Gång efter gång tvingas man konstatera att antisemitisk propaganda blandad med uppviglande hatpropaganda mot Israel sprids i arabiska dagstidningar och skolböcker och samtidigt tvingas man konstatera att politiker och media i västvärlden mycket sällan uppmärksammar denna arabiska intensivutbildning i hat, trots att det är just detta hat mot judar och västerlänningar som utgör det största hindret för fred mellan Israel och arabvärlden, inklusive palestinierna. Medan israeliska skolböcker informerar och lär de israeliska skolbarnen om tolerans och respekt för andra kulturer, lär de palestinska skolböckerna ut motsatsen: hat, förakt och oförsonlighet mot i första hand judar.

Dessa palestinska skolböcker trycks och sprids bland annat med hjälp av medel från EU och FN. I september förra året antog den palestinska myndigheten en ny läroplan för det palestinska utbildningsväsendet. Den nya läroplanen inkluderar femton nya läroböcker som tagits fram för att möta behovet av en palestinsk undervisningslitteratur som ersättning för de jordanska och egyptiska läroböcker som använts tidigare. I början av april publicerade Memri (Middle East Media & Research Institute) en rapport om innehållet i dessa nya palestinska läroböcker och det är ingen uppmuntrande läsning, vilket framgår av detta korta referat. Ett skäl till att de nya böckerna tagits fram har varit den israeliska kritiken mot att tidigare böcker innehållit omfattande antisemitism och hatpropaganda. Enligt de olika avtal, som Israel och palestinierna undertecknat inom ramen för fredsprocessen, skall de båda parterna "uppmuntra ömsesidig förståelse och tolerans och ... i enlighet med detta avstå från uppvigling, inklusive fientlig propaganda". Hur lever de nya palestinska läroböckerna upp till denna målsättning?

Osloavtalet i en bisats
Frågan om förståelse och respekt för andra förekommer i läroplanen huvudsakligen som en önskan om samarbete inom familjen, med personer utanför familjen och i förhållandet till det motsatta könet. Respekt för Israel och det judiska folket diskuteras inte i de palestinska läroböckerna. Beskrivningen av konflikten mellan Israel och palestinierna är av grundläggande betydelse för formandet av den palestinska identiteten. Det är därför förvånande att information, som skulle kunna ge de palestinska skoleleverna en fördjupad insikt i konflikten, i stor utsträckning saknas.

Israel nämns knappt vid namn och Osloavtalet, som utgör grunden för fredsprocessen och är en viktig palestinsk legitimitetsfaktor, nämns endast i en bisats: "den största delen av befrielsearméns trupper återvände till Palestina i september 1993 efter undertecknandet av Oslo-avtalet mellan PLO och Israel" (Nationell utbildning för årskurs sex, sid 23). Gränserna för dagens palestinska självstyre återges inte i läroböckerna och inte heller gränserna för en framtida palestinsk stat. Även om de tidigare förekommande antisemitiska nidbilder i stor utsträckning har försvunnit framställs judarna som besvärliga och med speciella, negativa egenskaper. I en boken "Arabernas och muslimernas historia" (sid.24) förekommer en övningsuppgift enligt vilken eleverna skall jämföra hur muslimer och judar följer ingångna avtal.

Som bakgrund till denna övning har eleverna fått läsa om att judarna motarbetade Muhammed och att de bröt ett avtal som de ingått med profeten. Vidare påminns de palestinska skolbarnen om Muhammeds instruktioner till sina följeslagare att lära sig judarnas språk för att undvika att bli lurade.

Genom dessa utvalda exempel förstärker och befäster läroböckerna antisemitiska stereotyper. I böckerna saknas helt information om Israels judiska befolkning och judarnas anknytning till området. Judendomen och judarna förekommer enbart i historiska redogörelser. Genom att enbart tala om judarna med hjälp av citat ur Koranen och de kristna heliga texterna skapar man, uppenbarligen medvetet, en negativ bild av judarna som förklaringsmodell för dagens situation.

Nationell särart
I läroböckerna läggs stor vikt vid att beskriva den palestinska nationella särarten, palestiniernas biologiska, kulturella och historiska egenskaper. Ett rastänkande, som borde höra till en förgången tid, förs fram vid diskussionen om det palestinska folket. Samtidigt som den palestinska särarten framhålls, understryks den panarabiska tanken och det arabiska hemlandet definieras med hjälp av den syriske poeten Fakhri al-Barudi, "från Damaskus till Bagdad, från Najd till Jemen, till Egypten och Tetuan". Den palestinska nationen består av muslimer och kristna. Judarna räknas inte in bland de olika befolkningsgrupperna i Palestina och den judiska historien i Palestina förbigås helt samtidigt som man konstruerar en palestinsk närvaro i landet sedan urminnestid. När man talar om tolerans och broderskap menar man det tillstånd som råder i det palestinska samhället mellan muslimer och kristna.

Propaganda i arabiska media
Inga områden inom arabiska media är undantagna från den anti-israeliska propagandan.

Man finner den i "vetenskapliga" arabiska skrifter, i veckotidningar, i radio och TV och i dagspressen. Propagandan förekommer på kultursidorna, i renodlade nyhetsreportage, på nöjessidorna och i helgbilagorna. Den förekommer i form av karikatyrer i renodlat antisemitisk form, i tecknade serier för barn och i pysselsidornas korsord. Från den palestinska pressens korsord finns det många exempel på antisemitisk och anti-israelisk propaganda att hämta. Man kan se några tydliga huvuddrag i denna propaganda:
1. Alla områden, inklusive Israel, betraktas som "ockuperade";
2. Terrorister och våld glorifieras;
3. Antisemitism;
4. Jerusalem framställs som "Palestinas" huvudstad.

Frågor i palestinska korsord

1. "Ockuperat" område.
I tidningen Al Ayam den 19 juli förra året frågade man efter en "Palestinsk kuststad med antikviteter". Det rätta svaret skulle vara Caesarea, en känd stad i Israel, till stora delar byggd av den judiske kungen Herodes, som gav staden namnet Caesarea som en hyllning till den romerske kejsaren. Den 20 december förra året frågade man i dagstidningen Al Quds efter namnet på "en palestinsk stad". Rätt svar skulle vara Safed, en stad belägen i Israel och med en mer eller mindre exklusivt judisk historia.

2. Glorifiering av terrorister.
I ett korsord, som var infört i den palestinska tidningen Al-Hayat Al-Jadida den 23 juli förra året, frågade man efter en "berömd kvinnlig martyr (shaheeda)". Det rätta svaret skulle vara Dal'al Alamgra'abi, en av de palestinska terrorister som deltog i massakern på 36 israeliska busspassagerare norr om Tel Aviv i mars 1978. En annan terrorist som efterfrågats ofta i palestinska korsord är den ökände Yihyeh Ayash ("ingenjören") som var den som tillverkade flera av de bomber som användes av självmordsbombare inne i Israel vid mitten av 1990- talet då över 100 israeler dödades i olika bombattentat.

Clue: "The Jewish trait (spelled backwards)"
Solution: Treachery

3. Antisemitism.
Den 19 februari 1999 publicerades ett korsord i den palestinska tidningen Al-Hayat Al- Jadida. I korsordet frågade man efter namnet på en plats och gav denna ledtråd: "Judiskt center för bevarande av lögnerna om Holocaust". Det rätta svaret skulle vara Yad Vashem, dvs. minnesplatsen i Jerusalem över Förintelsens offer. I tidningen Al-Quds frågade man den 24 november förra året efter "en judisk egenskap". Det rätta svaret skulle vara "förräderi".

Clue: "Capital of Paestine, from the dawn of history to eternity"
Solution: Jerusalem

4. Jerusalem framställs som "Palestinas" huvudstad.
"Huvudstad i Palestina från tidernas begynnelse och i evighet", var den ledtråd som läsarna fick i tidningen Al Quds den 8 september förra året. Det rätta svaret skulle vara "Jerusalem". I tidningen Al-Hayat Al-Jadida den 27 september frågade man efter "staten Palestinas huvudstad" och det rätta svaret skulle naturligtvis vara "Jerusalem".

Egyptiska tidningar
De egyptiska tidningarna är inte bättre än de palestinska och uppenbarligen är rasism och andra typer av fördomar accepterade i egyptiska media, åtminstone så länge det inte är egyptier eller andra araber som drabbas. I den statligt kontrollerade dagstidningen Al-Ahram skrev kolumnisten Anis Mansour den 3 mars om USA:s utrikesminister Collin Powells besök i Mellanöstern. "Jag vet inte vad det var som fick oss att förvänta en ändrad attityd i Powells politik jämfört med Madeleine Albrights. Det finns ingen skillnad dem emellan, bortsett från längd och hudfärg. Madeleine är ursprungligen tjeck och Powell är en neger (sic!)". I den likaledes statskontrollerade Al-Akhbar, skrev Muhammad Abd Al-Muni'm Murad veckan innan om Powell att denne hade "en fågelhjärna". I oppositionens veckotidning Al-Usbu' den 12 mars i år skrev redaktören Mustafa Bakri bl.a.: "Ja, vi kommer att besegra er [USA och Israel] och göra era liv till ett helvete. Låt inte er falska makt förleda er, för bland oss finns det folk som inte är rädda för döden. Det är samma människor som drev ut er i er förnedring från södra Libanon, från Vietnam, från Somalia och från Sinai". "Oh, Mr Powell, ni [amerikaner] är bedragare och lögnare. Ni är våra verkliga fiender. Detta är så som varje arab, varje muslim känner det. Folkets vrål kan höra överallt och det förbannar er och lovar att ge er vad ni förtjänar".

Hur skall man någonsin kunna skapa fred i Mellanöstern när dessa attityder härskar i den arabiska världen?

Redaktör: Stefan Dominique, Malmö

Textlänkar

Till framsidan

Till arkivet