkmord, men av mycket speciell typ utan tidigare motstycke."

Han uppmärksammar läsaren på hur Förintelsen blivit en symbol för den ondska som, enligt honom, oriktigt brukar förknippas med vår västerländska civilisation. (Kanske vore det riktigare att tala om brist på civilisation.) Enligt Bauer används och sprids denna symbol på ett både okritiskt och oreflekterat sätt, vilket kan få som konsekvens att den kan komma att utslätas. Inte sällan sker denna spridning via massmedia, böcker, tidningar och inom film och teater.

Yehuda Bauer frågar sig varför så sker, och visar i boken på den tendens som massmedia i dag har då de jämför andra massmord någon annanstans med Förintelsen för drygt femtio år sedan. Han anser att oftast håller inte en sådan analogi för en mer seriös och kritisk analys. Om vi inte ser upp med en sådan generaliseringstendens är risken stor att vår insikt, om att Förintelsen har något fruktansvärt viktigt att säga om mänskligheten, förpassas och beblandas med allehanda ämnen (som visserligen kan ha med Förintelsen att göra) som ivrigt debatteras i myssoffor i tv-studios världen över.

Enligt Yehuda Bauer är Förintelsen inte bara ett folkmord som kan jämföras med andra folkmord, utan också ett "unikt folkmord med aldrig förut skådade - och hittills icke upprepade - särdrag." Med tanke på den mänskliga ondskan är den heller inte oundviklig, menar Bauer. Den går faktiskt att bekämpa.

Med anledning härav kan man läsa att Förintelsen har blivit "symbolen för folkmord, för rasism, för främlingsfientlighet och naturligtvis för antisemitism. Men att det förekom räddningsaktioner i utkanterna skapar ett hopp om att detta onda inte är oundvikligt, att det kan bekämpas. Följden är det begynnande internationella samarbetet om att upplysa så många människor som möjligt - att varna dem och samtidigt ge dem ett realistiskt hopp om att det är möjligt att förändra inriktningen av den mänskliga utvecklingen. Att den betydelsen av Förintelsen inte minskar utan växer är ett av de viktigaste motiven för att skriva denna bok." Och kanske motsvaras denna möjlighet till förändrad inriktning av den mänskliga utvecklingen av vår väntan på att den andra av de båda himmelska makterna, den eviga eros, skall göra en ansträngning för att hävda sig i kampen med sin lika obevekliga och odödliga motståndare, det vill säga det destruktiva och ondskan (S. Freud).

I Förintelsen i perspektiv analyserar Yehuda Bauer olika sidor av judeförföljelserna - från nazisternas maktövertagande 1933 till dess staten Israel bildades 1948. Boken har också redan blivit ett internationellt standardverk på området.

I de tio essäer som boken består av gör författaren Förintelsen begriplig ur ett historiskt perspektiv. Han menar bl. a. att som historiskt fenomen saknar Förintelsen förebild. Han påpekar vidare att förhållandet mellan Förintelsen och uppkomsten av staten Israel inte har några enkla samband. Sambanden är snarare mycket komplexa.

Förutom att Bauer belyser Förintelsen utifrån ett historiskt perspektiv, utmanar han också de vanligaste teserna om dess orsaker. På så sätt söker han ställa det historiska källmaterialet i delvis ny belysning. Författaren är noga med att påpeka att Förintelsen inte är unik, men däremot saknar den förebild. Detta eftersom den syftade till att utrota alla judar överallt. Judarna mördades av enbart ett skäl. Skälet därtill var "därför att de var judar", skriver Bauer.

Med tanke på Förintelsen som en unik händelse i historien är min reflektion den att emellanåt tycks författaren motsäga sig själv i boken. Ibland skriver han att Förintelsen är unik, ibland att den inte är det. Den tycks dock sakna förebild. Men man får väl anta att frågan om Förintelsens unika ställning i historien inte är enkel utan snarare av mycket svår och komplex natur.

I Förintelsen i perspektiv tar Yehuda Bauer också upp könsaspekten (genusperspektivet) och är mycket kritisk mot de patriarkaliska dragen inom den ortodoxa judendomen som var dominerande bland de östeuropeiska judarna. I detta avseende visar han på paradoxen att först när det judiska samhället slogs sönder av nazisterna fick kvinnor möjlighet att ta en ledande roll genom att organisera både motstånd och flyktförsök.

Ett kapitel som jag tycker är mycket intressant är "Teologi, eller Gud Kirurgen". I det kapitlet resonerar författaren kring frågan var Gud fanns under Förintelsen. Kanske frågan är omöjlig att besvara. Kanske avför du som läsare Gud helt och hållet från resonemanget. Men författaren hänvisar i stället till berättelsen om Jobs underkastelse i slutet av sin kamp med den allsmäktige. "Job erkänner Guds oändlighet och sin egen oförmåga att förstå den. Mot Job handlar Gud sist och slutligen utanför mänsklig moral. Han är med andra ord den yttersta kosmiska makten, bortom gott och ont. I fråga om Förintelsen kan detta förefalla att lösa problemet." Men så enkelt är det förstås inte. Det kommer du själv att få erfara om du läser boken.

Yehuda Bauer

Yehuda Bauer är professor i historia och har under många år varit chef för International Institute for Holocaust Research, Yad Vashem, i Jerusalem. Han har också fungerat som vetenskaplig rådgivare i det svenska utbildningsprojektet Forum för Levande Historia. Bauer är också känd som en av de ledande forskarna om Förintelsen och har givit ut ett stort antal böcker på området. Förintelsen i perspektiv är den första av hans böcker som översatts till svenska.

Thomas Silfving
Psykolog och skribent

Enögt om terrorism

"Terrorismens historia" av Björn Kumm
Förlag Historiska media, utkom år 2000 i pocketupplaga
ISBN 9188930238

Jag tycker, utan att göra en djupare analys/granskning av boken i sin helhet, att Björn Kumm (BK) har skapat en definition på terrorister som verkar "hemmagjord".

Jag kan inte se i någon av de definitioner på terrorism (t.ex. Bruce Hoffman eller Alex Schmidt) det som BK använder som "sin" definition.. Däremot finns en definition hos en Jonathan R. White som säger fritt översatt "Specifika politiska och sociala faktorer bakom individuella terroristaktioner". Han kanske har fokuserat på "sociala faktorer"?

BK har enbart noterat att terrorism är skräckvälde. (Plockat från någon gammal uppslagsbok). Sedan har han gjort ett tillägg: Någon försöker skaffa sig makt genom att injaga skräck. Detta räcker dock inte utan han gör ytterligare ett tillägg: terrorism används primärt av den - person eller institution eller organisation - som befinner sig i underläge.

På sid. 27 säger han att det finns politiska rörelser, som i sin upprinnelse har bestått av några få förtvivlade individer. Det finns nationer så svaga och bräckliga, att de inte ens existerar. Ett tydligt exempel anser han vara Palestina.

På sidan 143, sista stycket skriver han: "Mot Hamas terrorism satte Israels myndigheter in synnerligen effektiv motterrorism." Att använda ordet motterrorism finner jag vara en motsättning till den definition han använder sig av. Syftet verkar vara att utmåla Israel som en terroriststat.

När det gäller Hamas frågar han om det enbart är en terroristorganisation. En citerad journalist, Nathan Shachar, menar i boken att det inte "är någon överdrift att beskriva Hamas som ett alternativt palestinskt samhälle, en motkultur." Det beskrivs också ett besök av denne i en liten skola på Västbanken som drivs av Hamas. "Här fanns inte det meningslösa koranrabblandet, som han sett praktiseras vid statliga religionsskolor i Sudan och andra länder, där fundamentalismen vunnit segrar. Undervisningen i Hamas skolor framstod som modern och gedigen." Det verkar inte vara någon analys över vad som lärs ut i dessa skolor.

Kumm har med stor noggrannhet lyckats få med de flesta israeliska högre politikers eventuella "terrorist"-verksamhet, men fullständigt missat att Arafat var en terrorist ända från början av sin karriär. BK skriver på ett sätt som gör att man kan uppfatta att en israelisk ledare (Netanyahu) lägger allt ansvar på Arafat utan att det skulle finnas fog för det.(sid. 145).

Generellt uppfattar jag att han enbart har anammat terrorism som "den svages rätt att föra krig". Den religiösa/etniska fanatiska dimensionen tycker jag saknas helt.

Avsnittet om Palestina/Israel uppfattar jag som skrivet med "rödfärgade" glasögon. Jag har inte kommenterat allt som jag uppfattar märkligt. Dock uppfattar jag sättet att skriva som ett klart ställningstagande för palestinierna och mot Israel. Det Björn Kumm säger om de övriga terroristorganisationerna har jag lämnat därhän.

Lennart Persson

Vår tids hjälte

Eric Sjöquist: Dramat Raoul Wallenberg
Norstedts 2001 256 s. Pris ca kr 282

Vår tids hjälte - Raoul Wallenberg - har nyligen hedrats med ett monument vid Nybroviken. Många har frågat sig vad konstnären egentligen menat med detta monument - andra har ställt frågan vem Wallenberg var och vari han storhet bestod.

Eric Sjöquist har redan för nära 30 år sedan behandlat mysteriet Raoul Wallenberg i sin bok "Affären Raoul Wallenberg". Nu har han återkommit till dramat Raoul Wallenberg - ett drama som ännu inte fått sin slutliga lösning. Sjöquist ger i sin nyutkomna bok en fyllig skildring av de vindlande spår som detta drama utmärkts av, från de svenska försummelserna 1945 - 47 till det svensk-ryska slutdokument som man hade hoppats skulle kunna läggas fram i år.

För den som följt med alla faser i Wallenberg-frågan är boken en nyttig repetition - för den som vill öka sin kunskap om Raoul Wallenberg och hans insats ger boken värdefull information även om man många gånger måste ställa sig frågande inför alla felaktiga spår och all desinformation som dramat Raoul Wallenberg utmärkts av.

Birgit Blideman

Vad innebär det att vara jude?

Björn Moback: Livet är ingen banalitet Judiska röster
Megilla-Förlaget 2001, 256 s. pris ca kr180

Enligt halachan är den jude, som fötts av en judisk mor eller konverterat till judendomen inför en rabbin, godkänd av överrabbinatet i Jerusalem. Enkelt att säga, men betydligt mera komplicerat i verkligheten.

Björn Moback som själv har viss judisk bakgrund har ställt frågan vad det betyder att vara jude i sina intervjuer med vitt skilda personer i Göteborg. På detta sätt vill han själv försöka förstå den judiska historien och den judiska identiteten samtidigt som han vill ge läsaren svar på hans frågor.

Intervjuerna som i vissa fall säkert varit svåra att göra bär vittnesmål om gripande händelser under vårt århundrade. I dessa dagar, då tankarna på terroristattentaten i USA ständigt förföljer oss, låter Moback oss möta människor som lyckats överleva fasorna i koncentrationslägren men som ständigt förföljs av sina minnen.

Det är helt olika personligheter som träder fram i Mobacks intervjuer. Han har gått mycket systematiskt fram i sitt urval. Vi får möta dem som kom först, de som kom runt sekelskiftet och de som lyckades komma ut. Mest gripande är det att möta dem som kom 1945. De som kom 1956 och l968 speglas i intervjuer liksom de som blivit judar och de som vill bli judar. Även de som är judar men kanske inte vill vara det kommer till tals.

Vi får möta många gripande levnadsöden. Många av de intervjuade söker sin judiska identitet - andra värjer sig mot den. Allt visar vilket mångkulturellt samhälle Sverige blivit och hur mångsidig den svensk-judiska befolkningen av i dag är. Den judiske läsaren kommer säkert då och då att känna igen sig - den icke-judiske läsaren kanske får större förståelse för sina judiska medmänniskor.

Författaren skriver i sitt förord: Kanske är "Livet är ingen banalitet" bara en enda fråga: "Vad innebär det att vara jude?" Och kanske alla svaren smälter samman i ett: "Vad innebär det att vara människa?"

Birgit Blideman

Textlänkar

Till framsidan

Till arkivet